0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Cloverfield
Utgivningsår: 2008
Regissör: Matt Reeves
Skådespelare: Lizzy Caplan, Michael Stahl-David m fl

Stefan Särnefält (2008)
Ett avskedsparty hålls i en lägenhet i New York för en kille som ska dra i väg till Japan. Allt dokumenteras av med hjälp av videokamera. Partygästerna är glada och börjar bli varma i gasen. Plötsligt börjar husen skaka häftigt och strömmen går. Ingen vet vad som händer. På tv rapporteras om att en tanker sänkts utanför hamnen. Folk rusar ut på gatorna och explosioner avlöser varandra i skyn. 11 september-scener utspelas. Det mullrar, skakar och fladdrar åt alla möjliga håll. Totalt kaos alltså. Upplägget är inte dumt alls. Nu vet man iofs att ett jättemonster ligger bakom. Men upplevelsen är någon form av terrorattack i kolossalformat.

Precis som i första Alien-filmen får man bara se delar av monstret, vilket gör det hela självklart mer skrämmande. Tentakler lika stora som huskroppar som rör sig i grusdammigt kvällsmörker blir ganska effektfullt och CGI-effekterna funkar bra. Men de 20-åriga partygästernas förehavanden tröttar till slut ut mig och jag börjar längta efter mer dramatisering kring själva monstret. Filmen är släkt med Blair Witch Project och Godzilla. Men lika spännande som att följa Blair Witch efterlämnade filmrullar blir det inte riktigt. Handkameror tycks bli kusligare i mörka skogen. Men jag gillar greppet att filma påkostad mastodontmonsterfilm ur skakigt handkamera-perspektiv. Det tillför en ny dimension till genren.

Förutom att broar och skyskrapor knäcks på mitten så pågår även skräck i det lilla formatet. Krackelikrack. Monstret kläcker nämligen ur sig små snabbspringande monsterbebisar som gillar att tugga på människor. Otäcka som fan ska sägas. När dom kommer krypande längs tunnelväggarna så duckas huvuden i popcornbägarna. Själv gör jag som NYPD-cops: Mumsar vidare på donuts och kaffe och formar fingrarna till en dubbelpipig revolver. Bang bang!