Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Vägen

Publicerad av admin 5 feb 2011: 11:28

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Vägen
Utgivningsår: 2010
Regissör: John Hillcoat
Skådespelare: Viggo Mortensen, Kodi Smit-McPhee, Robert Duvall m fl
Distribution: Scanbox

Stefan Särnefält (2010)
The Road är helt klart en av de starkaste filmerna jag sett på länge. Visserligen är min svaghet för postapokalyptiska dystopier bortom all hjälp. Men det här är absolut en av dom bästa i genren. Filmen handlar om en far och hans son som kämpar för att överleva i en värld efter en klimatkollaps befolkad av rövargäng och kannibaler. Visst, ingen regelrätt horror men ett sjuhelsikes skrämmande överlevnadsepos. Men i grunden är det en väldigt stillsam, ödesmättad och gripande film med far och son-relationen i centrum. Filmen är baserad på Corman McCarthys Pulitzer-vinnande bok med samma namn. En bok jag inte läst ska tilläggas.

Viggo Mortensen och Kodi Smit-McPhee som far och son är perfekta i sina roller och har den rätta kemin för att gestalta utsattheten. Det starka bandet mellan dom driver dom att kämpa vidare fast alltihop är fullständigt outhärdligt. Morsan (Charlize Theron) är borta ur bilden av oklar anledning men man får ett knippe flashbacktrådar att trassla på. Det går väl ungefär som när man ska lösa fiskelinetrassel. Men det har ingen större betydelse. Det räcker gott att hålla sig på vägen. För egentligen handlar det bara om att vandra och överleva.

Den ödesmättade stämningen avspeglas fint i de mörka och gråbleka landskapsmiljöerna och ger inte så lite Stalker-vibbar. Det är skitigt, kallt och deprimerande. En smutsigt rå realism rakt igenom som gör allt så mycket otäckare. Det råder nåt slags barbariskt naturtillstånd som det gamla filosofskägget Hobbes en gång grubblade över. Allas kamp mot alla där man slåss för sin överlevnad och de knappa resurserna med alla medel som står till buds. Ingen går att lita på. Åtminstone är dom få. Det gäller att ha näsa för the good guys för landskapen är minerade med kannibalstugor så håller man sig inte i skinnet är man rökt.

I filmen blottas också klyftan mellan faderns mer cyniska hållning och pojkens medlidande med människorna dom möter. Men själva grundbudskapet är trots allt tröstefullt och handlar om att behålla och värna sin mänsklighet trots barbariet och avsaknaden av mål. Att under vandringen hålla den inre lågan brinnande som Mortensen uppmanar sonen till: ”You have to keep carrying the fire. What fire? The fire inside you”. Hollywoods grand old man Robert Duvall dyker upp som sliten landsstrykare på vägen och är givetvis fenomenal i sin enkla rustning. Det här är en film som brinner som en svetslåga i magen långt efter man lämnat biosalongen.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: