Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Vampyrer

Publicerad av admin 5 feb 2011: 10:55

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Vampyrer
Utgivningsår: 2008
Regissör: Peter Pontikis
Skådespelare Jenny Lampa, Ruth Vega Fernandez, David Dencik m fl

Stefan Särnefält (2008)
Det råder Swedish vampire ecstacy på bio. Repertoaren kommer att flyta av människoblod i höst. Minns Frostbiten som kom för ett par år sen. Det var en rätt underhållande vampyrrysare som utspelade sig i den lappländska vinterkylan. Nu kommer lite oväntat två svenska vampyrfilmer på raken. Som skräckälskande svensk är det självklart välkommet. I väntan på Tomas Alfredsons Låt den Rätte Komma in har vi kunnat se en rätt snygg filmposter för filmen Vampyrer på stan. Men låt er inte dras vid näsan. Den postern är tyvärr en ren och skär Potemkinkuliss.

Ett motorcykelgäng gasar runt på Stockolms gator i kvällsmörkret. Två vampyrsystrar befinner sig på en krog då mc-gänget stövlar in. Den ene systern blir motvilligt uppraggad av gängledaren men passar på att tömma honom på blod inne på toaletterna. När de andra knuttarna upptäcker vad som hänt drar de igång en brummande jakt på systrarna.

Nåja, att bli jagad av livsfarliga gäng nattetid är inget dåligt filmupplägg. Hur man tar sig från Bronx till Coney före gryning hör till gängkunskapens ABC. Tyvärr är grundupplägget nästan det enda positiva med Vampyrer. Förutom postern då. Dom här knuttarna måste dessutom vara utrustade med nån slags vampyr-gps. För dom är systrarna på spåren stup i kvarten trots att dom flänger runt halva stan (i ena stunden i Birkastan i andra ute i Sumpan). Fattar inte heller varför dom kör runt i full mc-utrustning med visiren nedfällda. Vi vet ju redan hur dom ser ut.

Det känns som en ren nollbudgetfilm. Men även med enkel utrustning kan man ju göra bra film kan man tycka. Kolla Blair Witch. Skärpan är grumlig, bildvinklarna skakiga och övergångarna klippta på ett amatörmässigt sätt hoppande fram och tillbaka mellan tjejerna och motorcykelgängen. Storyn kretsar kring systrarnas knakiga relation och deras utanförskap. Den ene vill fortsätta att leva som blodsugare medan den andra längtar till människovärlden. Lämna det eviga livet för det vanliga livet. Här är filmens kärntema som man skulle kunnat ha fört nån slags filosofisk diskussion kring. Men icke. Det är en dialogfilm men dialogen är tunn som i en konfirmandpjäs.

Räcker det förresten med begär efter människoblod för att kallas vampyr? Ok, jag kanske är lite old fashion. Visst finns det en poäng att göra vampyrer lika oss vanliga dödliga. Men lite mytologisk skräckrekvisita kan man väl få begära av en vampyrrulle. Även om ett par fladdermusar inte hade fått de här vampyrerna att lyfta. Annars kunde man likaväl byta ut systrarna mot ett par lajvande goth-brudar.

Nog om detta. Skräckscenerna då. De är få och inte skrämmande för fem öre. Inledningens blodsugarscen var ok. Systrarna var också ok. Ibland. Men replikerna är bortom alla hjälp. Dragplåstret David ”Lasermannen” Dencik var inte ok. Han gjorde ett tjaskigt 5-minutersinhopp som snuskig svarttaxichaffis. Men det var så mörkt så jag är osäker på om det verkligen var han. Skit samma. Filmen hade säkert funkat bättre som kortfilm. Vampyrer är en film som bara tjuvsurfar på vampyrvågen. Ursäkta vampyrpassningen men den sög. Men det här är en film som aldrig skulle gått upp på biograferna.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: