0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Lille Lise (20 min)
Regissör: Benjamin Holmsteen
Utgivningsår: 2006
Skådespelare: Jakob Cedergren, Joy Nadia Jensen och Sonja Richter

Stefan Särnefält (2007)
En man stoppar sin döda i fru i bagageluckan på familjens bil och kör tillsammans med dottern iväg mot en skogssjö för att göra sig av med liket. Planen är sedan att ta både dotterns och sitt eget liv. Har mamman blivit mördad eller dog hon en naturlig död? Filmen förflyttar sig tillbaka till tiden före mammans död och fram träder bilden av en familj i upplösning.

Lille Lise är en rysare berättad med ett mer poetiskt bildspråk än vad vi kanske är vana vid i rysarsammanhang, vilket är mycket efterlängtat. Den danske regissören Benjamin Holmsteen visar att det går alldeles utmärkt att göra en poetisk rysare utan styvmoderlig behandlig av själva skräcken. Musik, ljus, foto är snyggt komponerat och bidrar tillsammans till att bygga upp den kusliga, underliggande stämningen i filmen. Genom de kronologiska omkastningarna mellan nutid och dåtid förses storyn med de rätta överraskningseffekterna och skänker tyngd och trovärdighet åt handlingen. Skådespelarna är också trovärdiga i sina roller, fram för allt Lille Lise själv (Joy Nadia Jensen).

Att göra en rysare på 20 minuter är dock inte helt lätt eftersom skräcken (precis som giftblandningen) behöver tid för att verka. Men Holmsteen lyckas ändå skapa 20 nervtäta minuter och håller tittaren på spänn hela vägen till slutet. Specialeffekterna är få men håller ändå förvånansvärt bra för att vara på lågbudgetnivå. Jag köper dem lättare än många av de påkostade Hollywoodproduktionerna, som ofta tenderar att gå för mycket på muskelstyrka. Lille Lise är dessutom en mycket vacker och rörande film – en film som inte heller skulle vara omöjlig även i ett längre format. En knivscen i filmen är utan tvekan en av de mest originella knivscener jag sett i en rysare. Där kastar Holmsteen överraskande om perspektivet på ett sätt som jag tror skulle göra Dario Argento grön, eller snarare blodröd av avund. Vi får väl hoppas Holmsteen får möjlighet att debutera som långfilmsregissör i framtiden, och då gärna i poetry-horror-genren.