window.dataLayer = window.dataLayer || []; function gtag(){dataLayer.push(arguments);} gtag('js', new Date()); gtag('config', 'UA-27772867-1');

Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

R.I.P. Wes Craven

Publicerad av Rysarnytt 31 aug 2015

Chockerande nyheter når oss nu på måndagen. Skräckmästaren Wes Craven har avlidit 76 år gammal. Craven, som led av hjärncancer, förlorade kampen mot sjukdomen på söndagen i sitt hem i Los Angeles.

Wes_craven_rip

Beskedet om att en av de största skräckmästarna har lämnat oss kom som en rejäl chock på måndagsmorgonen. Att Wes Craven led av hjärncancer hade fullständigt flugit över mitt huvud och nu har alltså mannen som gav oss flera av skräckfilmens klassiker lämnat vår värld. Sorgen är stor i skräckvärlden.

Craven var akademikern och engelskläraren som sadlade om till skräckfilmsregissör och som blev mest känd för sin kronjuvel Terror på Elm Street 1984 som introducerade mannen med knivhandsken, Freddy Krueger, för en hel värld. En av de riktigt stora skräckikonerna vars karaktär Craven hämtade inspiration till från en uteliggare som hade skrämt upp honom som barn. Men han hade redan tidigare gjort sig känd med filmer som The Last House on the Left 1972 och The Hills have Eyes 1977. Två filmer som blev kultförklarade och som under 2000-talet gjordes om i nya versioner. Den första för övrigt inspirerad av Ingmar Bergmans medeltidsballad Jungfrukällan.

Craven gjorde alltid ett mycket sympatiskt och distingerat intryck i de intervjuer man såg honom där kameran rullade. Han var en av de få renodlade skräckfilmsregissörerna i USA även om han inte var främmande för att experimentera utanför genrefållan vid några tillfällen. Efter Elm Street regisserade han filmer som Deadly Friend, The Serpent and the Rainbow och Shocker men 1994 var det dags att skaka nytt liv i mannen med den berömda knivhandsken i metafilmen Wes Craven’s New Nightmare. En film som inspirerade honom till hans stora comeback och som man brukar tala om pånyttfödelse av slashergenren eller till och med hela skräckgenren, som befann sig i en djup kris vid den tiden. Scream blev en formidabel publiksuccé 1996 och det blev under årens lopp hela tre uppföljare från Cravens hand där han leker med genren på sitt numera karaktäristiska metaskämtsmanér.

Men som så många andra skickliga hantverkare inom skräcken så inledde han sin karriär med att låta skådisarna droppa lite plagg framför kameran, ofta under pseudonym som han avslöjade i dokumentären Inside Deep Throat 2005. Filmerna har förblivit okända för allmänheten och Cravens insatser verkar mest ha bestått av klippning och att skriva manus. Men ett av dessa erotikalster där han klev fram som regissör var Angela – erotikens drottning 1975 med ingen mindre än Joe Sarno-favoriten och Sverigevännen  Eric Edwards. Men med den gamle kompisen Sean S. Cunnigham (Fredagen den 13:e) så producerade han även softcore-dramat Together 1971 med Marilyn Chambers innan hon klev all-in i porrens värld med skandalsuccén Behind the Green Door året därpå.

Senare i livet regisserade Craven även dramat Music of the heart 1999 som bland annat nominerade Meryl Streep till en Oscar. De senaste åren arbetade han med att föra över Scream-serien till tv-formatet. Han sista långfilm som regissör blev Scream 4 2011. Wes Craven var en av de stora skräckmästarna i vår tid och kommer att vara djupt saknad. Tack för alla filmer!

[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=tDuEVLDsT1k”]

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: