0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Blood Tracks 
Inspelningsår: 1985
Regissör: Mats Helge Olsson
Skådespelare: Easy Action, Jeff Harding, Michael Fitzpatrick, Torsten Wahlund m fl
Distribution: Studio S Entertainment
Man blir alltid på gott humör när det dimper ner såna här rullar i brevinkastet. Det var ett förbannat bra tag sen jag såg en Mats Helge Olsson-rulle ska erkännas så det var på tiden att Studio S slog på bongotrumman. Kungen av svensk kultfilm satt på kåken för skattebrott när han fick ett telefonsamtal från glamrockbandet Easy Action om han var sugen på att göra en rockfilm med bandet i stil med Kiss Meets the Phantom of the Park, som en promotiongrej för att få fyr på frisyrgängets rockkarriär. Mats Helge nappade förtjust på erbjudandet och stuvade om i ett redan ihopkrafsat manus där han bakade in bandet med ett gäng lättklädda brudar och några amerikanska rockvideoproducenter uppe i de jämtländska fjällen som hamnar i klorna på en familj muterade retards. Kolla in den lysande intervjun i extramaterialet där rockjournalisten Stefan Malmqvist snackar med Peo Thyrén och Zin Zan över en burgartallrik och en cesarsallad så får ni hela delikata bakgrundsstoryn. Finns annat smått & gott i bonuslådan också, som en cd-singel och en knapp timme lång konsertvideo med bandet.
Vad ska vi säga om Blood Tracks då? Det första vi ska säga är att Frederick Offrein är med. En stabil lumberjack-kille i silvervit hårman och Chuck Norris-skägg som röjt runt i en handfull MHO-rullar genom åren. Han gjorde en Cornelis Vreeswijk och reste från Holland till Sverige på 60-talet. Här blev han en känd nattklubbsprofil under 70- och 80-talen och gängade runt duktigt med Hollywoods megastjärnor. Han drev fram till rätt nyligen gemytliga Gärdetstugan bakom Filmhuset i Stockholm där han serverade klassiska lunchmenyer och hällde upp öl på ett föredömligt och krögarmässigt sätt. Att han var en gammal ärrad actionhjälte hade jag inte en susning om (han har inte riktigt samma skägg och hårman idag) men det blev desto roligare att gå dit efter jobbet när man fått sin historielektion. Kolla in hans hemsida så får ni hela hans livshistoria. Okej, nu går vi vidare här. Men första spanar vi in Offrein när skägget var som tätast och blicken som hårdast.
Man måste givetvis ha B-filmsglasögonen på sig när man ser såna här filmer. Så kallad kultfilm kan ibland vara mördande tråkig men det kan man inte säga om Blood Tracks. Här får vi finfin underhållning på bred front även om filmen har sina dippar. Easy Action (som tyvärr klantigt nog blev Solid Gold i filmen) i full frisyrprakt slår kullerbyttor i snödrivor och levererar uselt stolpiga repliker på engelska medan dom sätter på brittiska fotomodeller som klagar på att snön är kall och blir mördade på uppfriskande varierande sätt. Att replikerna är av den knäppaste sorten och att själva storyn lider av idiotiska luckor behöver man inte bry sig om. Själva förhistorien berättar om en familj som flyr fältet efter ett familjemord och att de några decennier senare har förvandlats till muterade dårar blir rätt knepigt att få ihop. Lite roligt är att farsgubben som blir mördad (och sen även spelar den fullvuxne sonen) är ingen mindre än Torsten Wahlund. Malins helyllekille som vi minns från Vi på Saltkråkan. Bra crossoverjobbat av Wahlund.
Som sagt, det är inte mycket att filosofera över i den här produktionen förutom att dåliga filmer var bättre förr. Men jag tycker att det finns ett liten intressant spår i berättelsen om dekadenta rockstjärnor som trampar över gränser för att göra en simpel rockvideo. Man stövlar in på minerad mark i den nedlagda fabriken trots varningsskyltar och får givetvis betala ett skyhögt pris. Men så ska ju rock ’n’ roll-livet vara. Vad ska man sätta för betyg då? Man kan givetvis sätta både etta och femma. Men en fyra på kultfilmsskalan får väl duga med tanke hur mycket ni får för pengarna. Men skit i betyget. Se filmen men glöm inte extramaterialet!
