Det har blivit dags för årets höjdpunkt – Rysarnytts topplista över 2018 års bästa rysare! I år återgår vi till tio toppfilmer trots K. Jörgensens halvhjärtade protester. Många riktigt trevliga och andra helt dugliga och sevärda.
Jag snackade som jag brukar göra med Knud ”drängen i Fäbodjäntan” Jörgensen i mellandagarna. Han hade haft en rätt hyfsad jul. Kollat några p-våfflor, lagat Jansson och ugnsbakat skinkan i låg temperatur, druckit julöl och skjutit snöflingor med luftgevär från balkongen. Han hade även försökt komma i kontakt med Fäbodjäntan själv på telefon för att önska henne God Jul men linjen hade avbrutits av någon mystisk anledning och han skickade istället en nyårshälsning på ett photshopat vykort med motiv från deras gemensamma blockbusterfilm dekorerad med snöflingor, tomtenissar och reklambanners för potensmedel. Om det gått hem vete tusan. Fin gest ändå.
På julafton hade han tränat på Friskis & Svettis, nakenstretchat i omklädningsrummet och tagit ett par starköl i bastun. I bastun hade han hamnat i ett häftigt penisgräl om böneutrop och religiösa friskolor med en värdegrundscertifierad lokalpolitiker som gått honom på nerverna länge. Till slut hade han tröttnat på karln och hans floskler och utdelat några snabba pisksnärtar med badhandduken och fått tyst på honom (ungefär som man gjorde i duscharna på högstadiet, fast hårdare). Sedan hade han promenerat ned till Pressbyrån och köpt en kvällstidning där han blev igenkänd av tjejen i kassan. Något som först gjorde honom förbannad eftersom anonymiteten är helig för Jörgensen. Först tänkte han slänga Dubbeljappen han hade i handen mot henne men lugnande ned sig när hon bjöd på kaffe och kanelbulle. Istället bytte de filmbilder och telefonnummer och älskade passionerat på annandagen. Ja ja, lätt när man heter Jörgensen tänker jag. Glider fram på en räkmacka och håvar in konfekten utan att större kraftansträngning.
Kvalitetsskräck på Netflix
Nåväl, jag frågade om han hade sett nåt på rysarfronten. Han öppnade en burköl och tog ett djupt andetag och drog några filmtitlar som jag också hade sett. Dom måste med på årets lista sa han med eftertryck medan han tog en näve chips i munnen och satte på stereon i bakgrunden på hög volym. Jag antecknade och sa att dom ligger bra till.
-LIGGER BRA TILL? DET RÄCKER FÖR FAN INTE. DOM MÅSTE MED! HÖR DU DET!!!?????
-Okej okej, jag plockar med dom! Lugna ned dig för helvete! DET ÄR FÖR FAN FORTFARANDE JUL OCH VI ÄR BÅDA LEDIGA OCH UTVILADE!!!!
Det blev tyst i luren en stund. Hörde bara hans andning genom näsan. Han gjorde några blöta pussljud mot telefonen (lät åtminstone som det). Vet inte om det var i nån slags missriktad välvilja eller för att visa manlig dominans eller kanske bara för att släta över det hela. Jag sket i det. Julfriden fick inte störas av såna småsaker. Han sa att han hade börjat med Netflix och tyckte att dom hade gjort ett jävla avtryck med sina rysare i år. Höll delvis med men tyckte det lät en smula överdrivet. Men visst, ett litet trendbrott när det gäller kvalitetsfilmpremiär på strömningstjänster kan vi nog tala om. En annan trend vi sett de senaste åren är att många av de skräckfilmer eller rysare som överraskat och gått hem hos filmfolket inte är renodlade skräckfilmer utan mer skräckdraman eller dramafilmer med skräckelement om man så vill. Jörgensen tömde ölburken och tryckte ihop den i handen sa att han välkomnade det utan att precisera närmare.
-OOOOOUUUUUUHHHH…..
-WTF????
Någon form av varulvsylartourette. Inte helt ovanligt fenomen tydligen according to Jörgensen (Wolfman Howl Tourette Syndrome). Behövs mer skräckfilmer för vuxna och fritt tänkande människor fortsatte han. Mer kvalitetsskräck. Mer skräck som berör. Skräck som talar till existensens svåråtkomliga skikt. Skräck som får en att tvivla på en välfylld och upplyst bardisk i slutet av tunneln.
-Lite mer Bergman och Fulci?
-Precis!
-Låter tungt?
-Mmm…
Fler tv-serier med skräck
En annan trend är tv-skräckserierna och Jörgensen var lyrisk över The Haunting of Hill House. Jag sa att jag också gillade den men var nog ändå lite svagare för The Terror. Gillar mixen av historia, sjöfart, skräck, överlevnad och faror i främmande miljöer. Jävligt bra. Först Terror och sen Haunting sa jag. Jörgensen tyckte tvärtom, först Haunting sen Terror.
-Walking Dead då?
-Nä den har spårat ur för länge sen så den orkar jag inte följa längre. Säsongen med Negans gäng blev droppen.
-Castle Rock?
-Följde den ett tag men tröttnade när den aldrig kom igång. Satte på ett tv-spel jag köpt på nån ”sale” som dom kallar det nuförtiden, Prey, bland det bästa jag spelat faktiskt. Kommer den med på listan?
-Nä det blir ingen spellista i år. Micke brukar ju knåpa ihop en sån ibland när han är på humör men inte i år.
Jag frågade Jörgensen vad han hade för förväntningarna på 2019. Han hade inga högre förväntningar än att han skulle få vara frisk och att vi skulle få en härligt varm sommar igen så att han kunde dricka iskalla öl på balkongen med Pressbyråtjejen. De hade tydligen kollat på The Shining tillsammans och hon hade imponerats av hans The Shining-kunskaper så det såg rätt ljust ut. Han hade spelat upp båda barscenerna i filmen med sig själv i rollerna som Jack och Lloyd. Det hade hon gillat skarpt. Speciellt när han hällde upp Jack Daniels i ett par isfyllda glas och slurpade alkoholabstinensstinnigt med munnen och lät tungan vispa runt läpparna.
Men det roligaste hade han ändå haft bakom sig tyckte han. Knullandet var bättre förr. Jag frågade om han hade sett Girls U.S.A. med Vanessa del Rio och Robert Kerman alias R. Bolla som precis hade gått bort. Det hade han inte. Jag skickade över filmpostern för filmen i ett sms, något han gjorde flera tummar upp för med en tomteemoji och en amerikansk och en svensk flagga med ett hjärta i mitten. Han hade sett några rullar med del Rio och tyckte hon var riktigt vild och het på den tiden. Top of the line. När jag nämnde att även Joe ”Fäbodjäntan” Sarno jobbade med både del Rio och Kerman blev han djupt imponerad och man kunde nästan skönja ett litet stråk av avundsjuka i Jörgensens röst. Han berättade hur han hade försökt övertala Sarno att göra en svensk Bond-rulle med honom själv i huvudrollen. Men istället blev det actionspektaklet med Harry Reems med titeln SS Operation Wolf Cub. En cineastisk katastrof men underhållande på sitt sätt.
Nå då så, inte så mycket mer att säga. Då tar vi väl och går direkt till årets filmpärlor. De tio bästa rysarna under 2018. Mycket drama och postapokalyps. Jörgensen hade gärna sett lite mer inslag av erotisk thriller à la 90-talet (Basic Instinct är en av hans favoriter, reds anm) och har ju tidigare talat sig varm om att det räcker med en fem-i-topp men jag kände att det behövdes en tiotoppare den här gången. Inte för att det var så många tokbra filmer, men lite variation förnöjer.
Men innan vi kör så måste vi bara bjussa på den här delikatessen. Metallicas frontman James Hetfield som polis i nya Ted Bundy-filmen Extremely Wicked, Shockingly Evil and Vile. Filmen är regisserad av Joe Berlinger som gjorde Metallica-dokumentären Some Kind Of Monster och den får premiär nu på Sundancefestivalen. Cheers för den! Nu årets rysarlista! Cheers igen!
Rysarnytts 10 bästa rysare 2018
10. A Quiet Place
En familj kämpar för överlevnad i en postapokalyptisk värld där blinda varelser med hyperkänslig hörsel går rov. Lite väl långsamt och händelsefattigt för att man ska känna sig helt tillfredsställd men med en del kusliga ögonblick och utflykter som gjorde starkt intryck.
9. Suspiria
Att någon skulle våga sig på Dario Argentos gamla häxklassiker Suspiria hade man aldrig vågat tro. Men det gjorde hans landsman Luca Guadagnino som har skapat ett helt eget verk som inte har speciellt mycket likheter med originalet men som både är visuellt kul, framför allt danskoreografin, och har en intressant grundstory och bjuder på fina miljöskildringar. Tyvärr är den på tok för lång och seg och hade behövts klippas ned rätt ordentligt. Då hade kunnat få en bättre placering.
8. Cargo
En lågmäld och känslosam zombieapokalyps från Australien där Martin Freeman spelar en far som måste skydda sin dotter efter ett smittoutbrott. En film med med både hjärta och smärta och tuffa strapatser i karga landskap där urinvånarna står för hoppet. Ett bra och starkt drama och den första av tre Netflix-filmer på den här listan.
7. Halloween
Med John Carpenter, Jamie Lee Curtis och Nick Castle (original-Michael Myers) i laguppställningen så kändes det som det var dukat för en fin retro-Halloween-fest. Jovars, Halloween 2018 är överlag en stabil film med både atmosfär och stora doser nostalgi men inte särskilt mycket nytt på Halloween-himlen. Det hade man väl inte förväntat sig direkt heller. Trots bristen på nyskapande tycker jag ändå man gjort en hygglig uppföljare och fin hyllning till originalet och det räckte ändå rätt bra.
6. Annihilation
En sci-fi-thriller från Netflix som utspelas i en värld där ett muterande och expanderande skimmer lägger sig över jorden och hotar att utplåna allt biologiskt liv så som vi nu känner till det. Frågan vad skimret har att erbjuda istället. Ett gäng kvinnliga kommandosoldater, däribland svenska Tuva Novotny, går in i zonen för att utforska skimret och försöka förhindra en total katastrof. Både vackert, skrämmande och framförallt annorlunda.
5.Bird Box
Att Susanne Bier skulle hamna på Rysarnytts topplista hade man nog inte kunnat drömma om men det är precis vad hon gör med postapokalypsthrillern Bird Box. Påminner i temat om A Quiet Place men här är det synen istället för hörseln som måste skyddas mot en oidentifierad inkräktare som får folk att bli galna och begå självmord. Både nervigt och spännande med Sandra Bullock i huvudrollen som ska rädda två barn till säkerheten. Berättelsen klipps mellan nutid och dåtid. Netflix igen.
4. Revenge
Rape and revenge-genren har aldrig varit någon favorit hos varken Jörgensen eller mig men när man gör det så här jäkla bra är det bara att kapitulera. Att man förlagt historien ute i ökenlandskap ger jävligheterna och spänningen en extra dimension. Snyggt och kreativt filmat är det också. Rysarkrönikabilden högst upp är hämtad från Revenge när sluskarna är ute och spanar i natten. Läckert, eller hur?
3.Mandy
Nicholas Cage hamnar i klorna på en galen hippekult och det hela utvecklas till en orgie i galenskap, blod, våld och hämnd och en massa bisarra händelseförlopp. Både extremt våldsamt och arty och Mandy är en film som är svår att värja sig emot. Ett jävla röj helt enkelt. Jag tycker helt enkelt att den var uppfriskande och Cage gör en jävligt stark rollprestation. Motorsågsfajten i filmen är nästan i klass med Dennis Hoppers ikoniska motorsågsduell i Motorsågsmassakern 2.
2.Overlord
Andra världskrigsskräck och nazizombier är en stor Rysarnytt-favorit. Sällan får de några större budgetar att leka med men här har J.J Abrams gått in och låtit kulorna flöda och resultatet är faktiskt riktigt skoj. Overlord är ett ambitiöst och välregisserat WW2-skräckdrama som följer den klassiska krigsfilmsdramaturgin och borde kunna gå hem hos både andra världskrigsfantaster, zombieskräckfreaks och Wolfenstein-gejmers. Hade gärna sett lite mer skräck och panik och nazizombier. Men man kan inte få allt.
1.Hereditary
Årets bästa rysare? Ja det får det helt enkelt bli. Jörgensen insisterade på det och jag tänker inte bråka om saken. Tvärtom. Hereditary är både vacker, sorglig och kuslig om en familj som tvingas tackla ett arv från helvetet när mormodern avlider. Men det är framför allt det fantasifulla och kreativa kameraarbetet med sina snygga in-och-ut-zoomningar som imponerade. Toni Collette gör också ett riktigt starkt porträtt som mamman i familjen. Regissören har precis spelat in en ny film med titeln Midsommar där ett par åker till Sverige för att fira svensk midsommar och hamnar i klorna på en religiös kult. Den hoppas vi få se på topplistan 2019.
