Gunnar Hansen var mannen som satte en hel nation i skräck efter Studio S berömda videovåldsdebatt i början av 80-talet. Gunnar är mannen bakom masken i klassiska Motorsågsmassakern från 1974 och han gästade Science Fiction mässan i Älvsjö nyligen. Rysarnytt fick en liten pratstund med den gamle skräckikonen.
Stefan Särnefält [071116]
Jag befinner mig på Science Fiction-konvent i Älvsjö i Stockholm. Ett av dragplåstren i år är islandsfödde Gunnar ”The Original Leatherface” Hansen. Oförglömlig i sin tolkning av den mentalt störde och efterblivne mannen med mask och motorsåg i kultförklarade The Texas Chainsaw Massacre från 1974. Hansens Leatherface blev under den berömda Studio S-debatten i början av 80-talet en symbol för våldet i samhället. I programmet fick vi bland annat se ett klipp där han hängde upp en skrikande kvinna på en köttkrok. Minns att jag tyckte det var riktigt scary. Vilken sjuhelsikes galning. Sånt kan bara hända i Texas. Självklart så var det den och alla andra rullar från programmet som senare matades in i någon polares megastora monster till video.
För några månader sedan beställde jag ett signerat foto med Leatherface från Gunnars hemsida. Samtidigt skrev jag ett brev och skickade med en kopia av det berömda debattprogrammet Studio S plus en översättning av motorsågshorrorhaikun på haikusidan. Jag hade nämligen läst att Gunnar hade studerat skandinaviska språk på 70-talet. Kanske var han inte helt obekant med svenskan inbillade jag mig. Hansen svarade med att skicka ett signerat foto med texten ”Stefan, you´re next” och ett A4-papper om vad jag kunde köpa mer ur hans skräckfotosamling. I övrigt inte ord. Att han hade mage att våga sig hit. Men nu är han i Älvsjö. Får väl säga hej i alla fall. Motorsågen har han tursamt nog lämnat hemma. 200 spänn får man hosta upp för att få ett signerat foto står det på en skylt. Nä nä, det har jag ju redan gjort. Jag går fram till arrangören knäpper upp jackan och blottar min Rysarnytts T-shirt med Leatherface motorsågsdans som om jag vore hans okända brorsa. Permission to go. Hello Mr Hansen! I’m Stefan from Rysarnytt. I wrote you a letter for a few months ago…
– Hello there!
Jo, det verkar som han minns. En liten chilinypa. Han sitter avslappnad bakom en bänk i blå skjorta och gyllene skägg – signerar foton och småpratar med fans. Och han verkar inte alls vilja ha någon större lust att göra barbeque av oss. Nej, det är bara på foton man riskerar att bli slarvsylta. Bakom masken finns ingen galning. Däremot en mycket intelligent och ödmjuk person – som dessutom skriver dikter.
Det är andra mässdagen och någon jätteanstormning verkar det inte vara för tillfället framför celebriteterna. Mjölkvita Storm Troopers från Star Wars-filmerna paraderar i mässgångarna. Ungarna tittar förtjust. Förutom Gunnar gästas mässan av Star Wars roboten 3CPO, Anthony Daniels, Julian Glover (Star Wars, Indiana Jones) och Robert Knepper som spelar T-Bag i Prison Break. Jag fick en avspänd pratstund med Gunnar mellan de andra förpliktelserna.
Möss och Människor som inspiration
Under collegetiden i Austin i början av 70-talet sysslade han en del med studentteater. Bland annat hade han gestaltat den efterblivne Lenny i en uppsättning av John Steinbecks Möss och Människor. Han fick nys om att de planerade spela in en skräckfilm i stan. En vän gav honom namnet på inspelningsledaren och Gunnar fick en intervjutid med regissören Tobe Hooper och manusförfattaren Kim Henkel. Hooper bestämde sig direkt för att Gunnar skulle ha rollen som Leatherface. Anledningen var att han blev så imponerad över hur Gunnar fyllde upp korridoren med sin kroppshydda.
Hur förberedde du dig inför rollen som Leatherface?
– Idén med masken kommer från Ed Gein, men inte själva karaktären. Före inspelningarna besökte jag ett institut för mentalt efterblivna personer. Jag studerade deras rörelser och kroppshållningar för att kunna använda i rollen som Leatherface, säger han.
Tufft bakom masken
Själva rollen bakom masken, eller maskerna, var tuff. Leatherface bär tre olika masker. Texasvärmen var outhärdlig under de sex veckor sommaren 1973 då filmen spelades in har han berättat. Att då springa runt i en mask med begränsat synfält och en rusande motorsåg var krävande – även om han gillade att göra det. Filmen har ingen verklighetsbakgrund som marknadsföringen vill ge sken av – förutom då att farmaren och kannibalen Ed Gein fungerat som förebild till Leatherface-karaktären. Men även mellan inspelningarna var det tufft. Motspelarna (offren) gick in i sina roller så hårt att de inte ens ville gå ut och ta en öl med Gunnar efter arbetsdagens slut. Allt för att det skulle bli så autentiskt som möjligt. Nog tusan märks det. En mer uppskrämd scream queen än Marilyn Burns vete katten om horrorvärlden skådat tidigare eller senare heller för den delen.
Önskade du någon gång att du hade en roll utan mask i filmen, eller gillade du då att vara mer ”anonym” för den stora allmänheten?
– Nej, jag är inte intresserad av att vara en offentlig person. Jag är stolt över att jag hade möjligheten att skapa The original Leatherface, säger han.
Jag har alltid undrat över om The Cook (Jim Siedow) var farsan i familjen eller den äldste brorsan. Enligt Gunnar så är det oklart i manuset. Men under inspelningen betraktades han som den äldre brodern, berättar han. Själv räknade han inte alls med att Motorsågsmassakern skulle bli en sådan braksuccé när man spelade in den.
Vad tror du ligger bakom succén?
– Jag tror att det beror på att den är både välgjord, otäck och störande men samtidigt underhållande. Ta till exempel kvällsmiddagsscenen, det är svårt att inte uppfatta det komiska i denna absurda scen. Filmen har många bottnar, säger Gunnar.
Jag berättar att han kammade hem 90 procent av rösterna i Rysarnytts omröstning av bästa Leatherface-tolkning i Motorsågsmassakerfilmerna.
– Glad to hear that!
Inte förtjust över nyinspelningen
Han är inte helt överförtjust i nyinspelningarna av filmen. I hans tolkning är Leatherface en gåta, en mentalt efterbliven person som bara är sina masker. Han är som en lök. Det finns ingen personlig kärna bakom masken, enligt Gunnar. Det gör honom mycket mer skrämmande, anser han. I de nya filmerna har man avmystifierat karaktären och försöker förklara hans beteende. Det förminskar honom. Tanken var att Gunnar skulle vara med i uppföljaren som Hooper gjorde 1986 men de kunde inte komma överens om ett anständigt gage så han drog sig ur. Efter att ha sett filmen var han glad att han inte var med.
Är du sugen på att spela Leatherface igen och tror du det i så fall kommer att hända?
– Jag skulle gärna spela honom igen, men jag tror däremot inte att det kommer att hända. Jag tror inte producenterna är intresserade av att återuppväcka den äldre Leatherface-karaktären, säger han.
Gunnar har fortfarande lite kontakt med de andra från filmen. Men inte med Hooper. Fast i en tidigare dvd-utgåva kan vi lyssna på Gunnar, Tobe och fotografen Danny Pearl i kommentatorspåret. Hansen går bland annat lös på den rullstolsbundne och spottloskande Franklin (Paul Partain) både verbalt och med motorsågen. Partain tog rollen som den enerverande Franklin på så pass högt allvar att han blev Franklin även privat under inspelningen. Något som gick Gunnar på nerverna. När han äntligen får chansen att såga itu Franklin i skogssnåret gör han det med ett brett leende bakom masken. Men efter filmen blev de mycket goda vänner. Partain gick bort för ett par år sedan i cancer, bara 58 år gammal.
Gunnar signerade vänligt nog min mask – man kanske kan hitta på nåt till nästa Halloween
Gunnar är ingen jättekonsument av skräckfilmer. Han ser inte nya skräckfilmer så ofta har han berättat i intervjuer. Trots det har han bara agerat i skräckfilmer. Jag har läst någonstans att hans favoritskräckfilm är spökrysaren The Haunting från 1963.
– Det stämmer. Jag såg den första gången när jag var 13-14 år. Och den är fortfarande lika läskig och bra i dag, säger han. Det som framför allt är bra med den filmen är att skräcken är underförstådd och att man får inte se så mycket i bild. Det förstärker stämningen.
Slasherikoner gillar spökskräck
Robert ”Freddy Kruger” Englund ska tydligen ha spöksläktingen The Innocent från 1961 som sin favoritskräckis. Att två av de största slasherikonerna har klassiska spökrysare som sina favoriter är rätt skoj. Ett par skräckisar av senare märke som Gunnar dyker upp i är Murder Set Pieces och Chainsaw Sally. Den förra en tortyrprunkare där han har en liten roll som vapensäljande nazist som förser en sadistisk mördare med vapen. Filmen verkar dock inte ligga högst upp på hans skräcktopplista.
– Nej, den är ingen favorit. Den förklarar ingenting. Man får bara följa en nazistisk galning som springer runt och torterar och lemlästar tjejer, säger han.
Vad tycker du annars om trenden med allt mer gore och tortyr i skräckfilmerna, typ Saw och Hostel?
– Jag föredrar filmer där skräcken är underförstådd och man inte får se så mycket. Det blir oftast mycket läskigare då. I Motorsågsmassakern så ser du inget blod alls, förutom när jag skär mig med själv med motorsågen, säger han.
Men det finns faktiskt en äkta blodscen. Vid middagsscenen ska Leatherface skära Marilyn Burns finger för att farfar ska kunna suga i sig en gnutta av den rödfärgade vätskan. Gunnar hade problem med utlösaren av fejkblodet. Utmattad efter flera timmars omtagningar i den kväljande värmen skär han till slut medvetet Marilyn på riktigt. Det är bara han och Marilyn som då visste om det. Det är den scenen vi sedan ser i filmen.
Han har som nämnts också en roll i motorsågskomedin Chainsaw Sally. Sally har blivit en slags horrorikon och Gunnar berättar att man redan är i färd med en uppföljare. Hey, du dör ju i den filmen?
– Jo, det är sant. Men jag ska spela tvillingbrorsan som kommer tillbaka till stan, säger han med ett leende.
Of course! Tvillingbrorsor som dyker upp som gubbar i lådor har man ju sett förut. Annars är han bland annat aktuell i indiehorrorfilmen Gimme Skelter där han spelar mot sin brorsdotter Kristin Hansen. Gunnar är också påtänkt för en roll i den isländska skräckisen Reykjavik Whale Watching Massacre, som enligt Gunnar än så länge bara är på planeringsstadiet.
Datorprogrammering och skrivande
Efter Motorsågsmassakern så ägnade han sig mer åt sina andra intressen: datorprogrammering och skrivande. Bland annat jobbade han som tidningsredaktör en period. Skrivandet är det han gillar mest, berättar han. Bland annat har han skrivit ömsinta skildringar av Amerikas ö-riken i boken Islands at the Edge of Time. Men även poesi. På hans hemsida kan man läsa några sköna horror haikus som han nyligen skrivit för Kyra Schons websajt (Night of the Living Dead). Jag berättar att jag gillar att skriva haikus jag med. Jag frågar om vi inte ska utbyta lite horrorhaikus med varandra. Det verkar han inte ha någonting emot. Han har gett ut en diktsamling i början av 80-talet som heter Bear Dancing on the Hill.
Men han har också klivit bakom kameran och gjort ett par dokumentärer om den indianska ursprungsbefolkning i Maine, där han bor och är uppväxt. Filmerna har fått ett mycket gott mottagande bland befolkningen, berättar han. För närvarande filar han på ett manus för en långfilm om indianerna.
– Har vi tur så kanske det blir en spelfilm av manuset. Men ingenting är klart, säger han.
Micke seglar förbi efter en tour bland Star Trek-montrar, spelstationer, samlarfigurstånd och andra kuriositeter som man kan suga i sig på mässan. Han tar en bild på mig och Gunnar. Jag tackar Gunnar för pratstunden och önskar honom lycka till med framtida projekt.
Fakta Gunnar Hansen:
Ålder: 60
Bor: Maine, USA
Yrke: Skådespelare, författare, datorprogrammerare
Favoritskräckfilm: The Haunting (1963)
Lyssnar på: Klassisk musik, blues, zigenarmusik och rock (Jimi Hendrix, Eric Clapton)
Favoritpoet: Wallace Stevens, Andrew Marvel, Donald Hall, Philip Larkin
Favoritförfattare (skönlitteratur): Herman Melville
Favoritförfattare (fakta): Bruce Chatwin, E.B. White, John McPhee
Intressen: Fotografering och segling
Filmografi spelfilm:
Brutal Massacre: A Comedy (2007)
Gimme Skelter (2007)
It Came from Trafalgar (2007)
The Deepening (2006)
Swarm of the Snakehead (2006) Gunner
Wolfsbayne (2005)
The Elder Apocalypse and the Beauty Queen (2005)
Murder-Set-Pieces (2004)
Chainsaw Sally (2004)
The Business (2004) (V)
Next Victim (2003)
Rachel’s Attic (2002)
Hatred of a Minute (2002)
Hellblock 13 (2000) (V)
Repligator (1996)
Freakshow (1995) (V)
Mosquito (1995)
Exploding Angel (1995)
Campfire Tales (1991)
Hollywood Chainsaw Hookers (1988)
The Demon Lover (1977)
The Texas Chainsaw Massacre (1974)
