Årets sci fi-mässa i Stockholm är avslutad. Rysarnytt var där och kikade runt bland monstermasker, dvd-filmer och True Blood-buteljer och började längta efter lite nytt blod. Konceptet börjar blir alltför välbekant. Varför inte satsa på lite mer upplevelseattraktioner?

Stefan Särnefält
Salut! Sci-fi-mässan har varit i stan och det är alltid en rolig begivenhet när mörkret är som mörkast och juljinglarna i affärerna terroriserar en som värst. Tyvärr ingen intervju denna gång men det är skoj att bara promenera ruset av sig en stund i adventstider. Snacka med lite entusiaster, bläddra bland filmer och böcker och sukta efter monstermasker som kräver en Victor Muller eller Jan Emanuel-lön. Nåväl, titta duger gott för en småpank fluktare utan allvarligare hud- eller könssjukdomar. Tradition brukar vara superviktigt i sådana här sammanhang. Men konceptet börjar nu känns nu så inarbetat och beprövat att man längtar efter lite nytt och friskt blod i mässhangaren. Det börjar bli lite Grevinnan & Betjänten över evenemanget. Samma procedur varje år. Enda nyheten var väl att man flyttat in till stora hallen. Men den var så beskuren att det snarare kändes mindre. Subdvd-gänget hade förärats med några extra kvadratmeter i år och bjöd som tidigare på finfina mässpriser. Fler kunde gott följa deras exempel där och fläska på med lite generösa erbjudanden när det inte bjuds på så mycket andra upplevelser i entréavgiften.

Söndagstemperaturen var lite avslagen men ändå trivsam. Ungefär som det brukar. När det gäller gästlistan får man väl säga att årets startfält var ett av dom svagare (Billy De Williams (Star Wars), Michael Shanks (Stargate SG-1), Billy Bryan (Den onda dockan), Kim Hartman och Michael Gibson (Allå Allå, emliga armén) samt Tom Skerritt (Alien)). Det behövs nog lite färgstarkare dragplåster för att skapa turbulens och festyra. En Kane ”Jason” Hodder en Traci Lords eller en Bruce Campbell, eller varför inte vår egen Peter Stormare. Annars var den skäggige Skerritt kusligt lik John Carpenter med baseballkepsen neddragen över sin grånade hårman. För ett kort ögonblick trodde jag nästan att man flugit hit skräckmästaren själv. Carpenter skulle givetvis va ett riktigt ess. Men det skulle kännas för jävligt att se honom sitta och rulla tummarna på en stol framför en grå långvägg. Även om scenariot känns rätt osannolikt.

På en söndag verkar det tyvärr alltid bli spöklikt glest bland celebriteterna. Man blir lite sorgsen i själen över att se gamla skådisar som en gång i tiden var affischnamn för stora Hollywoodproduktioner nu förpassade till en stol bakom ett anonymt långbord och skriva autografer en gång i halvtimmen. Det borde inte vara så svårt att hitta på nåt mer kreativt och exotiskt än att rada upp utställningsmontrar och låta en handfull storm troopers sköta gratisunderhållningen. Varför inte bjuda på lite roliga inslag med gästerna förutom de obligatoriska fotosessionerna så dom sitter slippa sitta som på zoo? Man skulle till exempel kunna ha utfrågningar på en scen med paneldebatt eller låta besökarna tävla mot gästerna i filmquizar. Eller köra utvalda scener från deras filmer på stor skärm med live-kommentarer. Eller gräva fram någon udda talang där dom utmanar publiken, typ lasersvärdsduell eller armhävningstävling där man balanserar stående vodkaglas och överviktiga bikinibrudar på ryggen, kanske med en småätande Ron Jeremy som ringdomare. Ja, ni fattar. Lite mer varieté- och karnevalstämning över tillställningen helt enkelt. Som gamla tiders Kiviks marknad. Om man nu planerar dra igång två mässor per år i huvudstan känns det nödvändigt med en ansiktslyftning.

Barn upp till 12 år kunde få gå in för halva priset. Utklädda få gratis inträde och bäst utklädda föräras med ett fint pris. Lite ansiktsmålning med skräck- och sci-fi-motiv för kidsen skulle också sätta färg på arrangemanget. Lite debatter, som videovåldsdebatt vs datorvåldsdebatt. Hårdrocksdebatt med Siewert Öholm som uppläxande moderator och lössläppt drinkblandare. Hjärnforskaren Martin Ingvar kunde simulera skadligt spelvåld med Wii-kontroller i händerna och avsluta med en gratis brainscanning. Prylar som skapar lite mer liv och rörelse i salongen. Finns en hel del att klura på där.

Men nu tar vi och avrundar med lite bilder och ett par små skojiga gästanekdoter. När Kim ”Helga” Hartman kom till Arlanda blev hon stoppad i tullen som noggrant inspekterade hennes resväska. Tulltjänstemännen hittade hennes gamla naziuniform från ”Allå, allå” och undrade vad hon hade för business i Sverige att uträtta med dom där kläderna. Hon sa att hon skulle till en mässa. Vadå för mässa? undrade då tulltjänstemannen väldigt misstänksamt. Ja det kan man ju undra. Hennes kavaljer Herr Flick alias Michael Gibson var ute och botaniserade bland Subs filmer och det visade sig att han var väldigt svag för gamla svartvita monster- och sci-fi-filmer. Men dom ska vara riktigt dåliga hävdade han bestämt. Han var mycket nöjd över inköpet av Ed Woods kalkonklassiker Plan 9 from Outer Space kan tilläggas.

När min egen mobilkamera kajkade ur ryckte Studio S starke man SEO Olsson snabbt in som flickfotograf och parterapeut. Eftersom Svan-Erik Olsen (med amerikansk Joe Sarno-accent) är omåttligt förtjust i  den mytologiska och gurkälskande sköldpadds- och människohybriden Kappa som härjar i filmen Underwater Love blir det lite Kappa-tema i galleriet. Here we go!

Herr Flick från ”Allå, allå” gör en Gestapo-Kappa tillsammans med Subdvds Isabella, som är iförd mässans läckraste dräkt (från filmen Sucker Punch)

Isabella förtjänar en storroll i nästa Kappa-film

Subdvds Ebba gör en sur-Kappa (som en protest mot Kappa-rörelsen månne?)

 Toa-Kappa

Den oefterhärmlige SEO förenas med stormtrupperna i en intergalaktisk rymd-Kappa