Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

The Green Inferno

Publicerad av Rysarnytt 27 feb 2016: 19:59

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

The Green Inferno hockeymask
Utgivningsår: 2015
Regissör: Eli Roth
Manus: Guillermo Amoedo, Eli Roth
Medverkande: Lorenza Izzo, Ariel Levy, Daryl Sabara m fl
Distribution: Njutafilms (blu-ray)

eli roth green inferno

Jag vet inte vad man ska säga om Eli Roth egentligen. Har inget personligt agg till honom men har faktiskt aldrig riktigt begripit mig på hans ikonstatus. Om man nu ska tala om en sådan. Han har många fingrar i syltburkarna och hans namn säljer väl bra helt enkelt. Men några mästerverk har han aldrig spottat ur sig. Hostel och Cabin Fever behöver han iofs inte skämmas för men i ljuset av hans senaste alster (The Green Inferno och Knock Knock) börjar de mer framstå som just mästerverk. Titeln The Green Inferno är hämtad från Deodatos Cannibal Holocaust (ni minns hur den djungeltrötte R. Bolla alias R. Kerman alias professor H. Monroe vid filmens slut beskriver djungeln som det gröna helvetet) men själv har Roth tidigare talat om en film i Werner Herzogs anda och droppat filmtitlar som The New World, The Mission och Aguirre: The Wrath of God. Efter att ha sett spektaklet så undrar man fan om killen är helt frisk.

Hela filmen är en enda stor gryta fylld av klichéer och barnsliga replikskiften och annat fånigt trams. Dessutom helt spänningslös. Men mest irriterar man sig på det usla skådespeleriet som går en på nerverna från första bildrutan. Vi följer en idealistisk student som ansluter sig till en betydligt radikalare grupp som vill göra skillnad i världen, som att uppmärksamma världen på skövlingen av regnskogen och bortdrivandet av ursprungsbefolkningen i Peru. Med den nya mobila tekniken i händerna går det ju lite lättare att skaka om opinionerna. Inom gruppen samsas både stora doser naivitet och behjärtansvärd idealism som klassiskt hyckleri och falskspel. En fullt duglig premiss för en kannibalfilm. Med en vettig regissör. Men hela historien rinner bara ut som en sur uppstötning i flodbanken.

Det påminner mer om ett studentikost upptåg filmad av den som råkar hålla i kameran för stunden. Ingenting tas på allvar. En del snygga naturscener prickar han in men annars är det ett intellektuellt och konstnärligt haveri som hade kunnat vara över på 30 minuter då huvudrollsinnehavarna kraschar med sitt plan i djungeln och blir genomborrade med bedövningspilar. Men tyvärr är det bara upptakten. Nu börjar gorefesten och man känner faktiskt för en stund att det kan bli lite skoj att se alla puckon slitas i stycken och kastas i köttgrytorna. Och Roth spar inte på detaljerna. Men i övrigt är han totalt tondöv för att inte säga helt bedövad.

Jag tycker synd om urinvånarna som tvingas delta i förnedringen. Man ser att de hela tiden agerar på kommando och att dom försöker spänna upp sig och se vilda och farliga ut i sina stridsmålningar. Men det går inget vidare (fast dom ser faktiskt ut att ha rätt kul). Bisarraste scenen i filmen är när dom sitter fångade i en bur och en tjej skiter på sig av skräck och när hon sedan skär av sig halsen med en krukskärva börjar deras ledare onanera frenetiskt för att släppa på spänningarna. Då blir det ren buskis. Men det är rätt mycket buskis övrigt också (låt er inte luras av trailern som lovar mer än den håller).

-Stefan Särnefält

[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=FcpYPu9M3bw”]

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: