Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Bloodsucking Freaks

Publicerad av Rysarnytt 23 apr 2014: 12:15

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Bloodsucking Freaks hockeymask
Utgivningsår: 1976
Regissör: Joel M. Reed
Manus: Joel M. Reed
Medverkande: Seamus O’Brien, Luis De Jesus, Viju Krem
Distribution: Njutafilms

den blodsugande gatan

När jag såg det här spektaklet någon gång i början av 80-talet hette den Den Blodsugande Gatan. Bloodsucking Freaks är ingen pjåkig titel (snarare en jävligt cool och trevlig titel) men Blodsugande Gatan är en förbannat roligare titel och lika förbannat lika länge sen som jag såg den som ni hör. Fan man börjar bli så gammal att man behöver hjälp av TV4:s kvinnliga gladiatorer för att orka dra på sig kallingarna och köpa mjölk numera. I och för sig dricker jag jävligt lite mjölk nuförtiden jämfört med början av 80-talet. Förutom bröstmjölk, där dricker jag nog två-tre baljor per dag, såna där reningskrukor judarna badade i på Jesu tid. Men jag är tveksam till om gladiatorerna på TV4 kan hjälpa mig med bröstmjölken om jag inte betalar fantasisummor till hela gänget plus traktamenten till Niklas Wikegård.

The Incredible Torture Show är originaltiteln på filmen och den säger väl mer om vad det handlar om. Men om vi kastar bort titlarna för en stund och koncentrerar oss på när jag var finnig tonåring med kroniskt stånd och ett lätt byte för skräprullar med chockerande nakenhet i kölvattnet av Studio S-debatten. Speciellt när man var som värst och låg och rullade från buskage till buskage och spanade på polares morsor och syrror och deras polares morsor och syrror när dom smörjde in sig med det senaste på insmörjningsmodet. Ibland kunde man känna doften från oljorna, ibland inte. Berodde på avstånd och stånd och om jag hade medvind eller motvind. Vissa var jävligt förtjusta i kokosolja. Men dom hade jag inget förtroende för alls. Hur som helst var jag jäkligt nöjd när jag lyckades snoka upp den här rullen i en liten kiosk i Tyresö i deras dåligt ihoptejpade videouthyrningskatalog. Eller halvnöjd om jag ska vara helt ärlig. Jag var mycket mer nöjd när jag lyckades komma över The Burning under disk på den sunkiga porr-och hi-fi-butiken Lunengs i Sumpan och lyckades transportera över den till andra sidan stan till Nacka utan av bli upptäckt av någon Studio S-reporter med solglasögon och elchockvapen i trenchcoaten. Som ni ser flaxade man runt rätt duktigt för att hitta små guldkorn.

Minns när jag för en polares storasyrra beskrev en scen i Blodsugande Gatan där en sinnesrubbad figur borrar i en kvinnans huvud och sen suger ut hjärnsubstansen hur hon gallskrek rakt ut i rummet om hur sjuk man var. Jag myste inombords och tyckte jag förtjänade en kollektiv high five. Några gav mig visserligen några symboliska ryggdunkar medan andra rynkade på näsan och fortsatte att dricka folköl och bläddra i sina porrtidningar. Såg inte mycket bättre ut än så i min vänskapskrets tyvärr. Hur som helst så tyckte jag filmen var rätt usel redan då och den har knappast åldrats som gott vin. Ett bevis på att man besatt någon form av intelligens även på den tiden.

bloodsucking_freaks1

Själva filmen nu då. Den handlar om ett teatersällskap som med inspiration från 1800-talets naturalistiska och makabra teater Le Grand Guignol i Paris försöker locka besökarnas och kritikernas gunst med diverse groteska varieténummer under ledning av teaterdirektören Sardu. Mycket lemlästning, S/M-sex, tortyr och den typen av grejer. Men i gängets tolkning av naturalismen får folk bokstavligen sätta livet till under numren. Mest unga brudar med skådespelardrömmar som man skrapat ihop från Manhattans gator. Det är inget man ser utan det sägs bara i förbifarten. Man hade nog ingen budget för att filma utomhus skulle jag tro. Eller så orkade man inte.

Faktiskt en rätt okej grundstomme att jobba vidare på om det inte vore för att allt är så förbannat dumt och taffligt gjort att man tappar humöret och vill avliva hela ensemblen med pianotråd (jag tänker mig någon form av kollektiv avrättning där halsarna är ihopbakade i nåt slags trattformatliknande arrangemang och där sen allt dras åt med en gigantisk maskin, eventuellt utrustad med monstruösa fågelhuvuden som samtidigt pickar på deras hälsenor). Det mesta i filmen sker bakom kulisserna och inte i själva teatersalongen (som är typ stort som ett vardagsrum där det sitter några runkgubbar och tjejer i dunkel porrbelysning och spelar chockerade). Det stinker gammal p-våffla lång väg. Inget fel med det iofs men gamla p-våfflor fokuserar åtminstone på rätt saker. Dessutom är bilden dassig som en gammal VHS-film upplagd på Youtube eller Horse Creek-utgåva om ni föredrar det. Inte likt Njuta som i alla fall brukar ha schysst bildkvalité på sina grejer.

Får väl erkänna att nån scen här och där lockade fram dåren inom mig jag försökt kväsa i alla år. Som bilden ovan där ni ser Mr Sardu käka finmiddag med tända ljus på en av sina slavtjejer. Inget julbord men ändå en komplett kvällsmiddag. Sardu skulle inte platsa i FI som ni ser. Bättre chanser har nog balettbruden som hypnotiserats till karatebrud som kickar manliga teaterkritiker i skallen som ni kan se i trailern nedan eller de nakna brudarna som hålls fängslade och som tar ut hämnden genom att kalasa på sadistmän.

Men kanske roligast var att den sadistiske dvärgen nästan hade samma kläder och skägg som drängen i Fäbodjäntan. Kolla in bilderna och jämför själva. Kan vara att regissören och Manhattanbon Sarno hämtat inspiration härifrån. Dvärgen heter Luis De Jesus som en del vintageporrvurmare kanske känner igen från Play Me Again Vanessa där han gjorde ett bisarrt dansnummer tillsammans med retroporrdrottningen Vanessa del Rio. Han dansar runt ungefär på samma fjantiga vis här. De Jesus var klippt och skuren för obskyra sammanhang och gjorde en del inhopp i sunkig porr under sin karriär men även förstklassig science fiction. Han döljer sig nämligen i en av ewokerna i Star Wars: Jedins återkomst, så ett visst kredd förtjänar han. Nä, nu börjar jag tröttna på den här rullen. Vi tar och kör en slutkläm efter bilden här nedan för att avrunda det här.

knud_luis

En film av Joel M.Reed står det på omslaget. Jävligt snällt skrivet får man väl säga.

– Stefan Särnefält

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: