Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Hallå där Sara Bergmark Elfgren…

Publicerad av admin 17 jan 2012: 13:28

…som tillsammans med Mats Strandberg ligger bakom ungdomsromanen Cirkeln som har blivit en braksuccé bland både läsare och kritiker. Boken nominerades till Augustpriset och är nu på väg att bli film. Cirkeln är den första delen i en trilogi och i april kommer uppföljaren Eld. I höstas kunde vi se författarna i SVT:s litteraturprogram Babel men även utlandet knackar på dörren. Rysarnytts recension av boken läser ni här.

Är ni förvånade över den stora succén med boken?
När Mats och jag kom på idén till trilogin satt vi och spånade vid ett kafébord och hade sjukt roligt. Om vi hade några drömmar för trilogin då, så var det att över huvud taget få den utgiven. Så ja, vi är förvånade. Chockade till och med. Jag tror inte att jag riktigt har förstått vad som har hänt än. Om jag skulle beskriva mitt sinnestillstånd under det senaste året med en filmtitel skulle jag välja ”Dazed & Confused”. Och extremt glad förstås. Över att kunna få skriva på heltid och ha läsare.

Var det svårt att få Cirkeln publicerad?
Nej, inte alls. Det var lättare för oss att få direktkontakt med förlagen eftersom Mats redan hade gett ut tre böcker, och hade agenter. Flera förlag var intresserade, men vår förläggare Marie Augustsson på Rabén & Sjögren förstod  precis vad det var för böcker vi ville skriva. Det var väl på vårt första möte med henne som vi fick vår första föraning om att det skulle bli stort. Men vi kunde inte riktigt ta in det då.

Vad läser du själv? Några litterära förebilder?
Jag läser allt möjligt. Tyvärr har det inte blivit så mycket under hösten för vi har jobbat så intensivt med Eld (uppföljaren till Cirkeln). Jag blir smått olycklig när jag inte läser, så jag ser fram emot att få mer tid till det nu när vi har lämnat in boken. Några författare som jag beundrar, och som jag har lärt mig mycket av, är: Neil Gaiman, Octavia E. Butler, Philip Pullman, Holly Black, Edith Wharton, Shirley Jackson, Denise Mina, och många, många fler.

Vad är fördelarna/nackdelarna med att vara två författare?
Jag kan tänka mig att det kan vara extremt jobbigt att vara två författare. Men jag ser faktiskt inga som helst nackdelar med att skriva med just Mats. Det här har varit vårt gemensamma projekt från allra första början. Skrivandet har gått dubbelt så fort, och blivit dubbelt så bra. Och det är skönt att kunna dela upp allt det praktiska ibland nu när det har blivit så stort.

Har ni någon strategi för uppföljarna – vet ni hur det ska sluta?
Absolut. Vi tänkte oss en trilogi redan från början. Självklart har vi kommit på en massa nya idéer, ändrat och slipat under resans gång. Men i stort håller vi oss till planeringen. Vi försöker verkligen att jobba med trilogin som en enda stor berättelse. Som att plantera små detaljer i ettan som man inte får sin förklaring till förrän i trean, till exempel.

Har ni prestationsångest när den första delen blev så hypad?
Det hade nog varit en helt annan sak om Mats eller jag hade skrivit boken på egen hand. Nu när vi är två är det lättare att gå in ”i bubblan” tillsammans. Jag skulle nog säga att det har varit lite tvärtom: Det har varit skönt att veta att vi har läsare som ser fram emot uppföljaren. Om ettan hade bombat, eller bara inte hade märkts, då hade det varit vidrigt att skriva tvåan. Det jag var mest rädd för var att vi skulle bli lata och nöja oss med något som bara vara halvbra, bara för att det hade gått så bra med ettan. Men vi pressade oss själva lika hårt som vanligt. Om inte hårdare.

Hur pass involverade är ni i den förestående filmen? Någon drömskådis i åtanke?
Jag skriver manus. Än så länge är utvecklingen i en mycket tidig fas. Nej, jag har faktiskt inte tänkt på det. Drömmen är att hitta grymma skådespelare, punkt. Det har dock florerat alla möjliga rykten på IMDb-sidan. Som att Thorsten Flinck skulle spela Nicolaus. Undrar vem som lägger in de där uppgifterna …

I höstas arrangerade Cinemateket en skräckfilmskväll där du var en av quizmakarna. Vad har du för rysarfavoriter?
Svårt! Jag gillar verkligen stämningen i klassiska slasherfilmer. De är så mysiga på något vis. Men för att det ska bli en fullpoängare för mig vill jag – förutom atmosfär – ha bra karaktärer, och en bra story också. Som i Les Yeux sans Visage, The Haunting (1963) och Candyman. Jag har faktiskt haft ett ett möte med en av producenterna bakom Candyman. Han har även jobbat med David Lynch på Wild at Heart och Twin Peaks. Det var nog en av de coolaste ögonblicken under det här galna året.

– Hanna Fjällman, Stefan Särnefält
Fotograf: Peter Jönsson
Bokens Facebook-sida

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: