Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Skräckspelsåret 2014 och en titt på 2015

Publicerad av Rysarnytt 30 dec 2014: 19:24

Metro_last_light

Jag saknar den gamla goda tiden när man hade riktiga kioskvältare att nämna när skräckspelåret som gått skulle sammanfattas. När man såg tillbaka på året som gått och hade två eller tre riktiga storspel att berätta om. Spel som Silent Hill 3 och Resident Evil 4 till exempel. Och gamla Eternal Darkness till Nintendo Gamecube. Those were the days. Jag tycker dock att fyra mer eller mindre läbbiga konsolspel som släpptes 2014 bör nämnas: The Evil Within, Alien Isolation, Wolfenstein: The New Order och Metro Redux.

The Evil Within – en besvikelse
Regissören bakom The Evil Within heter Shinji Mikami och faktum är att det är geniet bakom det mästerliga survival horror-liret Resident Evil 4. Jag var givetvis rejält uppspelt över detta spel på förhand, men jag blev besviken. Trots alla likheter med nämnda RE4 kunde inte The Evil Within mäta sig med Mikamis tidigare spel. Huvudkaraktären gick mig på nerverna, spelet var proppat med buggar och det hade en väldigt ojämn svårighetsgrad. Ibland pirrade det till ordentligt i skräcknerven, men alldeles för sällan. Ofta kändes det som att skräckveteranen försökt proppa in för mycket innehåll i spelet. Min uppfattning när det gäller skräckspel är att less is more. Ser man tillbaka på klassikerna i genren så handlar det ofta om tomma hus, dimmiga skogsstigar, ensamma strapatser på ensliga herrgårdar och plötsliga skrämselmoment. The Evil Within saknade de viktigaste ingredienserna och lyckades inte skrämma mig mer än ett fåtal gånger.

the evil within game

Alien Isolation – ett toppspel
Som övriga gejmers runt om i världen var jag sjukt skeptisk till Alien Isolation. Jag var skeptisk till utvecklarna och till deras försök att göra ett värdigt Alien-spel. Man kan jämföra det med Terminator-filmerna. Ingen vill väl att Terminator 5 ska komma? Det gör ont i själen. Samma sak med Alien för min del. Ett par fantastiska filmer och ett fåtal hyfsade spel ledde under 2013 till praktfiaskot Alien: Colonial Marines. Det var ett skämt till spel och man hoppades att ingen utvecklare skulle röra vid Alien-licensen igen någonsin. Så det var med en ständig oro man gick och inväntade Alien Isolation under hösten 2014. Bilderna som man skådade på diverse spelsajter på nätet antydde om ett retrodoftande fps ombord på en rymdstation och om ett till synes ensamt och nervpirrande äventyr. Farhågorna man haft efter Alien: Colonial Marines visade sig vara helt onödiga. Alien Isolation blev ett underbart spel. Det var läckert som tusan med den ovan nämnda grafiska retrostilen och det var också satans läskigt. Spelet var speciellt på många sätt. Till exempel hade man en enda Alien som fiende hela spelet igenom. Det fanns ytterst få vapen att tillgå och det handlade ofta om att smyga runt och undvika att bli upptäckt. Det enda på spelets minuskonto var att det ibland kanske var lite onödigt svårt. Samtidigt resulterade det i att spelet tog längre tid att klara och man tvingades tillbringa mer tid spelandes detta toppspel. Så varför klaga?

Alien_isolation_screen3

Wolfenstein: The New Order
Alla sanna gejmers höjde på ögonbrynen i somras när nya Wolfenstein släpptes. Det finns nämligen en tyngd i varumärket som inte många andra spelserier besitter. I Wolfenstein-universumet vann nazisterna andra världskriget och spelet utspelades i ett alternativt 1960-tal där de tyska galningarna härjade fritt och hejvilt. The New Order var ett långt spel. Två-tre kapitel var fantastiska; old school-doftande men modernt uppbyggda med finfin stämning. Ett tidigt kapitel utspelades på ett gammalt mentalsjukhus. Wolfenstein: The New Order peakade just på den banan och man kände sig extra stolt över Machine Games, utvecklarna som är stationerade i Uppsala. Det trista i sammanhanget var att mentalsjukhuset var ett av spelets tidiga banor och det blev aldrig bättre än så. Vapnen har alltid varit en stor del av spelserien men i The new order kändes vapnen ointressanta och knallpulveraktiga. Jag kan inte sätta avtryckarfingret på exakt varför. Vapnen saknade den tyngd som exempelvis återfinns i Killzone-, Doom- och Halo-serien. Den lättviktiga vapenarsenalen vägde dock tungt på spelets minuskonto. Känslan av fläskiga vapen är viktig i ett spel som går ut på att prickskjuta nassepannor. Sammanfattningsvis kom inte spelet med något speltekniskt nytt alls. Men det var helt okej, och vid två-tre gyllene tillfällen var det snudd på fantastiskt.

wolfenstein 2014

Golvad av Metro Redux
Jag spelade varken Metro 2033 eller Metro: Last Light när de släpptes till förra generations spelkonsoler, så jag blev helt golvad av samlingsboxen Metro Redux som kom tidigare i år till Playstation 4 med upphottad grafik. Det är en klassiker att skriva att man inte kunde sluta spela men så var det för mig i detta fall. Hade sambon krånglat med familjeangelägenheter under denna period hade jag definitivt flyttat till en egen lägenhet för att få spela klart dessa spel. Jag sträckspelade tamefan båda spelen rakt av. Sanslös grafik kombinerat med grym bandesign är receptet för grymma spel. För er som inte känner till storyn så utspelades det mycket under jord, nere i post-apokalyptiska Moskvas t-banesystem. Under de uppdrag som skulle utföras ovan jord blommade spelen ut totalt och stämningen blev olidligt nervig och var det bästa jag upplevde i spelväg under 2014. Fyra av fem masker!

Metro_redux

Spelåret 2015
Så, hur ser 2015 ut för oss skräckälskare? Lite som 2014 skulle jag tro. Vi kan med största sannolikhet vänta oss en äkta uppföljare i Resident Evil-serien, alltså Resident Evil 7 (!). Utöver denna RE-titel kommer Resident Evil: Revelations 2 som är ett mer samarbetsbetonat spel där den första delen idag finns att spela på Nintendos bärbara konsol samt på Nintendos stationära konsol Wii U. Det alldra första Resident Evil kommer i ny skrud till dagens konsoler. The Walking Dead-serien fortsätter med del tre och den kommer att släppas i episoder precis som tidigare.

Studion From Software som ligger bakom självplågarspelet Dark Souls kommer under 2015 att släppa Bloodbourne. Tidiga trailers hintar om ett svårt spel med starka skräckmoment. De som inte är trötta på zombiespel kan också se fram emot uppföljaren till Dead Island. Dead Island 2 utvecklas av en ny studio, och utvecklarna av det första Dead Island-spelet släpper under det kommande året…ett annat zombiespel, nämligen Dying Light. Evighetsprojektet Doom 4, som nu endast benämns som Doom, kanske släpps 2015. Antagligen inte. Lyllosarna som fick se spelet i rörelse under en spelmässa tidigare i år sägs ha blivit mycket entusiastiska och glada över faktumet att man kunde skjuta bort enskilda kroppsdelar från fienderna samt att motorsågen givetvis finns med i vapenarsenalen. Det klassiska vapnet BFG (Big fucking gun) är i skrivande stund inte bekräftad.

Spelet alla väntar på…
Det skräckspel alla bör vänta på under 2015 är dock det kommande Silent Hills. Metal Gear Solid-regissören Hideo Kojima kommer att stå bakom spelet och vi som vet allt om denne gigant inom branschen vet att han inte gör något halvhjärtat. Hans tidigare spel är väldigt berättar- och storytunga och av bilder och förhandsinfo att döma verkar han nu istället lägga allt krut på att skrämma oss spelare. Ytterligare pepp skapas när filmregissören Guillermo del Toro är inblandad i produktionen samt då Norman Reedus, skådisen från The Walking Deadserien, bistår med motion capture-arbetet till huvudkaraktären. Man är dock lite delad till valet av Norman Reedus. Daryl Dixon är den mest populära karaktären i The Walking Dead och det känns lite väl populistiskt och torrt att välja denna skådespelare till huvudkaraktär. Det är typiskt Hideo Kojima att välja en skådespelare med denna bakgrund. Det är välkänt att Mr. Kojima’s stora dröm alltid har varit att regissera film, vilket lyser igenom i alla hans spel. Det är oftast 50 procent spel och 50 procent regisserade mellansekvenser. Oavsett detta är jag taggad inför kommande Silent Hills. Silent Hill-serien behöver ombootas och Hideo Kokima kan mycket väl vara rätt person för jobbet.

– Mikael Jonsson

Lämna en kommentar: