I förra veckan fick jag helt utan anledning en trädgårdstomte i present. I min naiva blåögdhet tackade jag, som en vettig människa, helt sonika för presenten, ställde den i min bokhylla och glömde bort den. Föga anade jag skräcken som skulle följa…

På natten vaknade jag av att trädgårdstomten stirrade på mig med sina uppspärrade döda ögon och ett ondskefullt flin på läpparna. Jag rusade upp och slängde in den i garderoben under en hög med kläder, och med bankande hjärta gick jag tillbaks till sängen och lyckades somna om. Händelsen upprepades dock nästa morgon, då jag letade efter rena strumpor. Under klädhögen gömde den sig, den flinande tomten med sin lilla yxa i högsta hugg! Jag skrek till och kastade den ännu längre in i garderoben, men när jag hämtat mig började jag grubbla på den stora frågan varje människa måste ställa sig någon gång i livet; finns det inga skräckfilmer med temat ”onda trädgårdstomtar”? De är ju perfekta med sin oskyldiga frodighet, de är ofta utrustade möjligtvis dödliga vapen såsom yxor, spadar och hackyxor, och för alla som likt jag själv var underåriga när de såg ”Den onda dockan” med påföljden att de blev ärrade för livet skulle det bli en plågsam njutning att få se trädgårdstomtarna löpa amok.

Tänk er själva skolgårdsscenen i Fåglarna, fast med trädgårdstomtar istället. En kvinna sitter och fikar i sin trädgård, och det står en trädgårdstomte bakom henne. Nästa gång hon vänder sig om står det 30 tomtar bakom henne – skräcken!

Jag gjorde efterforskningar på ämnet och hittade endast en rysare med trädgårdstomtetema; ”Screamtime” från 1986 i regi av brittiske sleazeregissören Stanley Long, mest känd för sexploitationpärlor såsom ”Adventures of”-filmerna. ”Screamtime” består av tre kortfilmer och det var i den sista filmen, ”Garden of Blood” som jag hittade vad jag sökte efter; en ung man som försöker råna två äldre damer möter sitt öde i deras trädgård fylld av mordiska trädgårdstomtar.

Jag vet inte vad som är mest skrämmande; de ondskefullt fnissande tomtarna i filmen, eller min egen tomtes stumma, kalkylerande tystnad. Men ”Screamtime” kan jag rekommendera om man vill få sig ett gott skratt åt den varianten av skräck som brukade sändas på nätterna i TV 3:s gryning med blod  och avklätt instoppat lite här och där. Att ingen grävt djupare i denna dolda skatt av möjlig skräckfilm är en skam!

Ps. Min trädgårdstomte har fått ett nytt tryggt hem på balkongen – men den får, likt ungdomarna i Blair Witch Project, stå med ansiktet vänt mot väggen.

– Rosie Gibson

[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=BZk_qS1sNE0″ rel=”0″]