window.dataLayer = window.dataLayer || []; function gtag(){dataLayer.push(arguments);} gtag('js', new Date()); gtag('config', 'UA-27772867-1');

Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

The Butt – en påskhistoria

Publicerad av admin 5 apr 2012: 20:35

Det är kul när det händer unexpected things när man är ute och strövar i terrängen. Rysarnytt var ute på sin årliga kriminalfallsrunda och vände på stenar och stötte på lite oväntade saker: Agnetha Fältskog eller åtminstone någon som starkt påminde om Agnetha Fältskog. Stjärtspaning och brott i The Butt.

Rysarnytt har en ohälsosam böjelse för mordgåtor och klassiska kriminalcase. Missar aldrig ett avsnitt av Veckans Brott och skogsdumpningarnas konung Leif GW Persson. Fan, det är sådana killar som håller den tynande lågan levande i det här mörklagda andliga klimatet. Håller kalsipperna rena från påskharar och onödig digital teknik som stör knullpotentialfokuset under viktiga kundmöten. Som traditionen påbjuder så blir det alltid en crime case-runda på våren med start vid Catrine da Costas första fyndplats vid Karlberg (1984). Sveriges mest kända fyndplats och en riktig kriminalklassiker. Några glas senare brukar det bära av till Ekerö och the strange case of ”Britt-Börje” Ingridsson, en fanatisk schlagerfantast och kom-i-form-transvestit som extraknäckte som helandepredikant vid nudistbaden under 60- och 70-talen. ”BB” blev brutalt knivmördad 1974 i ett skogsparti när han var ute och rastade hunden samma kväll som ABBA knep hem segerbucklan med Waterloo i schlagerfestivalen i Brighton. Någon gärningsman greps aldrig för mordet och fallet är ett av alla mytomspunna mordfall Leif GW Persson håller på att nagelfara i sin nationella megainvitering av alla gamla ouppklarade kriminalfall. Vi får se om han hittar någon lösning.

Det är en förbannat kall och blåsig vårdag. Har en kraftig baksmälla och mår egentligen inget vidare men sicksackar vingligt till Catrine da Costas fyndplats och rullar ut liggunderlaget och somnar snabbt. När jag vaknar upp efter ett par timmar häller jag upp en kopp kaffe spetsad med Kosken från en rostig termos och slickar pudersockret från locket på en semla (en ritual som jag inte ruckar en millimeter på). Spanar lite runt för att lokalisera fyndplatsen för en färsk bild jag kan sälja till Fib-Aktuellts nedlagda redaktion. Plötsligt prasslar det till i ett buskage snett bakom mig i riktning mot Tomteboda-hållet. Det är ljudet av en stenhård pisstråle som besinningslöst attackerar en bunt löv. En fräck och dominant stråle med härskarambitioner som hämtad från Regeringskansliet och den innersta kretsen av arbetslinjeförespråkare.

En extremt sliten och motbjudande figur i 60-årsåldern med kåkfararutseende och skivbolagsdirektörsmanér rättar till byxorna och skriker att jag ska ge fan i att snoka runt. Mannen rycker med munnen förvirrat och ilsket som en b-skådespelare utan repliker. Jag blir milt sagt överraskad men samtidigt lite småförbannad och provocerad. Försöker anstränga mig att hålla ett civiliserat tonläge och stapplar fram lite trevande att jag är här som reporter och har rätt att röra mig var fan jag vill utan att bli ifrågasatt. Han hivar upp en stor gren och viftar i luften som en sämre Let’s Dance-deltagare med partner och gormar om att jag kommer att hamna i en svart plastsäck om jag inte försvinner innan han hinner räkna till tio.

This means trouble. Jag ställer mig högst tveksam till att han är i stånd till att utföra en sådan matematisk kraftansträngning men blir givetvis uppskrämd av hotet. Väl medveten om att jag rör mig i de svarta platssäckarnas högriskområde nr 1 kastar jag nervöst iväg kaffet och semlan mot kukkåkfararen och springer mot t-banan. Känner mig som en The Warriors-medlem som förlorat kontakten med resten av gänget. Uppskakad men inte nedslagen (och med ett ordentligt sug efter ett glas brandy och en go-go dansös med stay-ups och fula ord i munnen) beger jag mig istället mot Ekerö och Britt-Börje-caset. Grubblar lite över mannen vid fyndplatsen och hans skivbolagsdirektörsmanér. Undrar om det kan ha varit den riktige mördaren eller han bara var en i samlingen av lösdrivare med skivbolagsdrömmar som rör sig området så här års.

Efter att ha klivit av bussen på Ekerö väster om Stockholm går jag vilse i skogen. Ett milt regn från ärkeänglarna faller över mitt skägg. Eller snarare smeker det med en kärleksfull älskarinnas mjuka hand. Incidenten vid da Costas fyndplats skär i mig som en slö brödkniv. Nej, som ett vykort med skrattande bikinibrudar som blottar stjärtarna på en bänk. Säkert en del som fått ett sånt kort på posten och slickat bort färgerna men er bryr jag mig inte om. Ni kan dra till Kanarieröarna och spela boule. Och ge fan i att skicka vykort därifrån!!! Slår mig ned på en stubbe för att spana runt med fältkikaren men avbryts av en mjuk och behaglig kvinnoröst:

-Hej! Är det något särskilt du letar efter?

Jag harklar till och sänker kikaren från ögonvrån och tittar förstummat upp. Här sitter man och filosoferar över Serge Gainsbourgs kvinnohistorier och så klampar självaste Agnetha Fältskog in och stör tankebubblorna, läckert instoppad i en rosa onepiece-dräkt och leriga gummistövlar ska tilläggas. WTF gör hon här? Samtidigt är jag högst osäker på om det verkligen är hon. Hon har inte de klassiska Abba-movesen i kroppen och är betydligt yngre än vad hon borde vara. Hon lägger upp ena stövelns tåspets nonchalant på stubben och börjar massera mossa. När jag inte förmår svara upprepar hon frågan. Denna gång i mer bestämd ton utan det inledande hejet. Jag svarar:

-Öhh…I’m  ute på en crime case-runda, sneaking around in the area, searching for…

”Agnetha”:
Det är privat mark. Ingen brottsplats.

Rysarnytt:
Förlåt, I didn’t have a clue. I thought…

”Agnetha”:
Du behöver inte snacka engelska med mig. Jag är bra på svenska.

Rysarnytt:
Sorry, men du är väl en internationell star och tänkte that you may…

”Agnetha”:
SLUTA FÖR HELVETE!!! VAD HETER DU OCH VEM FAN HAR SÄNT DIG? ÄR DU NÅT UFO FRÅN EN ANNAN PLANET???? JAG HAR LÄST I TIDNINGAR ATT DOM SKICKAT UT RYMDKAPLSAR TILL ANDRA GALAXER MED ABBAS MUSIK.

Rysarnytt:
Hehe, det är lugnt. Men är du verkligen den riktiga Agnetha? (Övergår till en skämtsam ton) Jag är varken nåt ufo eller nån galen holländsk stalker i behov av pengar till exklusiva vintagekläder. Inte ens Björn Ulvaeus. ABBA är snarare en av anledningarna till att utomjordningarna inte utrotat oss. Du kan kalla mig Stickan Sarno. En högst respekterad reverend från Rysarnytt, en enkel och anständig hemsida för folk i farten som gillar skräck och 70-talsgladporr och som aldrig tröttnar på stadiga höstacksknull i fäbodmiljö. Jag hade tänkt skriva ett vårkriminalreportage som ett manifest mot arbetslinjen och krimtänket. Orwells 1984 och da Costa-fallet har många likheter, om du förstår vad jag menar.

”Agnetha”:
Okej, låter lite strange och jag ser inte riktigt kopplingen men du ser ut att vara en anständig och väluppfostrad människa. Jag brukar kolla på Morden i Midsummer men om du inte försvinner från min tomt ringer jag SOS Alarm. Jag är trött och på väg hem. Tänkte dricka varm choklad med vispgrädde och kolla på en mysig film.

