0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Halloween 3 – Season of the Witch 
Produktionsår: 1982
Regissör: Tommy Dee Wallace
Skådespelare: Tom Atkins, Stacey Nelkin, Dan O’Herlihy m fl
Distribution: Njutafilms

Man var inte så lite besviken efter den här så kallade uppföljaren i början på 80-talet. Jag var vrålförbannad. Tappade fotfästet helt. Betygen störtsjönk och skolkuratorn kopplades in som försökte förklara med att ”It’s only a movie” när jag satt på andra sidan bordet och djupandades bakom masken så att masktyget sögs fram och tillbaka in i munnen (starkt inspirerad av Staden som fruktade solnedgången). Jag har alltid varit såld på maskkillar och undrade hur i helvete John Carpenter kunde sätta sin stämpel på en Halloweenrulle utan Michael Myers. Att kalla den Halloween 3 var falsk och rutten marknadsföring. Den hade ju inte ett skit med föregångarna att göra. Man borde ha ryckt mustaschen av Carpenter och hoppat jämfota på den.

Det enda jag riktigt gillade med filmen var den återkommande tv-jingeln som varierades på samma tema: Happy Happy Halloween, Halloween, Halloween, Happy Happy Halloween, Silver Shamrock…kanske världens bästa tv-jingel. Men hur fel hade man inte. Jag får skylla på barnsligt oförstånd. Vi tar och spanar in jingeln innan vi går vidare.

[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=GoqxhvdAdns” rel=”0″]

En annan titel hade givetvis gjort en mindre njugg för det är faktiskt en överraskande bra Halloweenfilm det här som fått oförtjänt dåligt rykte. En föregångare till Carpenters samhällskritiska sci-fi-thriller They Live som också behandlade ämnet med onda budskap dolda i reklamen. Carpenter ville göra nåt nytt med Halloween-temat och därför blev det helt enkelt en annan typ av film. Här har man gått tillbaka till högtidens hedniska rötter och bakat in den på ett raffinerat sätt i det moderna konsumtionssamhället.

I högtidens centrum står en industrimagnat vid namn Conal Cochran som styr ett leksaksföretag och smider planer för att mörda alla barn på Halloween med hjälp av hypnotisk tv-reklam och chippreparerade halloweenmasker. Nedräkningen sker med en återkommande tv-jingel som får barnen klistrade framför tv-apparaterna. Allt börjar med att en uppskrämd man med en halloweenmask i handen jagas av en robotliknande kostymfigur. När han senare blir mördad på sjukhuset börjar Dr Challis, spelad av den alltid pålitlige Tom Atkins, ana ugglor bakom maskerna och beger sig tillsammans med mannens dotter alias Stacey Nelkin till en avlägsen håla som är sätet för Cochrans maskproduktion för att nysta ut trådarna i mysteriet. Dom tar in på ett litet motell och det uppstår jäkligt fin kemi där som man blev lite avis på kan jag säga. Bra jobbat alla inblandade!

Förutom att man skapat en hyggligt nervig thriller med de ständigt uppdykande och obehagliga kostymfigurerna i kulisserna så är en stor del av filmens behållning den skönt kusliga atmosfären förstärkt av John Carpenters och Alan Howarths experimentella syntmixar. Dom här tidiga 80-talsrullarna har verkligen en unik stämning och äkthet som är helt bortblåst idag med allt manipulerat bildspråk. Men det är det konsumtionskritiska och antikapitalistiska budskapet som är det intressanta. Faktiskt snudd på genialt där man använder sig av den klassiska sagans parallella berättargrepp där historien lyfts upp på ett högre mytologiskt plan. Som här för att röja Halloweens verkliga budskap – en marknadens högtid tryfferad med meningslös konsumtion och överdrivet tv-tittande där barnen i bokstavlig mening i slutändan går förlorade. Den här filmen mäter sig faktiskt riktigt bra med både ettan och tvåan.

– Stefan Särnefält

[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=2tvVla5AHmA” rel=”0″]