window.dataLayer = window.dataLayer || []; function gtag(){dataLayer.push(arguments);} gtag('js', new Date()); gtag('config', 'UA-27772867-1');

Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

The Happening

Publicerad av admin 2 feb 2011: 19:58

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: The Happening
Utgivningsår: 2008
Regissör: M. Night Shyamalan
Skådespelare: Mark Wahlberg, Zooey Deschanel m fl

Stefan Särnefält (2008)
Den som är bekant med M. Night Shyamalans grejer kommer absolut att känna igen sig i hans nya mysteriethriller The Happening. Mysterier är liksom hans grej. Men nu förankrar han mysteriet i naturen. Grundidéerna är det oftast inget fel på. Det måste sägas. Han har fått till det i sina tidigare produktioner. Sjätte sinnet, Unbreakable och Signs kliade rejält i skinnet. Nu sjabblar han bort det mesta och det blir på gränsen till fånigt.

I The Happening väver han ihop hotbilden med klimatfrågan på temat The Nature Strikes Back. Med början i NY utbryter längs USA:s östkust en kollektiv självmordsepidemi utan synbar förklaring. På nyhetssändningar snackas det om terroristattacker och katastrofkänslan byggs upp successivt. Människor flyr mot landsbygden i panik. Brutala självmordscener utspelas. Ansatsen är skyhög. Så mycket högre blir besvikelsen då upplevelsen av filmen mer känns som ett dåligt lagt pussel.

Shyamalan tenderar att mystifiera sina filmer nästan sönder och samman. Dock inte här. Här är budskapet mer rakt på grästuvan. Eller trädkronan. För det är naturens mystiska samspel som lika mystiskt slår ut människan. Den gamla sanningen att katastrofer tar fram det värsta och bästa hos människan dammas av. Vissa avfyrar gevärssalvor mot hjälpsökande medan andra bjussar på lift undan katastrofen. Man får ändå känslan av att Shyamalan står på naturens sida. Människan tycks förtjäna detta är budskapet.

Vad ska vi säga om Mark Wahlberg då? Han spelar flyende biologilärare som är mysteriet på spåren. Men han går på tomgång. Som så ofta förr. Som en kastrerad version av höftskjutaren Dirk Diggler – hans berömda porrporträtt i Boogie Nights. Det är sällan man ser honom fulltankad och på ett gott humör numera. Förutom i The Departed där han var rätt underhållande med sina förolämpningar. Det bjussas ändå på en del kusliga scener. Framför allt självmorden som trots allt skänker en viss tyngd åt filmens undergångstämning. Men det är nästan allt. Spar biobiljettpengarna till nästa katastrof istället.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: