Med vegetarisk frukost och den gamle filmcensurchefen på scenen firades videovåldsdebattens köttigaste flaggskepp Motorsågsmassakern 40 år på biograf Bio Rio i Stockholm på söndagen. Det blev en fantastisk tillställning.
Klockan 10.30 slog biografen Bio Rio upp sina dörrar till Monsters of Films överlägset mest nostalgiska tillställning: visningen av nyrestaurerade Motorsågsmassakern. Före filmen serverades en god och näringsriktig vegetarisk frukost. En smula komik med tanke på filmens köttstyckarprestationer kan tyckas. Men att bälga Bloody Mary och skyffla Texas Chili och knapra BBQ-stekar kan bli lite väl magstarkt en så arla morgon även om det hade lirat fint med kött-temat.
Tyvärr hade Bio Rio sjabblat med biljetthanteringen på sin hemsida så att folk trodde att evenemanget redan var slutsålt. Men trots att salongen bara var drygt halvfull inleddes filmvisningen på bästa tänkbara sätt med utvalda höjdpunkter från det klassiska Studio S-programmet fyllt av allvarsmän och allvarskvinnor. Något som lockade till många skratt i publiken. Det är svårt att hålla igen när allvarsmannen Göran Elwin gör entré och med allvarsam stämma börjar räkna upp titlarna och berättar hur otäcka och skrämmande ”de bloddrypande filmerna” är. Och när han därefter önskar utbildningsministern Jan-Erik Wikström hjärtligt välkommen till programmet och bara får en stum och gravallvarlig blick som svar känns det som humor på hög nivå.
Som en extra krydda i chilin hade man även lyckats få hit den gamle chefen för Statens biografbyrå, Gunnel Arrbäck, som efter Studio S-klippen diskuterade filmcensur tillsammans med SEO Olsson på Studio S Entertainment under ledning av filmpennebelönade Stefan Nylén. Det blev både ett intressant och underhållande samtal om censurens roll och inflytande med extra stort fokus på Motorsågsmassakern.
Motorsågsmassakern totalförbjuden
Statens biografbyrå instiftades 1911 med syfte att sätta åldersgränser och klippa bort anstötligt innehåll i filmer som skulle visas på biograferna. Gunnel Arrbäck var chef över censurmyndigheten under åren 1981-2007 och hon mindes att man fick upp Motorsågsmassakern på sitt bord 1984. Filmen blev direkt totalförbjuden i landet. Gunnel hade vid den tiden inga speciella tankar om själva filmen och trodde själv att den inte höll måttet för biograferna, minns hon. SEO Olsson invände och menade att den var och fortfarande är en fantastisk film av hög konstnärlig kvalité som trots 40 år på nacken fortfarande skrämmer skiten ur folk. Vilket gör den helt unik i sin generation skräckfilmer. Han trodde tvärtom att det var den allmänna moralpaniken som gjorde att ingen vågade visa den. Olsson menade att själva titeln (som han tycker är lysande i sin brutalitet) gör att den låter värre i folks öron än vad den i själva verket är.
För titeln till trots så är Motorsågsmassakern en rätt blodfattig historia eftersom det utövade våldet i filmen knappt visas alls i bild. Däremot har den en obehaglig och skrämmande realistisk ton som går som ett olycksbådande stråk genom hela filmen och är svår att värja sig emot, speciellt under de närgångna och sadistiska scenerna då kameran zoomar in Marilyn Burns desperata och plågade ansikte vid middagssittningen. Och på stor duk i nyrestaurerad utgåva blev man starkt påmind om detta. Den remastrade kopian var givetvis en riktigt snygg historia men hade fortfarande kvar sin lite korniga och smutsiga stil som man alltid gillat så skarpt. Så kristallklar var inte bilden så man kunde skymta några tomma McDonald’s-kartonger i horisonten.
Drängen i Fäbodjäntan upprörd
Fråga mig inte hur, men Olsson lyckades även på något mystiskt sätt och till allas (muntra) förvåning klämma in Knud ”Drängen i Fäbodjäntan” Jörgensen i debatten. Jörgensen var en i den stora uppretade folkopinionen som upprördes över att inte få se Motorsågsmassakern i oklippt skick när den 1994 äntligen släpptes på den svenska videomarknaden. Det var nog bara en handfull Jörgensen-kännare i lokalen som snappade upp den där specialutflykten fullt ut. Greppade den i hela dess vidd. Tolkade den rätt helt enkelt.
Att lyckas med konststycket att klämma in Jörgensen i en censurdebatt under en visning av Motorsågsmassakern kräver en cineastkung av Olssons kaliber ska gudarna veta. Visserligen är han en fena på att klämma in stort som smått i viktiga kulturhistoriska debatter men jag tror inte vi ska fråga Jörgensen själv om själva sanningshalten i påståendet. Men Olsson lät väldigt övertygande så det är inte läge för ifrågasättanden. Hur som helst hade man i den klippta versionen av Motorsågsmassakern bara klippt bort 50 sekunder av filmen. Det var inte förrän 2001 som den släpptes helt oklippt.
Filmcensurens avskaffande
Under 90-talet började de kritiska rösterna höras allt starkare i debatten och Martin Scorseses Casino (1995) blev den sista biograffilmen censurmyndigheten satte saxen i. Arrbäck gick faktiskt själv i bräschen för att avskaffa filmcensuren och den myndighet hon basade över. Hon hade börjat ifrågasätta det samband som många hävdade rådde mellan det fiktiva filmvåldet och det verkliga våldet i ute samhället. Det var en del som t ex hävdade att massmördaren Mattias Flink var inspirerad av en film med liknande tema. Men det finns inga belägg för att tittandet på våldsfilm skulle ge dom effekterna, menade hon. Och när allt fler kanaler dök upp och att man använde sig av olika kriterier för olika visningssammanhang blev censuren till slut meningslös och lagstiftningen verkningslös, berättade Arrbäck. Censuren hade spelat ut sin roll. Men när politikerna inte tog tag i problemet på allvar avgick hon från sin post 2007. I december 2010 beslutade äntligen riksdagen att avskaffa filmcensuren för vuxna.
Arrbäck passade samtidigt på att bjuda på den skojiga anekdot som hon tidigare berättade för Rysarnytt om när hon klippte den kanadensiska husinvasionsthrillern Death Weekend (1976). Hon tvingades se om filmen typ 5-6 gånger och ju fler gånger hon såg den desto mer började hon faktiskt att gilla filmen. För er som inte känner till filmen handlar den om ett gäng sluskar som terroriserar ett par i ett hus på den kanadensiska landsbygden. Filmen blev totalförbjuden både här och i ett flertal andra länder.
När diskussionen var över och innan filmen skulle börja rulla igång tyckte Stefan Nylén att vi alla skulle utbringa ett fyrfaldigt leve för 40-årsjubilaren. Hela publiken var med på noterna och stämde glatt in i den spontana Ja må den leva-hyllningen. Ett uppskattat och kul initiativ. För handen på hjärtat, hur många kan skryta med att ha varit med och hyllat Motorsågsmassakern med en gemensam födelsedagssång på en biografvisning av samma film?
