Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Sommarspecial: Joe Sarno porrpurri

Publicerad av admin 9 jul 2011: 18:49

[Uppdaterad med nya klipp 120711] Det har varit väldigt lite naket på Rysarnytt på senare. Oroväckande lite kanske någon nakenfetishist upphängd upp och ned i en semesterstängd byggarbetarkran tycker. Nu är det ju sommar och sol och vind och vatten…

fj

…och många springer runt nakna ute på skärgårdskobbar, fäbodvallar och trakasserar turister med sin nakenhet på populära turistattraktioner. Insmorda i båtmotorolja. Gör sig omöjliga att fånga för lagens långa arm. Andra dricker årgångsrom och rotar efter gladporr i papperskorgar och ligger och trycker med kisande ögon bakom utedass när snygga bikinibrudar uträttar sina naturliga behov. Så finns det dom som sitter inne i lägenheter i välvårdat skägg och dricker weissbier och kollar på gamla Joe Sarno-klipp. Slickar sig poetiskt om munnen med Gene Simmons-tungan. Drömmer om nakna 70-talsbrudar på ljusa klipphällar som lyssnar på Ted Gärdestads Himlen är Oskyldigt Blå.

Jag kom att tänka på Joe Sarno så här mitt i sommaren. Karln är nästan lika synonym med svensk sommar som Evert Taubes harklande till snapsvisorna. Flera av hans filmer har den blomstrande svenska sommaren som fond. Svensk sommar, kräftor och OP Andersson var också några av Joes absoluta favoriter. Tänkte vi skulle göra ett litet tankeavbrott i semestrarna och minnas den gamle amerikanske kultregissören Joe Sarno (1921- 2010) som bekant bodde utanför Stockholm under sommarmånaderna där han utforskade den svenska synden. Och det bästa sättet att minnas honom på är givetvis en liten potpurri eller rättare sagt porrpurri av hans sommarrullar.

Vi tar och mjukstartar… nej nej för helvete, det här är den uppdaterade versionen så vi tar och hårdstartar med öppningsscenerna i Fäbodjäntan (1978) där drängen kommer ut nyvaken i full utrustning från lagårn redo för lite hederligt dagsverke men blir störd av att Fäbodjäntan retas med att kasta småsten på honom. Sedan kommer det klassiska Jassååå! och träskoklapperjakten med en grand finale på höloftet. Notera hur skojfriskt Sarno korsklipper mellan samlagsscenerna och kyrkobesökarna (förmodligen samma kyrka där Bergman spelade in Nattvardsgästerna, reds. anm.). Misstänker att det var här i slutet av klippet som de omedvetna biogästerna rusade ut ur biografsalongen på premiären i Orsa 1978. Varning för starka scener!

Det blir mer av filmen senare. Okej, vi övergår till mjukstarten med intervjun där Sarno berättar om sina tidigare verk från 60-talet. Hans genombrottsfilm Sin in the Suburbs (1964) ser ni i slutet av klippet. Ger lite Eyes Wide Shut-vibbar. Killen som intervjuar verkar ha läst på Harvard eller hällt i sig Ricky Bruch-mediciner.

Lifterskan (Butterflies) från 1975 med Marie Forså, Eric Edwards och Harry Reems. Lifterskan är inspelad i Tyskland och är en fin liten sommarromantisk landsortsbetraktelse om stora drömmar och passioner som krockar med det hårda storstadslivet. Fina landsbygdsmiljöer och blommande sommarängar varvat med svängigt nattklubbsliv. I filmen avfyrar Sarno en överraskande sex-stegs-rökare i snabba klipp: Forså och Reems kysser varandra ömt framför en sprutande fontän i München. Dansar sedan loss på Reems nattklubb. För att till slut hamna i Reems säng. Dagen därpå skålar de i ölsejdlar på en uteservering. Hamnar i säng och pippar på skönt 70-talssätt. Springer sedan hand i hand på en äng där Reems plockar blommor åt Forså. Ett knippe K-märkta vykort från 70-talet. I inledningen ser vi Edwards och Forså springande på ängen med ett härligt score signerat Günter Möll.

Här har vi Lauras Toys från 1975 som precis som Kärleksön utspelar sig i den svenska skärgården. Men några scener är tagna uppe vid Slussen runt restaurang Eken. Rebecca Brooke, Eric Edwards och Anita Ericsson i en skön crossover-produktion där Edwards spelar hårdgrävande arkeolog som putsar fornstenar med samma lätta hand som han förför kvinnor. En fin scen är när Edwards står barbröstad på en brygga och håller armen om sin kvinnliga arkeologkollega och den gamla Ålandsfärjan Prinsessan (eller Baronessan) smyger förbi i bakgrunden i sin karaktäristiska röd-blå-gula färg. Sarnos svaghet för falukorvar får vi prov på redan i Lauras Toys som ni kan se i klippet. Klickar ni på annonsen till vänster så ploppar det upp en båt i röd-blå-gula färger med nakna människor på däck som vinkar med falukorvar i händerna.

bild från lauras toys

Det är ju svårt att inte fastna i hans berömda kultporrklassiker så vi tar och betar av några minnesvärda scener och replikskiften som jag mekat ihop. Här blåser Fäbodjäntan i den klassiska luren. Missionärskan och väninnan Britt har svårt att stå stilla och bara njuta av tonerna. Starkt skådespeleri där replikerna levereras med knivskarp precision och brett känsloregister. Men först kollar vi in en bild på drängen alias Knud Jörgensen där han lapar sol vid lagårdsdörren. Tror inte det är många som slår den här sommaroutfiten. Har ni tur hittar ni den på Tradera.

drangen

Vi tar och fortsätter på dialogspåret. Filmen är ju känd för sin ofrivilliga komik i just dialogsituationerna. Här analyseras Dor Eriks magiska lur och pastorn får oväntat beröm av falukorvstanten för sina älskarkonster. Det skadar inte att ge varandra lite uppmuntrande ord i sommartider.

När nu får det räcka med Dalarna. Vi tar och kikar in vad dom har för sig på Kärleksön som kom året innan och ett litet klipp med Thomas som vandrar runt och grubblar över Kierkegaards existensbegrepp bland klipporna i Stockholms skärgård. Killen vars skrik till och med skulle höras i rymden. Han berömda pipa känner vi som setts också igen i den själsligt plågade men köttsligt tillfredsställde pastorn i Fäbodjäntan. Och det är framför allt ljudet vi får ta del av i det här klippet. Thomas blev sedermera kommunpolitiker på Öland (eller om det var Gotland) och det ryktas att hans politiska tillhörighet var Kristdemokraterna. Har någon mer uppgifter i fallet går det bra att mejla Rysarnytt, Leif GW Persson eller Göran Hägglund. Nej, nu tar vi och lyssnar på Thomas när han ger allt han har. Får vi ett halleluja?

Okej, vi kör ett klipp till med pastor Thomas. Denna gång i full screen och med monsterljud. Kolla in hans Opel-tatuering på armen. Lutar åt kåkfarar- eller raggartillvaro innan film- och politikerkarriären om ni frågar mig. Ljudkänsliga tittare varnas!

Inga-filmerna gav den svenska tjejen ett namn i Hollywood. Här har vi uppföljaren från 1971 med mysiga Marie Liljedahl och Tages sångare Tommy Blom och soundtrack av Björn & Benny, som vid den här tiden redan hade bildat ABBA. Även Melodifestival-vinnaren Peter Himmelstrand bidrar med lite lättfotade toner. Många fina scener från ett somrigt Stockholm.

Kvinnolek aka Kom i min Säng från 1968 är Joes andra Sverige-film och som utspelar sig i Stockholm och på landet. Filmen handlar om den mindre framgångsrika modedesignern Lisa som tröttnar på det ytliga livet i storstan och beger sig ut på landet. Där blir hon förälskad i unga Ingrid och erbjuder henne jobb som mannekäng i stan. Ingrid är dock mer intresserad av erotiska äventyr med storstadskillarna men Lisa kan inte släppa Ingrid. Gun Falck i rollen som Lisa och Gunilla Iwansson som Ingrid. Sten Ardenstam, Lars Lind, Ulf Brunnberg och Henz Hopf i mindre kända roller. Posters var helt klart bättre förr.

Kom i min säng

En en annan gammal klassiker: Abigail Leslie is Back in Town. Lite kallare vårvindar men inte mindre naket för det. I den här filmen återvänder Sarno i april 1974 till sina barndomsmiljöer på Long Island utanför New York – bara några kvarter från det berömda spökhuset i Amityville (Huset som Gud glömde). En del scener filmades vid den strandpromenad som löper bortemot huset, sex månader före massakern där Ronald DeFeo utplånar sin familj – totalt sex personer. DeFeo påstod senare att han utfört morden under inflytande av Djävulen själv. Familjen som flyttar in i huset efter morden börjar senare att rapportera om kusliga paranormala fenomen. Fenomen som de flesta anser vara mer eller mindre uppdiktade. Det är framför allt om familjerna som flyttar in efter morden som Amityville-filmerna handlar om. Huset kallas Amerikas mest hemsökta hus och en del experter hävdar att huset är byggt på en gammal indiankyrkogård.

Slut med hemskheterna. Nu tar vi och avnjuter lite naket till kaffet. Den gamle porrskådisen Jamie Gillis i en av sin mer finstämda roller. Kolla in Sarnos trotjänare Eric Edwards när han går hand i hand på beachen med Rebecca Brooke. Nästan i klass med slutscenen i The Warriors.

Eftersom det är Rysarnytt så måste vi självklart köra lite skräck också. Hans lesbiska vampyrrysare Vampire Ecstacy (Veil of Blood) från 1973 med Marie Forså och Nadia Henkowa i huvudrollerna. Henkowa är ruskigt skön i den här filmen. Inte nån högre skrämselfaktor kanske men bongotrummor i skräckfilmer ska aldrig underskattas.

Vi avslutar porrpurrin med ett minnesklipp inspelat från 2006 utanför Cinemateket i Paris. Stillsamt ackompanjerad av Beethovens Månskenssonaten. Rest in Peace, Joe Sarno.

Vill ni läsa mer om Joe Sarno finns det lite intervjuer med mera att läsa här på sajten. Ha en fortsatt skön sommar!

Hemma hos Joe och Peggy Sarno

Joe Sarno om Studio S dvd-releaser

Utekväll på restaurang Eken i Stockholm med The Sarnos

Dold ABBA-låt upptäckt i Jag, en oskuld 2

Red Roses of Passion – tribute-sida för Joe på Facebook

-Stefan Sarnofält

Här hela Björn & Bennys score från Inga:

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: