window.dataLayer = window.dataLayer || []; function gtag(){dataLayer.push(arguments);} gtag('js', new Date()); gtag('config', 'UA-27772867-1');

Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

The Mist

Publicerad av admin 2 feb 2011: 21:45

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: The Mist
Utgivningsår: 2007
Regissör: Frank Darabont
Skådespelare: Thomas Jane, Marcia Gay Harden m fl

Stefan Särnefält (2008)
Efter en nattlig storm upptäcker familjefadern David Drayton en mystisk dimma ute på sjön. Han far in till stormarknaden med grannen och sonen. Medan de handlar har dimman smugit sig in till land och hela stormarknaden står plötsligt i kraftig tjocka. En nedblodad man kommer inspringande och berättar att en person blivit indragen i dimman. Alla i butiken står handfallna och paralyserade. Vad i helvete är det som händer? Ingen vågar sig självklart ut för att köpa sig en grillad med bröd.

Tema fysisk instängdhet och utifrån kommande fara är vi vana med i skräckfilmen. Ett tema man aldrig tröttnar på som skräckfilmsdiggare hur förutsägbart det än är. Ganska snart får vi tyvärr en glimt av vad som gömmer sig därute. Några skrattretande jättetentakler snor åt sig en småkaxig tonårskille som ska ta reda på vad som blockerar dörren till lagret. Där rök den filmen. Det kändes som back to the 80s. Att Stephen King-rullar ballar ur på slutet tar man för givet. Men efter dryga 20 minuter? Ok, har man inte överseende med tentaklerna är det bara att vänta in flygmonstren. Zzzzuuumm zzum zzum…

Mitt i hallabaloon dyker det upp en kvinnlig domedagsprofet som varnar för Guds vrede. Hon får anhängare och det bildas fraktioner. Hotet växer nu även inifrån. Hennes pajasaktiga profeterande kanske skulle få några fjuniga Knutbykillar på knä. Men merparten av gruppen på så kort tid? Rykten om ett hemligt militärprojekt drar igång en jakt på syndabockar. Bundsförvanter blir fiender. Dumhuvuden blir mer dumhuvuden. Nej, dummedagsprofeter ska hålleluja sig i skinnet.

Jag hade rätt höga förväntningar på Frank Darabont (Nyckeln till Frihet). Men jag tycker man får en högst ordinär och förutsägbar b-skräckis med ett knippe slätstrukna karaktärer. Jag hade önskat att mer krut lagts på karaktärerna eftersom själva grundstoryn kretsar kring deras utsatthet och försök att tackla faran. Visst slukar jag monster med hår och hull till frukost. Ungefär som Gunde Svan slängde i sig gröt på 80-talet inför duellerna med Wassberg. Men jag vill inte att de kommer flaxande från de gamla 80-talsfilmerna. Det ska vara monster som skrämmer. No bloody Monty Python-monster. Ok, möjligen ett par killer rabbits då. But that’s it! Samtidigt måste sägas att jag gillar stämningen i filmen och det lite långsamma tempot som bygger upp katastrofkänslan ur de instängdas synvinkel. Så vill jag att det ska vara hela filmen. Men filmen övertygar inte riktigt.

Förresten var Thomas Jane (Drayton) förbannat lik Christopher Lambert (om det är nån som minns honom). Det hade jag svårt att smälta. Jag vill vara 100 procent säker på om det är Christopher Lambert eller inte som spelar huvudrollen. Någon punchline? Nej, tyvärr. Men jag kan väl säga att slutet var lite oväntat. Och scary.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: