0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Rec 4 Apocalypse 
Produktionsår: 2014
Regissör: Jaume Balagueró
Manus: Jaume Balagueró, Manu Díez
Medverkande: Manuela Velasco, Paco Manzanedo, Héctor Colomé m fl
Distribution: Njutafilms
Då var det dags att knyta ihop den berömda säcken. Rec-serien är helt klart ett av roligaste skräckexperimenten under det här millenniet, om vi bortser från bottennappet Rec 3 då. En skitfilm som rörde ihop det för oss som vill ha ordning och reda i manuskripten och kronologin. Nåt som en känslostyrd Anders Borg kunde ha kokat ihop från sängkammaren. Rec 4 med undertiteln Apocalypse följer direkt upp på tvåan med tv-reportern Angela Vidal som räddas ur det infekterade hyreshuset. Fattar inte att man kunde göra en Rec-film utan Manuela Velasco. Hon är verkligen bra på alla sätt. Tyvärr lite väl gapig här. Men det måste vara manusförfattarnas fel. Det är jag säker på.
Vi kastas ganska snabbt ut på en oljetanker som förvandlats till en topphemlig säkerhetszon utrustad med labb som ska identifiera och utrota den förbannade demonparasitsmittan. Var inte så förtjust i den där demonprylen dom klämde in i tvåan. Det hade känts bättre med nån inomvärldslig katastrof eller konspiration. Nu skrotar man också found footage-grejen efter öppningsscenerna som faktiskt hade funkat rätt bra den i här miljön. Även om man är rätt trött på skakiga kameror och jobbiga vinklar.
Allt går i ett snabbt tempo och det dröjer inte särskilt länge innan utbrottet är igång igen och båten börjar fyllas med bindgalna smittbärare. Inget konstigt med det. Det är en ganska våldsam avslutning med skapligt högt tryck om vi ska ta det positiva först. Kroppsdelar deformeras i jämn takt och zombiefejs mosas på brutalaste sätt. Med utombordarpropeller. Bara en sån sak. När såg vi det senast? Zombie Holocaust 1980? En rejäl utombordsmotormassaker kan man leva länge på. Dom borde tamejsjutton k-märkas.
Även om jag tycker det är mysigt med klaustrofobisk båtskräck ute på öppna och stormiga hav med havererad kommunikationsutrustning går det inte komma ifrån känslan av för tunn final. Speciellt i en film med ordet apokalyps i titeln. Man skulle ha velat haft en sån där megaapokalyps med bautapukor och tordönstrumpeter där hela jorden rämnar som man alltid ligger och ber om med knäppta händer innan man somnar. Men å andra sidan inte en helknasig idé med havsisolering heller.
Den där nerviga isolerings- och katastrofkänslan, särskilt från från första filmen, infinner sig dock för sällan. Slutscenen i första var lätt ett av 2000-talets kusligaste filmögonblick. Kanske det kusligaste om ni frågar någon smygsupande räntesänkare på Riksbanken. Blir för mycket spring och skrik i korridorer och mässutrymmen för min smak. Ett jävla kaos man inte får nåt riktigt grepp om. Paniken ska smyga sig på en bakifrån som en trippande balettdansös med en brummande mini-motorsåg bakom ryggen i en mörk gränd.
Lite mer utomhusscener och delikata kameraåkningar runt båt och hav hade legat högt upp på min önskelista också. Nu när man ändå kastat found footage-prylen överbord kunde man lagt lite mer jobb på konsten. Speciellt när man öst på med så mycket stämningsskapande ösregn som jag tycker så mycket om. Nu kändes det mer som nåt mittemellan FF och traditionellt filmande. Sen lämnas man tyvärr med en del obesvarade frågor. Nåväl, slut på gnället nu. Trots allt är det ändå en ganska okej film.
– Stefan Särnefält
[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=0ZUNR1zxRYE”]
