Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

The Hills have Eyes

Publicerad av admin 2 feb 2011: 20:24

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: The Hills Have Eyes
Utgivningsår: 2006
Regissör: Alexandre Aja
Skådespelare: Aaron Stanford, Kathleen Quinlan m fl

Mikael Jonsson (2006)
En helyllefamilj kör av vägen mitt ute i öknen och krockar med en klippvägg. Bilen med husvagnssläpet kvaddas och det är flera mil till närmaste bensinmack, ännu längre till närmaste asfalterade motorväg. Det är mitt på ljusa dan, 38 grader varmt och stekande sol. Männen i sällskapet ger sig av åt varsitt håll för att få tag i en bärgningsbil. Högt uppe på en sandklippa ovanför familjen och deras krockade bil sitter en missbildad man och tittar på dem med en kikare. Bredvid sig har han de spanska ryttarna som för en stund sedan fick däcken på familjebilen att explodera och på så sätt tvingade den av vägen. Jakten kan börja, och som vi kunde läsa på filmplanschen och se i de första trailerna: ”The lucky ones die first”

The Hills have Eyes är en remake av Wes Cravens klassiker från 1977. Som alla nya rysare saknar även denna den viktiga spänningen. Moderna skräckfilmsregissörer verkar ha lagt den biten åt sidan till förmån för gore. Man serveras osmakligheter i form av yxor i huvud och blodsprut åt alla håll och kanter, men tråkigt nog inget nagelbitande. Avsaknaden av The Shining-spänning är dock filmens enda riktiga minus. Bakgrundsstoryn och orsaken till mannen på klippan och hans kumpaners missbildade kroppar och blodtörst är faktiskt engagerande – det handlar om USA:s kärnvapentester i öknen och om gruvarbetare som vägrar lämna sina hem, belägna mitt i testområdet. Den ruskigt stämningsfulla musiken doftar 80-tal och öknen passar perfekt som rysarmiljö. Filmen både peakar och faller i slutet – peakar då hjälten går på en härlig bärsärkargång och faller när en av de elaka karaktärerna börjar åma och beklaga sig och berätta saker vi tittare förstått för en och en halv timme sedan. Helt onödigt. Detta är ändå årets hittills bästa rysare. Någonting säger mig att den kommer vara det i slutet av året också.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: