0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: ABBA – The Movie 
Produktionsår: 1977
Regissör: Lasse Hallström
Medverkande: ABBA m fl
Bolag: Polar/Universal
När det inte kommer någon ny rolig skräck så får man gå till ABBA och gråta ut. Göra små danssteg framför datorn och jämföra sitt skägg med de svenska skäggens urfader Benny Andersson medan man låter fingrarna fara iväg i luften som en förvirrad barpianist. Måste erkänna att jag var rätt tankad när jag nyligen såg om den här fantastiska rullen signerad Lasse Hallström. Jag var i ett glädjerus kan man säga så det kanske blev ett litet fylleglädjebetyg utan full täckning det här men det skiter jag i. Fylleglädjebetyg utan full täckning ska fan inte underskattas och bespottas. Tillsammans i gott sällskap som är bra på att kröka så är gamla musikvideoklassiker som en tungkyss från den danska gladporreliten på 70-talet. Man sitter och rycker upp och ned med gylf-låset där man kastar in jordnötter, isbitar och dammsugarpåsar medan man häller i sig glas på glas och sjunger med nostalgiskt i sångerna på tv-skärmen.
Lasse Hallström var verkligen en humorkung på 70-talet. Hans Magnus & Brasse-filmer borde k-märkas och hängas upp på Regeringskansliet som ett monument över hur anständigt Sverige var en gång i tiden. Och man får stora doser av hans humor i den här filmen, något som försvunnit lite i hans Hollywood-produktioner tycker jag. Här flödar det fritt som i en urinränna på en Finlandsbåt där det sjungs finsk tango och viftas med björkris.
ABBA – The Movie är en blandning av dokumentär, spelfilm och musikvideo. Vi följer växelvis ABBA på en turné i Australien och en radioreporter pressad av sin hårdföre radiostationsboss att få till en exklusiv intervju med den legendariska gruppen. Det bjuds på en stor mängd roliga upptåg där bilderna varvas med konserter och presskonferenser och reporterns jakt på sin intervju. Ibland är det rena Monty Python. Reportern spelad av Robert Hughes sköter uppgiften med fingertoppskänsla. Även de vanliga folket verkar med på noterna.
Hallström har verkligen blick för detaljer och dråpliga situationer. Han zoomar in barn, vakter och publik och får fram kommentarer och grimaser som skapar sköna kulturkrockar med stjärnglansen och pådraget runt ABBA. Fotot är ibland rent magiskt och han klipper och klistrar som en värsta Sigvard Marjasin under sina glansdagar. Förutom all fantastisk musik matar han såväl med natursköna bilder från Stockholms skärgård som heta nattmiljöer från metropolerna i underlandet. Alltid med en blick för helheten.
Agnethas stjärt (som är föremål för Rysarnytts kriminal- och stjärtspaningsreportage) får givetvis den uppmärksamhet den förtjänar. Men man tycker nästan lite synd om Frida när rumpfrågorna haglar som en flugsmällare under presskonferensen. Men Frida tränar på duktigt därnere med sin personlige tränare så jag misstänker att rumpmusklerna fick sig en ordentlig genomkörare. Dansmovsen är det åtminstone inget fel på.
Det blir så klart en himla massa musik. Och det känns som ABBA bara levererat hits under hela sina karriär. Gillar när dom lirar I’m the Tiger och Agnetha och Frida står och river med fingrarna som hungriga tigrinnor mot publiken. Björn håller stilen och jönsar runt för full rulle. Inte så mycket att göra åt den mannen. Samtidigt finns det ett underhållningsvärde i det där – det lättar upp. Benny ger järnet alltid med ett brett smajl. Han ler så övertygande och uppspelt att det lätt skulle lugna ned en uppretad huliganpublik.
Filmen har ett glänsande avslut där den utmattade och uppgivne reportern till slut stöter på ABBA i hotellhissen av en slump och bjuds på en överraskande flygtur ackompanjerad av svävande Eagle. Det blir inte bättre än så. Spana in hissdörrarna i sista videon i början. Ett stycke stjärt i tajts där va? Eller är det bara min fantasi som skenar iväg?
