Tidigare i somras gick vi ut med nya sensationella uppgifter om Knud ”Drängen i Fäbodjäntan” Jörgensens nakenäventyr på 70-talet. Men nu har gåtan om hans eventuella medverkan i en bortglömd slash okänd 70-talsfilm fått sin lösning. Tack vare Studio S. Samtidigt har vi nytt sensationellt bildmaterial med Fäbodjäntan själv.
Vi är många som hamnade i någon form av posttraumatisk stress efter scoopet om Drängen i Fäbodjäntans okända sidoaktiviteter på 70-talet där han på ett chockerande och totalt oförskräckt sätt förlustade sig med danskan Anne Magle på en kyrkogård iförd prästkläder. Vissa har suttit djupt nedsjunkna i soffan mer eller mindre handlingsförlamade, helt oförmögna att ta sig ut och handla mat och har rasat i vikt. Andra ska ha sett det som ett tecken från skyn och nyförlösta dragit runt på badstränder och utan att be om lov spontanmasserat och retat upp solbadare. Någon ska tydligen ha skickat ett upprört mejl till ärkebiskopens kansli och krävt en offentlig ursäkt och ett paket kondomer som plåster på såren. Själv har jag grubblat under en ek och druckit årgångskonjak och spanat på nudister i en kikare.
Frågan som ställdes var om det rörde sig om en avancerad fotosession i det fria arrangerad av en cigarrökande gubbe med en obehandlad klamydia och gott om pengar i fickorna eller om det helt enkelt rörde sig om en okänd eller bortglömd film som fallit under radarn hos filmdatabasregistratorerna och regnrocksfolket.
Ingen ovisshet
Rysarnytt är en sajt som vill gå till botten med allt och nu behöver vi inte leva i ovisshet längre eftersom vi har fått svaret på gåtan. När det mäktiga filmbolaget Studio S Entertainments starke man SEO Olsson tog del av Rysarnytts uppgifter via sin mobil över en kall öl i kvällssolen lutade han sig tillbaka (eller om han lutade sig fram) och tog en klunk öl och gav oss den uppriktiga och osminkade sanningen bakom de sensationella bilderna:
– Bilderna är fotade av Berth Milton Sr för tidningen Private! Jag har numret hemma.
Rysarnytt:
– Det var som fan!
Studio S:
– Vi kan dra upp till mig och leta upp numret. Men tidningen ligger nedstoppad i någon kasse i inne mitt förråd så du får hjälpa till att leta.
Rysarnytt:
– Mmmkay…
Olsson – en sann filantrop och porrotare – ställer alltid upp när någon annan porrotare är i nöd. Och det ska han ha ett extra stort tack för. Det går inte annat än att hylla en sån entreprenör och eldsjäl. Väl på plats lärde han ut den svåra konsten i hur man på bästa sätt och med bästa möjliga resultat rotar i vintageporr. Det krävs både nyktert sinne och flinka fingrar för att ro i land med uppgiften: man bläddrar igenom så snabbt och metodiskt som möjligt utan att missa något väsentligt för att därigenom spara tid så man hinner ner till kvarterskrogen och dricka tillräckligt många öl innan sista beställningen.
Mr Rysarnytt som alltid vill vara grundlig i researcharbetet i allt han gör hade till en början svårt att följa råden men insåg snabbt att de både vara kloka och nödvändiga. Ja, rent av livsnödvändiga. Badande i svett och nästan svimfärdiga i den 30-gradiga högsommarvärmen lyckades vi, trots att vi inte hade några Sherlock Holmes-hattar på oss, att hitta det eftertraktade numret med Jörgensen i full prästskrud.
Men innan vi tar och ger oss själva en varm applåd och en iskall öl bjuckar vi på en bild till av den ståndaktiga kyrkoherden från prästsviten där han gör en högst personlig och kättjefull eller för att inte säga kättersk tolkning av nattvarden. Möjligtvis inspirerad av Bergman och Sarno. Svårt att veta. Han kunde hämta inspiration från såväl surrealistiska avantgardepoeter som ockulta hårdrocksband och tyskdubbad hårdporr. Men även bondepraktikan och traditionell folklore kunde fungera som tändvätska i Jörgensens rollrepetitioner. Sinnesnärvarofaktorn är som ni ser hög och han har en lite gammaldags klerikal posé. Patriarkal och faderlig men inte överdrivet sträng. Som om han umgåtts för länge i högkyrkliga kretsar men innerst inne vill slänga av sig oket och cruisa runt bland raggare som trycker upp bakdelarna mot vindrutan och kastar ut ölburkar genom fönstret.
Bilden med Jörgensen finns även med i en coffetablebok som Private gav ut när dom firade 30-årsjubileum 1995. I den står det att bilderna är tagna 1975. Men i lösnumret står det 1974. Ett årsspann jag gissade på även i den andra bildsviten med Jörgensen. Vi kör på lösnumret. Hur som helst, Milton Sr kunde faktiskt hantera både kamera och modeller riktigt proffsigt. Där måste vi ge honom ett erkännande. Det är faktiskt hög konstnärlig kvalité på prästbildsviten. Men han gjorde aldrig några filmer. Djupt inne i alla snuskgubbar bor en obotlig romantiker och missförstådd konstnärssjäl. Fast jag vet inte om Milton skulle hålla med mig om det. Djupt inne i alla snuskgubbar bor en ännu värre snuskgubbe eller nåt i den stilen skulle han kontra med.
Nytt sensationellt stoff
Okej, nu när vi har det här överstökat så måste vi gå vidare. Kan inte hålla på grotta ned oss i drängens gamla 70-talsutsvävningar hela livet. Finns inte tid för sånt. Dessutom försöker vi vara en seriös skräckfilmssajt och inget tillhåll för moonande raggare som bara är ute efter bilder och som trampar högkvalitativa texter under skosulorna. Men av ren och skär slump råkade vi även snubbla över lite nytt sensationellt stoff i Private-samlingen. I ett senare nummer från 1977 dyker nämligen ingen mindre än självaste Fäbodjäntan alias Leena Hiltunen upp bland modellerna. Något vi inte kunde avhålla oss från att bjucka på. Dessutom i nya fantasieggande frisyrer.
Lite förvirrande för vän av ordning av frisyrmoden kanske, för hon är inte superlätt att känna igen om man svept för många jäger i solen och bara har bilden från Fäbodjäntan på näthinnan. Men Rysarnytt är en fena på ansiktsigenkänning men det var Studio S som langade över tidningen och upplysningen. Lite lik Oili Virta kanske men henne avfärdade vi rätt snabbt. Om inte annat känner man igen Hiltunen på det karaktäristiska födelsemärket på överläppen.
Vi tar och värmer upp med ett par riktigt fina bilder där hon har en fräsch korthårig och för tiden moderiktig frisyr. Ser faktiskt inte alls dum ut. Suget i blicken finns där. Den sensuella tonen finns där. Den akrobatiska snitsen finns där. Men inte luren, sofflocket och sommarklänningen. Påminner lite om tanten i Fäbodjäntans peruk – fast blond istället för grå då. Dessutom har hon härligt höga klackar på sig också. Hade iofs funkat fint utan också. Gillar både och. Beror vilket humör jag är på.
Peruksviten
Det blev hela tre bilder. Men det har vi råd med i sommarvärmen. Snåljåpar kan dra till nåt ännu varmare ställe. Finns en blandning av elegans och lite klassisk porrblaskaposéring i de där bilderna ovan. Tror de kan gå hem i både kungahus och hos långtradarchaffisar. Sen är hon faktiskt mycket snyggare än hon är i Fäbodjäntan om du frågar mig. Och det skall ni alltid göra. Fäbodjäntefrisyren var rätt fjantig för att inte säga dum. Fanns några som hade den i min klass när jag var liten och jag hatade dem som pesten. Frisyrerna alltså. Visserligen var det många av tjejerna som hade den där skitfrisyren jävligt jobbiga och fåniga men det kan vi skita i nu. Skulle lätt ta ett parti luffarschack och ett glas kallt rosévin med henne och sen avsluta kvällen på Gröna Lund där vi drar igenom samma attraktioner som Jack Bjurquist och Anne Magle skrattar sig igenom i Hon älskade en sommar. Men nu tar vi och snabbt går över till nästa svit. Peruksviten.
Vad säger ni? Härliga bilder inte sant? En blandning av hippie och varietéartist från Las Vegas som precis dragit högsta vinsten på en enarmad bandit och ska ut och göra ett avancerat bensprattelnummer framför en piprökande Hugh Hefner. Rätt smakfullt för att vara snuskgubben Milton Sr får man väl säga. Men det får räcka med två (vill inte locka hit de där förbannade raggarna). Det verkar som han kunde hantera kraven från modellerna med trygg hand. Eller så ville han ta fram en annan sida av henne. Och det tycker jag att han lyckats rätt bra med. Eftersom bilderna är från -77 så har ju inte Fäbodjäntan spelats in än, men Kärleksön kanske snurrade på biograferna eller gökade runt ute i Stockholms skärgård. Komiskt men inte plumpt och skrattretande. Eller, jo jag fick mig ett gott skratt. Men peruken hänger i alla fall inte på sniskan som hos tanten i Fäbodjäntan. I perukkampen blev det 1-0 matchen Milton-Sarno.
Ja det var allt vi hade att bjuda på för den här gången. Men om det kommer upp något nytt sensationellt på nakenspanarfronten lovar jag att vi hör av oss. Men till dess får ni fortsätta detektivarbetet på egen hand eller hålla er till skräcken.
