0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: A Horrible Way to Die 
Inspelningsår: 2010
Regissör: Adam Wingard
Skådespelare: AJ Bowen, Amy Seimetz, Joe Swanberg m fl
Distribution: Njutafilms
Stefan Särnefält
I centrum står traumatiserade Sarah (Amy Seimetz) som efter att ha bemästrat sina alkoholproblem börjat ett nytt liv och gått med i en AA-grupp. Där träffar hon en ny kille som hon inleder en relation med. Men hennes traumatiska bakgrundshistoria gör sig snart påmind. Hennes gamla pojkvän är en seriemördare som sitter i fängelse från vilken han lyckas rymma och befinner sig nu på flykt. Målet för hans resa utanför murarna ser ut att vara Sarah.
A Horrible Way to Die är inte någon klassisk seriemördarfilm med mycket blod och starka våldsskildringar. Den är snarare rätt soft på den fronten. Den intresserar sig för vår fascination för seriemördare men fokus ligger på karaktärerna och deras inre konflikter. Det är historien med de parallella världarna som jag tycker är starkast. Det vardagliga livet som rullar på hos Sarah med AA-möten, nya vänner och problem som uppstår när rusdryckerna ligger på en armlängds avstånd bort samtidigt som vi följer seriemördarens sysslor på fri fot och hur dessa historier dras mot varandra som järnfilspån till en magnet. Lågbudgetfeelingen förstärker också den här vardagskänslan fint.
AJ Bowen gör ett bra porträtt av den kluvne seriemördaren som drivs både av inre våldstvång och sökandet efter närhet och ömhet. Någon slags blandning av Dexter och Henry – En Massmördare om man ska droppa lite referenser. Samtidigt så finner sig inte Sarah heller till rätta i sin nya trygga relation som inte levererar fullt ut och drömmer om ex-pojkvännens sängvärme och hans dionysiska energi. Deras relation verkar faktiskt ha varit rätt bra, förutom seriemördandet då. En klassisk konflikt med andra ord.
Även om det emellanåt visuellt bjuds på rätt snygga scener reagerar jag dock på en del märkliga inzoomningar men framför allt korsklippningen av historien fram och tillbaka som gjorde att jag ibland förlorade greppet om handling och karaktärer. Även om jag har en tendens att slumra till så var jag nog både vaken och nykter här. Var helt enkelt tvungen att spola tillbaka och checka av och det är fan inte bra när regissören rör ihop det för mycket. Fläckarna vägs dock upp av fina rollprestationer och en intressant story med en fin tvist. Och det kan ibland vara gott nog.
