F.E.A.R. 2: Project Origin
Utgivningsår: 2009
Plattform: PC, PS3, Xbox 360
Utvecklare: Monolith

Stefan Särnefält (2009)
(PC) Spel som blandar högoktanig action och gastkramande skräck i förstapersonläge kan man helt enkelt inte få nog av. Men det är få som lyckas med formeln så bra som Monolith i F.E.A.R.-sviten. FPS-skräcklir gör sig bäst på PC enligt min mening. Armlängds avstånd från skärmen, snabba musrörelser och tangenttryck och helst hörlurar på under dygnets senare timmar så man hör monstren flåsa bakom ryggen. Det här är drömspelet för alla Half Life-fans vars andra hem är Ravenholm (spökhåla i HL2).

Med en helvetisk explosion tar F.E.A.R. 2 vid där originalspelet slutade. Man spelar Delta Force-knekten Michael Becket med uppdrag att haffa den gäckande Genevive Aristide som är ansvarig för hela helvetesprojektet. Spöktjejen Alma har vuxit till sig men har inte slutat med att tapetsera väggarna med människoblod. Man följer hennes härjningar som en blodhund. Den här gången har man glädjande nog skruvat upp det kusliga stämningsläget några varv extra. Det är atmosfär hela vägen. Den smådisiga sikten utanför visiret gör det hela mer klaustrofobiskt. Miljöerna är mer varierande än tidigare och uppdragen hyfsat utmanande. Men kunde vara klurigare. Som i Dead Space. Det är skönt nog mindre av de grådaskiga kontorslandskapen. Det är mer traditionella facilities, skitiga tunnelbanesystem och sterila labmiljöer. Inte så mycket öppna ytor. Alltså perfekta spelplatser för klaustrofobisk skräck. Och givetvis är det snyggt. Man satsar definitivt hårdare på att få spelaren ur psykisk balans i uppföljaren.

Motståndarnas AI har dock en del att önska och agerar ibland skrattretande. Man mot man är dom small potatoes. Men i horder och då det kommer någon fullpumpad miniboss blir det genast betydligt tuffare. Men det går att lösa i slow-motion-läge. Att det inte går att spara spelet är däremot trist. Pickadollerna är dock riktiga skjutmonster. Både napalmkastaren och den berömda spikpistolen där man nitar fast motståndarna med jättespikar går inte sluta att fingra på. Att fräta sönder motståndet med napalmduschar får en att känna sig lite nasty. Men det är förbannat effektivt när man har ett dussin aggressiva walkie-talkie-snackande replikantkrigare bakom plåtdörren.

En av de mest spänningsförhöjande och nervslitande banorna är uppdraget på den övergivna skolan. Almas uppfostringsanstalt och högsäte för Armacham Technology Corporations monstruösa experiment. Det är helt enkelt förbannat obehagligt att röra sig i barnklassrum fyllda med böcker och leksaker där väggarna är fulla av blodstänk och det ligger döda kroppar runt katedrarna. Man får en rad meddelanden som avslöjar någon form av systematisk hjärntvätt och experiment på ungarna som syftat till att få fram extraordinära egenskaper. Bakom tonade fönster står övervakningsutrusningen uppriggad som i ett B. F. Skinner-laboratorium (beteendemodifikationteknikens fader). Men det är bara förnamnet. När man hissas ned i det underjordiska laboratoriet får man i mer konkret form ta del av de sinnessjuka förädlingsprocesserna. Döda människor (oppositionella) ligger utbrända i experimentstolar. Loggfiler och filmer på monitorer avslöjar Almas bisarra bakgrundshistoria. Nåt slags jävla Torbjörn Tännsjö-paradis med paranormala förtecken. Mörkret gör att ficklampan är konstant på. Snabbspringande zombiemutanter rusar längs väggar och tak i cell blocken. ACT-soldater och replikantsoldater fajtas såväl mot varandra som mot Beckett. Som ni ser är det ett rent helvete man utsätter sig för men så in i bomben spännande.

Tips: En liten expansion (F.E.A.R.2: Reborn) har nyligen släppts där man spelar replikantsoldat