Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

R.I.P. Dyanne Thorne

Publicerad av Rysarnytt 7 feb 2020

En av kult- och exploationfilmens största kvinnliga ikoner Dyanne Thorne har hastigt seglat vidare mot nya äventyr 83 år gammal. Thorne utan konkurrens mest känd som den storbystade manstukterskan och mansslukerskan Ilsa i Ilsa-filmerna.

Dyanne Thorne var en av de härliga så kallade bystqueensen på 70-talet. Jävligt lätt att förväxla med de andra bystqueensen som härjade runt och tryckte upp bystarna och talade/skrek uppfordrande till taniga cuckmän och bulldozers som hade hamnat snett i karriären. Tänker på tjejer som Candy Samples (som gick bort i fjol) och Helga Sven, härliga allihop även om de senare gick all-in i sina skådespelarkarriärer – oljade in sig, badade i badkar med såpbubblor, såg till att män fick regelbundna utlösningar etc etc. Det vill säga ren hardcoreporr utan censur.

Men Thorne är även lättförväxlad med Leslie Easterbrook från Polisskolan, som hon faktiskt även skådespelade tillsammans med så sent som 2013 i skräckfilmen The House of the Witchdoctor. Vi bjuckar på några bilder med hela gänget i rätt ordning så att ni fattar vad jag menar. Lista dom gärna i kommentatorsfälten om ni är på humör. Men ingen kritik över bildvalen, I did what I could som den gamle vintageporrskådisen John Leslie sa i Dixie Ray – Hollywood Star när han anklagades för att inte imponera med sina manliga bedrifter.

Star Trek och Sarno

Dyanne Thorne inledde sin skådespelarbana 1960 med en blygsam roll i Tony Curtis och Dean Martin-rullen Vem var bruden?. Under 60-talet rullar det på med lite småroller, bland annat kortfilmen Encounter där hon spelar ensam mot självaste Robert De Niro 1965 ( nån som sett?) och senare gästar hon ett avsnitt i Star Trek 1968. Men det här är större, och det hade jag missat helt faktiskt, hon spelar med i Joe ”Fäbodjäntan” Sarnos tidiga sexploitationsrullar Lash of Lust (1962) och Sin in the Suburbs (1964). Alltså några år innan han beger sig till Sverige och utforskar den svenska synden och ställer till med ett jävla rabalder i svenskt folk- och kulturliv.

Under 70-talet blev det mer sleaze och horror för Thorne med titlar som Blood Sabbath och The Swing Barmaids, den senare fick den svenska titeln Galning jagas när Mariann Video Film senare gav ut den här i Sverige på videogram med William ”Falconetti” Smith i huvudrollen (världens läbbigaste skurk som många minns från tv-serien De fattiga & de rika).

Under 70-talet gjorde hon också tydligen ett par inhopp i den gammaldags porren där actionstridshingsten John Holmes alias Johnny Wadd figurerade i hela sin lekamliga härlighet. Vet inte om de möttes på tu man hand. Går säkert att spåra upp på nån obskyr tubesöktjänst för att verifiera. Sök på Beyond Fullfilment och Lollipop Palace så kanske ni hamnar rätt. Men blanda inte in Rysarnytt!

Dyanne och Ilsa-filmerna

Nog om detta, det är Ilsa-filmerna som sätter henne på filmposters och näthinnor. Don Edmonds regisserade de två första och får man väl säga de bästa Ilsa-filmerna; nazisploitationfilmen Ilsa – The She Wolf of the SS och shejksploitationfilmen Ilsa – Harem Kepeers of the Oil Sheiks. Edmonds gick bort 2009 och är kanske för många av oss old cats som växte upp under videovåldseran även ihågkommen för skräckaction-kung fu-rafflet Zack’s lag från 1977 (Bare Knuckles). En film som fanns att hyra både på VHS och Betamax. Thorne hade en nära relation med Edmonds och hans död tog henne hårt berättade hon då för Fangoria:

– Don var som en bror för mig och jag kommer att sakna honom mycket. Han var en lysande talang och en extraordinär personlighet som berörde oss alla. Vår gemensamma show i Ohio förra året var en upplevelse som överträffade allt i Ilsa-äventyret. Howard (Thornes make), Don och jag hade planer tillsammans för framtiden som dog med honom. Don var en regissör i världsklass som efterlämnade en stort arv.

She Wolf är en bisarr men samtidigt kul film där Ilsa utsätter sina kvinnliga fångar för bestialiska medicinska experiment för att se om de tål både smärta och män. Hon har också sex med sina manliga fångar. Men om de inte lyckas tillfredsställa henne ryker pungkulor och penisar. Det låter ju helsjukt men det är lika mycket skruvad komedi som tortyrkammarhorror. I en intervju 2011 minns hon tillbaka på tortyrscenerna:

– Den första tortyrscenen fanns inte i originalskriptet. Inte förrän vi dök upp på inspelningsdagen. Så jag visste inte att de skulle göra den scenen och jag trodde inte heller att den lilla öppningsscenen skulle vara så grafisk. De hällde röd vätska i vattnet för att få till blodet och de fick mig att tappa fattningen. Han som de kastrerade var var den snällaste skådespelaren i världen. Jag måste säga att det förmodligen var den mest chockerande scenen jag gjort i hela mitt liv. Och därifrån blev det bara chocktortyr hela vägen.

Dyanne Thorne gjorde sen Ilsa – The Tigress of Siberia och inofficella Ilsa – The Wicked Warden som Jess Franco tog hand om. En slags spinn off-film som hade sina ljusa stunder men som inte kändes som någon riktig Ilsa-film och som ni kan läsa i recensionen om ni orkar bemöda er med det. Under 80-talet blev det också ett gäng filmer innan hon la skådespeleriet på hyllan. 2013 återvände hon dock lite oväntat med skräckfilmerna House of Forbidden Secrets och redan nämnda House of the Witchdoctor.

Dyanne Thorne hade annars flera strängar på den berömda lyran och förutom filmskådespeleriet uppträdde hon på teater och sjöng. Med sin man drev hon även en bröllopsfirma där hon arrangerade borgerliga vigslar. Där skrev hon manus medan hennes man spelade orgel och sjöng under ceremonierna. Thorne kunde även ikläda sig rollen som Ilsa på kundernas begäran. Och det var det tydligen rätt många som ville. Jisses, kanske hade varit nåt att slå till på.

Dyanne Thorne var verkligen en karaktär i sin egen klass och kommer att vara saknad. Sista tiden kämpade hon med en otäck bukspottkörtelcancer och hon somnade in den 28 januari 2020 på ett hospis i Las Vegas. Vi tar och avslutar och minns henne med lite scener från Ilsa – Harem Keepers of the Oil Sheiks. Rest in Peace.

Lämna en kommentar: