Titel: Resident Evil 6
Utgivningsår: 2012
Utvecklare: Capcom
Distribution: Pan Vision
Plattform: PS3

Resident Evil-serien är en maffig sådan med många sidohistorier. Påminner om valfri mitt-på-dagen-sända såpa. Allt började med Resident Evil till Playstation (1996) och efter det har det släppts delar till många konsoler, handhållna och stationära. Ett par remakes, lika många ljuspistolspel och ett och annat spel med endast onlineläge. Del ett till fyra har påverkat mig som tv-spelare till den mildra grad att det finns scener ur spelen som jag ALDRIG kommer att glömma. Skrämselmoment som etsat sig fast under min begynnande flint för all framtid. Jag kommer att vara bra jävla gammal eller kraftig sjuk i Alzheimer när dessa spelminnen suddas ut. Jag vill inte att minnena ska försvinna. Det handlar om min personliga spelhistoria och jag värderar dem högt.

De senaste två delarna har tagit serien i en ny riktning; mer action, mindre skräck och spänning. Detta har delat upp fansen i två läger. Krasst vågar jag nog påstå att gamlingar som jag själv följt utvecklingen med missnöje medan yngre spelare som inte följt serien sedan starten kunnat njuta av den senaste actionrökaren utan samma bagage. Kanske har filmerna med Milla Jovovich påverkat Capcoms spelutvecklare. De filmerna är rena actionrökare, även om filmbolagen gjorde en del dåliga försök att flirta med tv-spelsfansen för att locka dem till biograferna.

Även om seriens förvandling och mer actionbetonade upplägg startade med del fyra håller jag den delen högst. Man lyckades forcera in med action i spelet men kunde ändå bibehålla kärnan – skräcken. Framförallt tempot i denna del var perfekt balanserat. Just när man kände sig säker, kunde andas ut lite, kom ett skrämselmoment och man fick pausa spelandet för ett snabbt kalsongbyte. Precis som det ska vara. Resident Evil 4 är i min mening ett av världens fem bästa spel genom tiderna. Dominerar däruppe i toppen tillsammans med Half Life 2 och andra klassiker. Den riktiga förändringen, förflyttningen från kategori survival horror till kategori action kom i och med del fem. Den delen tänker jag fasen inte gå in närmare på.

Jag har spelat PS3-versionen av Resident Evil 6 tillsammans med en kamrat, i spelets co-op-läge. RE6 är uppdelat i olika kapitel och man spelar med flera olika karaktärer. Detta är en del av en hel drös med förändringar man introducerar i denna RE-del. Spelet är väldigt långt, man dör ofta och man får spela om vissa partier samt se om en del mellansekvenser i och med detta. Irriterande och tråkigt. Det är stor skillnad mellan de olika kapitlen när det gäller seriens grundpelare – survival horror. Leon från Resident Evil 2 och 4 får i sitt kapitel uppleva en del klassiska skräckmoment men i övriga kapitel är det sparsmakat med detta och istället är det rena actionfesten som väntar.

Hanteringen av vapen och ammunition är annorlunda jämfört med tidigare delar, vapenbyten sker i realtid och man kan sikta samtidigt som man rör sig. På pappret är det naturligtvis positiva förändringar i spelmekaniken – känns ganska givet att kunna sikta och röra sig samtidigt – men det tillför tyvärr inget positivt till spelupplevelsen. Överlag tar dessa förändringar RE-serien i fel riktning. Mycket av upplevelsen med tidigare delar har varit den något styltiga kontrollen och paniken som uppstod vid striderna. Det nya upplägget med vapenhantering och kontroll gör att RE6 känns som ett valfritt dussinactionspel och kanske skulle jag uppskatta spelet mer om det hade en annan titel. Troligen.

Quick time-events och mellansekvenser förstör tempot som utvecklarna försöker höja. Vissa tidigare delar har haft ett långsamt tempo, men det har ändå funnits en tanke, det långsamma tempot har passat in med allt annat. RE6 känns obalanserat och spretigt, alla pauser och mellansekvenser förstör upplevelsen som är i desperat behov av en röd tråd. Utvecklarna har fått total hybris och klämmer in allt mellan himmel och jord i denna sjätte del av den klassiska skräcksagan. Man fajtas i städer, under jorden, på tåg och till och med flyger flygplan. Ofta sker de geografiska flyttarna utan någon som helst logik. Monstrena skräms inte och man känner sig aldrig utsatt, inte ens när man är omringad av galna yxkastande zombietjockisar med skyddsvästar.

Mycket är sig likt i RE6 samtidigt som väldigt mycket själ saknas. Det är faktiskt svårt att beskriva den slätstrukna upplevelse som RE6 ger. På många sätt känns det som att alla på Capcom som varit inblandade i tidigare delar plötsligt slutat och ersatts av helt nya spelutvecklare som endast behållit seriens titel och vissa ansikten på karaktärerna. Spelare som aldrig spelat Resident Evil kanske uppskattar denna sjätte installation mer än de som spelat tidigare delar. Hoppas inte, för RE6 är inte ett bra spel, inte jämfört med tidigare delar i serien och inte heller jämfört med nutida spel i samma genre. Vissa delar är läskiga och välgjorda, men alldeles för få. Inte godkänt.

– Micke Jonsson

[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=ha–jltIFto” rel=”0″]