Å fan, en mysig film. Vad kan det vara för film? Sömnlös i Seattle? En Officer och Gentleman? SOS? En av mina ABBA-favoritlåtar.

Rysarnytt:
Men är du den riktiga Agnetha???? Den Agnetha som sjöng You are the dancing queen, young and sweet, only seventeen… och vickade med rumpan i vita tajts i Buenos Aries, Sidney, Barcelona och på Björn Ulvaeus hotellrum om nätterna? Den här Agnetha?

Agnetha eller den som starkt påminner om Agnetha gör en snygg piruett och vänder stjärten mot mig men svarar inte på min fråga. Vi hamnar i ett fryst face to ass-läge. Som två tungviktsboxare inför en viktig match. Jag har nästippen 2 decimeter, högst 3, från världens mest omtalade bakdel. Eller rör det sig bara om ett dåligt practical joke iscensatt av gamla fiender till Billy Butts resningsansökan?

Hon böjer sig ned på ett skruvande och vickande sätt som jag aldrig sett någon göra tidigare. Jävligt incredible att hon fortfarande har talangen. Spontana och innovativa rumprörelser utan krav på motprestation bör k-märkas och visas upp på horrorkonvent. Hennes stjärt är fortfarande 10 +. Hon måste ha trampat duktigt i trampmaskin de senaste åren. Kanske druckit en och annan smoothie spetsad med årgångskonjak som ett dåligt-samvete-tips från Björn. Jag gör en ensam high five medan hon plockar upp ett fotografi från sin axelremsväska. Det är den berömda bilden från Poster 1976. Min favoritbild.

”Agnetha”:
Jag signerar den här till dig och sen går var och en hem till sitt. Okej?

Rysarnytt:
Wait Agnetha, for Gods sake wait!!!!

Jag stänger gylfen och reser mig hastigt upp (har alltid gylfen öppen när jag rör mig fritt i skog och mark. Det enda råd jag lagt på minnet från lumpen. Man drog ned gylfen i syfte att förbättra luftcirkulationen under långa marscher. Det var en halvgalen kapten som gav rådet. Han var alltid nyknullad den jäveln medan man själv låg och kröp i leran och längtade efter kvinnobröst och vänliga ord. Men gylfrådet var tamejfan inte dåligt. Men nog om detta nu, back to ”Agnetha”)

Rysarnytt:
Jag diggar faktiskt ABBA. Okej, jag erkänner. När jag var liten så tyckte jag ni var lite mesiga som dansade runt i löjliga kläder. Pallade fan inte med Björn och hans fåniga grimaser och poserande. Tyckte han hade raggat långt över sin förmåga och borde ha tvingats till samhällstjänst. ABBA var tjejmusik. Jag var mer inne på punk och hårdrock och progressive. Fattade inte riktigt ABBA:s storhet förrän långt senare. Men minns att din stjärt var den bästa. Absolut högsta klass sa man alltid då. Världsklass. Det gick till och med rykten om att matematikmajjar med svaghet för mimande tonårstjejer jublade över de perfekta proportionerna på din bakdel. Ska vi gå hem till dej eller till mej eller var och en till sitt?

”Agnetha”:
Haha, den filmen gillade jag. Har alltid gillat Lasse Hallström. Videon till When I Kissed the Teacher var underbar. Men vi får inte glömma bort Mats Helge Olsson. Det är ju lite småkyligt och om du gillar varm choklad så är du välkommen över på en kopp och ett varmt jacuzzibad men du måste dra rätt snabbt. Björn kommer över med lite nybakat. FATTAR DU????

Rysarnytt:
Tare lugnt fan. Björn, jo jag fattar. Varm choklad är toppen. Har du nån favoritrysare förresten?

”Agnetha”:
Räknas Broarna i Madison County?

Rysarnytt:
Fy fan Agnetha, om det nu är du som är Agnetha. Nä, det här håller inte, nu drar jag hem…hej då och glad påsk!

”Agnetha”:
Glad påsk!

Okänd man bakom buske:
Hello!

Rysarnytt:
Vem där?

Okänd man bakom buske:
Billy Butt! Tänkte bara önska glad påsk! My ABBA-favourite är The winner takes it all.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: