Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Dark Skies

Publicerad av admin 17 sep 2013: 16:55

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Dark Skies hockeymaskhockeymaskhockeymask
Utgivningsår: 2013
Regissör: Scott Stewart
Manus: Scott Stewart
Medverkande:  Keri Russell, Dakota Goyo, J.K. Simmons
Distribution: Scanbox

dark skies skräckfilm

Dark Skies börjar som en amerikansk förortsmardröm, där den perfekta kärnfamiljen rämnat i finanskrisens spår och det enda som kan föra dem samman igen är en alieninvasion i huset.  För paret Daniel och Lacey läggs sten på börda när deras krisande tillvaro eskalerar av oförklarliga och skrämmande händelser och när det uppdagas att en fasansfull makt vill åt det de håller mest av måste de ta saken i egna händer.

Jag läste i en artikel någonstans att om man sett en skräckfilm så har man sett alla. Detta stämmer inte enligt mig, det finns lika många upplägg till en bra rysare som det finns människor, men det finns grundrecept som alltid funkar. Barn. Fåglar. Och ens egen gränslösa fantasi. Precis som i Mel Gibson/M. Night Shyamalan-debaclet ”Signs”, där det fasansfulla ganska snabbt visade sig vara gubbar endast iförda Speedos och grön färg får Dark Skies relativt fort minuspoäng för en antiklimax med taffliga utomjordingar som är lika skrämmande som Alf.  Regissören borde utföra en sorts filmisk sju slöjornas dans, där varje tappad slöja innebär ett nytt förtjusande skräckmoment. Eller kort och gott; VISA INTE MONSTRET!

dark skies 2013 scott stewart

Gudfadern av senaste tidens amerikanska skräckfilmer, producenten James Blum (Paranormal Activity-serien, Insidious) har även medverkat till Dark Skies tillblivande och har tillsammans med regissören Scott Stewart gett sig i kast med vad som verkar vara en barnsligt uppriktig intention att skrämma oss på nytt med något vi sett hundra gånger tidigare. Dark Skies innehåller absolut ingenting nytt under solen men bra skådisar (en särskild eloge till Dakota Goyo som spelar äldsta sonen i familjen) och den lyckas krama ut en eller två riktigt rysliga scener ur ett klichéfyllt material som fick mig att tända en extra lampa och vilja gråta en skvätt när filmen var klar. Rysarnytt tipsar: se den ensam hemma och med hörlurar på för maximal effekt!

– Rosie Gibson

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: