The Slasher Movie Book 
Utgivningsår: 2012
Författare: J.A. Kerswell
Förlag: Chicago Review Press
Fan man trodde man sett det mesta som var värt att se i slasherväg. Så kommer J.A. Kerswell och drar upp rulle på rulle från graven som man inte hade en susning om. Jävla snubbe. Sen klarar han inte ens av att skriva ut sitt riktiga förnamn utan måste glänsa med initialer. Jävla snobb. Nåja, får ta och lugna ned mig lite. Såna killar förtjänar när allt kommer omkring rejält med beröm och ett gäng spralliga cheerleaders att förlusta sig med. Men vi måste vara ärliga ändå, mycket är rena dyngan och inte värda att sörja särskilt mycket men det finns samtidigt en hel del som måste snokas upp. Ungefär som när man haft en regnig film noir-dröm om en gammal p-våffelstjärna man glömt namnet på som blivit bortrövad av någon ljusskygg figur i hatt och inte får ro i kroppen och kan gå till jobbet förrän man löst caset.
Samtidigt fick man en fantastisk resa genom i sitt dimmiga minne. Alla slasherkungarna givetvis, men också många godbitar som hade fallit i glömska och fick sig en välbehövlig refresher. Att slashergenren är en genre som dragit till sig klåpare, gröngölingar och lycksökare är väl ingen större hemlighet. Och dess grundmurat usla rykte bland filmkritiker och frikyrkopastorer är väl inte alltid helt oförtjänt. Men slashergenren har även dragit till sig genialiska filmskapare och genren är en jäkligt bra starter i karriären. Det finns mycket guld att vaska. Man vill ju inte gärna missa en maskkille och det är ofta här vi stöter på dessa begåvningar.
Kerswell går till botten med genren och rotar och benar och bänder ut de historiska rötterna på ett elegant och klargörande sätt. Inget uppstår som bekant ur ett vakuum och han börjar redan i den naturalistiska och makabra teatern och Le Grand Guignol i Paris i slutet av 1800-talet. Sen finns det en hel del att gå igenom innan vi kan börja prata om den moderna slashern. Hur många har inte kopierat duschscenen i Psycho? För att dra ett slitet exempel. Guldåldern daterar han till 1978-1984. Inget jag säger emot. En härlig period. Sleazy och nasty blandat med lite smånaiv romantik.
För den som tycker att det är jobbigt att plöja igenom tunga textsjok sida upp och sida ned kan jag trösta med att det även svämmar över av finfina bilder och posters. Och som riven muskot på äggtoddyn får vi lite entertainment med roliga topplistor och box office-siffror och grejer. Även om Kerswell skriver initierat och med stor kärlek till genren blir det lite väl mycket titeldroppande och filmer som ska upp ur latrintunnan samtidigt som han ibland lite för slentrianmässigt glider förbi centralare verk utan några djupare kommenterar. Hade efterlyst mer analys kring vissa filmer även om analyserna i övrigt ofta är inspirerande och skänker intressanta perspektiv.
Kerswell har hur som skrivit en strålande bok med stor passion och brett kunnande som inte bara är till glädje för hardcore-fansen. Jag fick som sagt en hel del nya tips samtidigt som jag blev inspirerad att återupptäcka en del alster som gnagits bort av ondsinta makter. Det räcker gott.
