Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Hösthorrorkrönika – The fire within

Publicerad av admin 11 feb 2011: 18:40

Hösthorrorkrönika – The Fire Within

Stefan Särnefält (2008)
Hösten är här, skräckälskare! Bästa tiden för skräck. Time for reflektion, eftertanke och striptease. Den svenska sommaren är på tok för kort. Fem veckors semester? That’s crap, brothers! Va fan är det för skitsmulor för en utarbetad och sönderstressad arbetsmyra som slickar Stefan Fölsters skosulor hela dagarna? Det var länge sen vi såg några reformer på semesterfronten. This stinks, bros! Ok, en kort historielektion: 1938 fick alla anställda i Sverige rätt till två veckors lagstadgad semester. 1951 infördes den tredje veckan, 1963 den fjärde och 1978 fick vi den femte veckan. Ganska jämna perioder mellan dessa reformer som ni ser (Okej då, kommunanställda med bruna västar, filttofflor, knytnäveslångt skägg och som fyllt 40 har tydligen sex härliga veckor då de kan springa lösa i sina mini-bikinisar). Can you count, suckers? Det är hela 30 år sen vi fick den femte veckan!

“I say, the future is ours… if you can count! The problem in the past has been the man turning us against one another. We have been unable to see the truth, because we have fighting for ten square feet of ground, our turf, our little piece of turf. That’s crap, brothers! The turf is ours by right, because it’s our turn!”

Caaaaaaaaan Yoooouuuu Diiiiig Iiiiitt????

Vill minnas att den sjätte semesterveckan var ett vallöfte nån gång i slutet av 80-talet. Stefan Fölster/Stefan Ingves/Staffan Hildebrand: Men ekonomin gick ju ner då… Stefan Särnefält: Fuck the economy! Att vallöften ofta suger från både höger och vänster vet varje person med intellektuell heder i brallorna. Men vi vet också vad den gamle poliskramaren Gösta Bohman skulle ha tyckt om ocertifierade semesterfirare längst in i baren på Tallinbåten med två obetalda Jäger-glas i handen. Att Stefan, Stefan, Stefan och Staffan tycker helt olika när det gäller arbete och fritid är fullständigt glasklart. Mer semester åt folket nu och en kraftfull och oåterkallelig bojkott av Staffan Hildebrand-spoilers i jul!

Men vad ska vi säga om jenkarna då som bara har två veckors semester? Those are fucking nuts! Men dom har ju andra sidan så mycket horror att förlusta sig med så det kompenserar en del av löneslaveriet. Annars fattar man ju inte hur dom orkar dröna så hårt som dom gör. Men så släpper dom ut desto mer också. Ja ja, det här är ju en horrorkrönika, inte en semesterkrönika, så jag var ju tvungen och ha nån slags övergång till horrorvärlden. Ok, låt oss snacka lite horror nu.

Sommartider brukar ju vara lite lugnare när det gäller skräcktittandet. Det ska solas, badas, grillas, snackas, resas, drickas öl, kastas kubb etc etc. Härliga sysslor allihop. Skräckfilmerna, som alltid ligger på en armbåges avstånd hos alla utom Kay Pollack, plockas fram de regniga dagarna. Denna sommar har det ju också varit ganska få releaser på skräckfronten. Men det är ju aldrig för sent för en djupdykning i historien. Själv köpte jag en Hitchcock-box i sommar och betade av några av Affes gamla svartvita masterpieces. Sånt föryngrar ett sol- och gin & tonichärjat ansikte. The Master of Suspense vet hur man bygger upp en spänningsstory. Han vann ju också inte helt otippat Rysarnytts omröstning om historiens bästa rysarregissör. Bästa Hitchcockfilm? Svårt att svara på när man inte sett allt. Ok, jag säger dött lopp mellan Fönstret mot Gården och Psycho tills vidare.

Dario Argento kallas ju ofta Italiens Hitchcock, inte helt utan anledning. Även om Argento har mer förkärlek för det grafiska våldet och de surrealistiska uttrycken så är båda mästare i att bygga upp gåtfulla och spännande killerstories med kluriga tvister. Som bekant är han igång med en ny giallo med det passande namnet Giallo. Argento är The Master of Giallo och vi håller hårt i hattflikarna och knivskaften att han ska få till det ordentligt den här gången.

“Gianna! Gianna! There’s someone in the house… absolutely trying to kill me, ya’know?”

Det ska tydligen va en vampyr i höst. I höst dyker det nämligen upp ett par svenska vampyrskräckisar på biorepertoaren: Vampyrer och Låt den Rätte Komma In. Den senare har man gått och suktat efter hela året. Filmen har kammat hem priser på festivaler både här hemma och utomlands. Vi blev ju snuvade på biopremiären i våras. Den svenska premiären blev lite lurigt uppskjuten till hösten. Producenterna insåg plötsligt att skräck passar bättre i Halloween-tider (otippat va?). Svårt att opponera mot ett sånt kraftfullt, kommersiellt statement. Med tanke på hur lite svensk skräck som görs så får man väl ha överseende och se på saken med ett milt kristligt sinnelag.

Var på Filmstadens dag i Solna härom veckan. Temat var inte helt otippat Arn. Som ni förstår var platsen befolkad av gycklare, riddare och skrattande gubbar i skägg som rostade brända mandlar och skrikande jungfrur. Dom hade spridit ut konstgjord snö över området. Jag försökte krama en snöboll. Men det gick inte. Det var kanske inte så mycket skräck men gycklare kan vara riktigt scary. Tro mig. För att inte tala om trubadurer som envisas med att köra Proud Mary framför korvätande barnfamiljer. Tycker dom kunde ansträngt sig lite och kört Idas Sommarvisa åtminstone. Förmodligen trodde dom att det rörde sig om en traditionell räkfrossa på M/S Vindhem. Men lite riktig skräck blev det ändå. Köpte mig en liten kortlek med klassiska skräckmonster på. För det fick jag en liten kramrabatt av tjejen som sålde kortleken eftersom hon varken kände till att de hade kramrabatt eller monsterkortlekar. Köper man monsterkortlekar så ska det ingå kramrabatt. Jag försökte mig i fantasin på en trevande tungrullare. Men den avvisades av en biffig gubbe i jättemustascher med knogjärn, tourettes syndrom och ett paket kinapuffar i bakfickan. Tjoff!

Förresten fick min brorsa en otrevlig fortkörnings-bot på 1.500 kronor på posten lagom efter semestern när man är luspank. Tack för den, Vägverket! En orwellsk fartkamera hade registrerat 80 kilometer i timmen på en 70-väg i Västergötland. Skitsynder kräver tydligen snabb botgöring i Sagolandet. Sekulära avlatsbrev som ger snabba cash till staten. Med en kriminellt detaljerad bild på förare och bil är det svårt att snacka sig ur knipan utan en liminhalerande Leif Silbersky som redan tidigare under dagen fått en rejäl överdos amfetamin. Själv satt jag överskuggad i framsätet och jamade efter en korv med bröd. Ingemar Skogö, din gamla smygkatolik! Ge fan i att fyllepissa på Luther!

”De som inte lever i överflöd ska behålla vad som är livsnödvändigt för det egna hushållet och under inga omständigheter ödsla det på avlat.” (46:e tesen)

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: