0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: The Reaping
Utgivningsår: 2007
Regissör: Stephen Hopkins
Skådespelare: Hillary Swank, David Morrisey, Stephen Rea m fl

Stefan Särnefält (2007)
Katherine Winter (Hillary Swank) är en fd missionär som efter att ha förlorat make och dotter i Sudan tappat tron och numera åker runt om i världen som expert på att avslöja övernaturliga fenomen. När hon ombeds komma till en religiös småstad i Louisiana som ser ut att ha drabbats av en farsot av bibliska proportioner utmanas hennes vetenskapliga världsbild. Floden har färgats blodröd, gräshoppssvärmar dyker upp från intet, paddor trillar ned från ovan. Precis som Egyptens plågor i Gamla testamentet. Man börjar undra om det är Gud själv som tröttnat på sydstatsfariséerna. Själva misstänker de att farsoterna har kopplingar till en liten mystisk flicka. I Winters förklaringar av de gammaltestamentliga farsoterna får sig bokstavspingvinerna en rejäl biologisk pungspark.

Gillar verkligen filmer med religiösa/apokalyptiska teman. Det är nästan något arketypiskt med bibelskräckisar. Kosmologiska urkrafter som drabbar samman och sätter skräck i allt som rör sig. Tvära kast mellan tro och vetande. Hedeniusdebatten på motorsågsnivå, typ. Sarkastiska skeptiker, främlingar med oväntade egenskaper, hårdföra präster som slungar vigvatten som yxmän, vettskrämda präster med läppdarr som brottas med sig själva och en oförstående omgivning, apostlar från helvetet… Omen och Exorcisten lade ribban för den här typen av filmer. The Reaping lyfter tyvärr inte många centimeter över marken.

Stephen Reas Father Kostigan går bara omkring och ser allmänt rädd och missnöjd ut (han har väl iofs ett sånt utseende är jag rädd) och Oscarsbelönade Hillary Swank verkar inte direkt jätteengagerad i uppgiften. Någon dynamik mellan henne och medhjälparen Ben uppstår aldrig. Det är sällan som det är riktigt spännande eller kusligt. Jag vete tusan vad man efterlyser, mer dramaturgisk precision kanske. Känns som om man inte tagit uppgiften på tillräckligt allvar. Att placera bibliska hemsökelser i nutid kräver ett visst mått av övertygelse och en fingertoppskänsla. Söderns sura träskmarker passar dock perfekt för en djupdykning i ämnet. Specialeffekterna är ok, även om de inte fyller sitt syfte: att skrämmas och att lyfta storyn. The Reaping skrämmer helt enkelt inte och det ska fan en bra skräckfilm göra. Man måste gå på knock om man ska ro hem farsoter av den här kalibern. Filmen har dock ett hyfsat driv, vilket gör att det aldrig blir riktigt tråkigt men det är är inte speciellt roligt heller. Filmen bjuder inte oväntat på en tvist och en stor final av pyrotekniska mått. En fortsättning är därför inte en helt omöjlig gissning.