På Spritmuseum i Stockholm pågår just nu en utställning om ett av Sveriges mest kända varumärken genom tiderna. Vi talar så klart om Den svenska synden. Rysarnytt var där och fluktade i Peeping Tom-hål och fick sig en historielektion.
Sverige ett land i moraliskt förfall
Den svenska synden var ett begrepp som började sprida sig utomlands under 50-talet, framför allt till följd av Arne Mattssons Hon dansade en sommar (1951) och Ingmar Bergmans Sommaren med Monika (1953). Filmerna väckte en våg av ilska och upprörda känslor utomlands och man förfasade sig över den utbredda omoralen uppe i det kalla landet i norr. Sverige blev ett varningsexempel för synd och omoral och pekades ut som ett samhälle i fritt fall. Ett slags syndens högborg eller dekadent romarrike där folk låg med varandra i orgier huller om buller på gator och torg. Men samtidigt växte också en stor fascination för vårt okonstlade förhållande till kroppen och naturen som uppfattades som exotiskt. Nu har Spritmuseum gjort en utställning om bilden av Sverige utomlands och vårt förhållande till sex och sprit under 1900-talet. Den svenska synden ”som myt och fenomen”, som man kan läsa på hemsidan. Häng med på en tur!
Spriten det stora tabut
Utställningen är rätt fiffigt utformad som en labyrint där väggarna är illustrerade med upplysningstext och bilder ur 1900-talets sexual- och sprithistoria. Besökaren bjuds på en fascinerande resa genom systembolagsbutiker, motböcker, p-piller, sexualupplysningsskrifter, kondomautomater, pinup-tidningar och filmer från Hon dansade en sommar och Kärlekens språk fram till epokens försegling med amerikanen Joe Sarnos kultförklarade falukorvsepos Fäbodjäntan. Mycket bilder men även mycket upplysande och intresseväckande texter som kan vara till nytta för den som bara ägnade sig åt frenetiskt bildstudium under den här perioden.
Ett intressant fenomen i sammanhanget var att när omvärlden förfasade sig som mest över vårt lättsamma förhållande till nakenhet och sexualitet så var det spriten som var det stora tabut på hemmaplan. Sverige hade en extremt restriktiv alkoholpolitik under 50-talet, vi var ett av de mest restriktiva spritländerna i världen (motboken försvann inte förrän 1955). Och den dubbelheten är också ett av föremålen för omvärldens attacker. Svenskarna är hämmade och känslokalla individer som inte kan umgås naturligt utan ofantliga mängder sprit i kroppen. Ett slags ingenjörer i känslolivet som måste supa för att våga släppa loss. Men då var samtidigt risken stor att de tog livet av sig. Ett tema som bland annat går igen i den roande italienska chockumentären Sweden – Heaven and Hell (affischen ovan).
Svenskarna – världens mest frigjorda folk
Det är en berömvärd utställning Spritmuseum skapat som skildrar ett Sverige då vi var världsbäst i välfärd och levnadsstandard och mer sexuellt frigjorda än något annat folk i världen. Inga moraliska eller politiska korrekta pekpinnar bet på oss. Sverige, hugget i granit som med sex och plutonium tvingade omvärlden på knä. Kungen av synd och snusk (i stark konkurrens med danskarna). Åtminstone i sinnevärlden. Mycket av den svenska synden var och är ren myt. Men vi gick i bräschen för den sexuella frigörelsen och resten av världen pallade som bekant inte hålla emot trycket så värst länge till. Joe Sarno hade på andra sidan Atlanten redan börjat experimentera friskt med nakenheten i 60-talets början inspirerad av Bergman och svensk synd. När sedan Långt ner i halsen släpptes 1972 kollapsade alla kvarvarande fördämningar helt och hållet. Och då fanns det egentligen inte så mycket unik svensk synd att tala om längre.
Peeping Tom-hålen välbehövlig paus
Men om vi återgår till utställningen. Jag tyckte mycket om att titta i Peeping Tom-hålen. En välbehövlig paus i en stressig och prestationskrävande vardag. Hålen var fyllda med installationer, historiska objekt och rörliga bilder, bland annat en lustfylld skog där paddor gökar med sniglar etc. Mycket underhållande och avkopplande. Mycket bättre än ett meditationspass på nåt skumt yogacenter beläget i ett hyreshus källarhåla ledd av en sniken guru med kroppskomplex. När några aningen äldre kvinnor stod och diskuterade Fäbodjäntan bröt jag in och korrigerade felaktigheter på ett myndigt och bestämt sätt. Men jag var inte på något sätt oartig eller otrevlig. Möjligtvis visade jag på prov på ett bristande känsloliv men inte känslokall. Sen förlorade jag mig in i ett nytt Peeping Tom-hål och begrundade livets höjdpunkter och fiaskon (borde haft en tältstol med mig, går också sitta på golvet med benen i kors som på dagis). En av kvinnorna förföljde mig sedan på turen. Eller om det var jag som förföljde henne. Vet inte säkert. Tror mer på det förra faktiskt. Men det kan också varit slump och tillfälligheter. Våra vägar korsades ibland mellan romantiska stjärtar förenade som ett pärlband på en äng och förföriskt inbjudande spritmontrar. Jag skakade till slut av mig henne för att ta några bilder för reportaget. Inga mästerverk men tycker dom ser ganska okej ut.
Yngre besökare chockade över dåtidens kroppsideal
Efter rundturen förde jag ett intressant samtal med den kvinnliga museiintendenten som berättade att utställningen hade varit mycket uppskattad. Framför allt bland de lite äldre. Någon hade visserligen förfasat sig över innehållet (förmodligen en gammal avdankad KDS:are som gått fel) men i övrigt var det i princip bara tummen upp. Men det intressanta var, berättade hon, hur många yngre besökare som chockerades (och förfasade sig) över de annorlunda kroppsidealen som rådde på den tiden. Inga trådsmala och brunbrända HM- och Slitz-modeller, utan härligt fylliga män och kvinnor med rumpor och bröst och penisar av varierande storlekar. En och annan hängmage men även Christina Lindberg i härlig fotomodellkropp som ni kan se här nedan. Det naturliga som har blivit onaturligt.
Här ser ni den klassiska intervjuserien från Lektyr i början av 80-talet där Lindberg intervjuar känt folk i bastun. Ricky Bruch ser ut att njuta fint av den intima pratstunden i värmen. Smygläste själv hennes reportage med stort intresse som jag varvade med Fantomen och Kalle Anka medan jag drack Zingo ur sugrör.
Bra utställning men saker man efterlyser
Nåväl, härligt härligt med naket och knull mitt på ljusan dan i strängt avgränsade offentliga miljöer. Men trots hyllningskörer på kultursidor så är det mycket man efterlyser i den här utställningen. Man har hållt igen på tok för mycket. Det mesta är faktiskt rätt oskyldigt med mina mått mätt, för att inte säga prytt. Man undrar om det rör sig om någon ängslig eftergift till vår tid där man inte vågar visar sig naken offentligt utan att bli trakasserad av ljusskygga figurer med kroppar och intelligens hämtade från mode- och kvällstidningsblaskor eller något rättänkande organ. Hemma bakom nerdragna persienner framför datorn funkar det utmärkt.
Man borde gjort utställningen i super size-format och öst på med mer fakta, kuriosa och kuliga nakenprylar. Och härligt suddig vhs-porr. Finns ju en hel del svensk gladporr att rota fram som skulle kunna fylla en hel hangar. Joe ”Fäbodjäntan” Sarno hade gett mig en high five om han hade läst det här. Konstnären Peter Johanssons reportage på stor duk där han går runt naken och intervjuar folk på stan om svenska synden är kufigt och kul. De flesta verkar inte fatta vad han pratar om. Som ni ser slutar det på bästa (eller sämsta) tänkbara sätt. Lagens långa arm kliver in på scenen för att gör slut på underhållningen. Typiskt svenskt, så här kul får man väl inte ha? Nja, hade nog gått betydligt mer illa i mer nakenrestriktiva länder. Nu blev han bara tillsagd att ta på sig kläderna annars väntade polisstationen. Bra jobbat, Peter!
Förslag till kommande utställningar
Om vi ska ta och avrunda det här. Har grubblat lite över vad som skulle kunna göras för att få till en mer komplett upplevelse som tillfredsställer alla smaker. Tankarna har främst kretsat kring belöning och uppmuntran, inte straff och pekpinnar. En lättsam och uppbygglig fest för hela kroppen och alla sinnen. En holistisk fest för att använda en lite sliten new age-term. Här min lista på saker som man kunde göra för att variera och förhöja upplevelsen. Allt kanske inte går att genomföra ordagrant men kan ändå fungera som riktlinjer för kommande utställningar:
- Väggar med olika sorters tuttar som man kunde suga på och som ger Gin & Tonic men också varnande klatschsmällar om man tar för stora klunkar
- En tutthoppborg (Rosies förslag) där man hoppar på tuttar och får poäng när man landar i olika erotiska landningszoner (1-5 p)
- Hage med autentiska naturljud och doftblock som hänger i taket där man kan rulla runt med dalkullor som fnittrar och blåser i magiska lurar
- Miniatyr-lagård där man kan hoppa runt i höstackar och titta på drängar och pigor som arbetar och gökar och spelar klädpoker
- Pilbågeskyttebana där man skjuter kärlekspilar mot olika sexualpolitiska mål fattade av Socialstyrelsen
- Fiskdamm där man fiskar upp enklare sexartiklar efter avslutad rundtur och får några uppmuntrande ord från en man med skägg i läkarrock
- Bar där det bjuds på potensmedel och sprit och skämt skrivna på små handskrivna lappar
- Bastu där man blir intervjuad av Christina Lindberg
- Bastu eller husvagn där man sitter och super med nakna män i skägg med självmordstankar
- Ett kärleksquiz (kan vara utformat som ett tombola med olika centralfigurer från de bästa sexualupplysnings- och spelfilmerna)
- En roterande säng där man under ledning av en myndighetsröst får prova på olika samlagsställningar alt. ta på sig läkarrock och studera liveshowpar från nära håll
- Provköra radiobil med dildo som rör sig i olika hastigheter där man kör i en snitslad bana med pinuppor som fungerar som hinder och försöker sabotera körningen genom att trampa och sparka på dildon och komma med retsamma och spydiga kommentarer till chauffören. Klarar man banan blir det istället kyss- och kramkalas och en sväng till baren och bastun.
- Ett upplysningstorg där en upprörd man (på en tio centimeter hög fotpall) levererar osande pamfletter över det moraliska fallet i samhället (får gärna se ut som en KDS:are då partiet bildades 1964)
- Kyrka eller socialkontor där man kan bikta sig och reflektera över turen och föra ett strängt uppfordrande samtal alt. ett totalt ohämmat tourette-snusksamtal
- Blötlagt golv med projicerade porrfilmer där man simmar naken som en padda ovanpå filmerna
