The Complete History of Jack the Ripper
Utgivningsår: 1994 (reviderad 2006)
Författare: Philip Sugden
Förlag: Robinson
Sidor: 532

När man på allvar börjar grotta ned sig i forskningen kring världens mest berömda seriemördare som mördade prostituerade i Whitechapel i London hösten 1888 (eller perioden 1888-1891 beroende på hur många mord man tror uppskäraren gjorde sig skyldig till) så inser man ganska snart att fallet med största sannolikhet aldrig kommer att få någon lösning. Det har helt enkelt gått alldeles för lång tid. Det finns inget bevismaterial som skulle kunna peka ut och knyta en trolig gärningsman till morden. Men spekulationer och gissningar kan man inte få nog av.

Uppskäraren har skapat ett överflöd av myter och fantastiska historier, den ena mer fantasifull än den andra. Såväl seriösa som helt oseriösa kandidater har pekats ut som troliga gärningsmän under historiens lopp. Det rör sig om allt från galna amerikanska och ryska kirurger till lärare och kungliga livläkare men även en kvinnlig uppskärare och till och med författaren Lewis Carroll och kriminalinspektören Abberline har föreslagits som möjliga uppskärare. Den absolut populäraste myten är kungaspåret som också varit favoriten bland filmskaparna. Klass- och könsperspektivet gör det givetvis extra laddat och intressant (jämför med da Costafallet) men inte desto mer sant.

Att Jack the Ripperfallet fortfarande besitter en så stor dragningskraft hör givetvis ihop med mordens bestialiska (och rituella) karaktär och att man aldrig lyckades gripa någon mördare. En annan aspekt är den viktorianska tidsepoken och de stämningsfulla miljöerna med droskor, mörka gränder, gasljus, dimma, slängkappor, poliser med visselpipor etc. Det är svårt att inte sugas in i en sådan atmosfär och ge sig ut på mördarjakt med Sherlock Holmes-hatten på sned.

Philip Sugdens bok The Complete History of Jack the Ripper som kom ut i första utgåvan 1994 har länge betraktas som ett standardverk bland ripperologerna. Vissa påpekar dock numera att den inte är helt up to date eftersom det hela tiden tillkommer nytt stoff som modifierar de rådande teorierna. Det som är bra (eller tråkigt beroende på hur man vill ha historien) med Sugdens bok är att han rensar bort alla myter och bisarra fantasier och fokuserar på hårda fakta i källmaterialet som vittnesuppgifter, polisrapporter, obduktionsprotokoll, dagböcker etc. Han visar också hur vissa av myterna uppkommit och prövar olika teorier mot kända fakta där han skissar på rimliga scenarion och avfärdar de mer eller mindre orimliga.

En annan sak jag gillade med Sugden är att han sätter in morden i sitt historiska sammanhang. Offrens bakgrund och situation får en grundlig genomgång och man får en rätt bra bild av hur hårt och slitsamt livet var i arbetarkvarteren i East End på den tiden. Särskilt för kvinnor som blivit änkor eller råkat ut för en skilsmässa och som dessutom kanske brottades med missbruksproblem. När de förlorade sin försörjningsgrund så var livet som nattfjäril för många det enda alternativ som stod till buds för att dra in till brödfödan och få tak över huvudet. Även när uppskäraren härjade som värst. Och uppskäraren var inte den enda galningen som strök runt i East Ends gränder om nätterna. Det verkar som det vimlat av ljusskygga element som inte drog sig för att dra kniv eller behandla prostituerade efter eget gottfinnande. London var en öppen stad och tillströmningen av immigranter var stor och det var lätt att försvinna in i Londondimmorna och dra sig undan uppmärksamhet. Det uppstod också snabbt teorier om att uppskäraren var en främling där judespåret blev ett av de hetare till följd av vittnesuppgifter och spår han lämnade efter sig.

Sugdens bok är dock lite snårigt skriven och det kan ta en liten stund att komma in språket. Det blir lite bläddrande fram och tillbaka för att hålla ordning på detaljerna men man blir ganska snart varm i kläderna. Jag hade hoppats att han skulle vara lite mer suspectorienterad och lagt fram lite mer teorier kring möjliga gärningsmän och reflekterat mer över tänkbara motivbilder. Han betar av några av de starkaste kandidaterna mot slutet och det känns som han själv håller giftmördaren Severin Klosowski alias George Chapman som en personlig favorit. Chapman ligger helt klart högt på suspectlistan men frågan är om han stämmer överens med uppskärarens psykologiska profil som ju var av en helt annan kaliber än Chapmans.

En annan intressant figur som kommit fram på senare och hör hemma i toppskiktet är annars Thomas Cutbush som Sugden bara räknar upp i efterordet. Vilket iofs nog beror på tillgång till material vid bokens tillkomst. Cutbush höll hur som helst till i East End under den aktuella perioden och ska enligt vittnesuppgifter kommit hem flera gånger sent på natten både lerig och blodig. Han satt tydligen också ofta och fördjupade sig i medicinsk litteratur. Han togs in på sinnessjukhus 1891 och i samband med intagningen upphörde morden. Det finns givetvis flera andra intressanta kandidater men det är inte otroligt att uppskäraren var en helt okänd figur som inte återfanns i polisens rapporter bland misstänkta.

I obduktionsprotokollen framkommer det att uppskäraren tros ha besuttit någon form av anatomiska och kirurgiska kunskaper och det var därför som läkar- och kungaspåret rönte så stort intresse bland allmänheten. Men kirurgkunskaperna var egentligen inte märkvärdigare än vad en vanlig styckare och slaktare besatt och det vimlade av slakterier i East End på den tiden. Hur många mord Jack the Ripper egentligen utförde verkar variera mellan 3-8 stycken. Runt tio mord som utreddes av polisen vid den tiden sorterades in under mappen ”Whitechapel Murders”. Man brukar tala om de kanoniska fem som inträffade under hösten 1888 där alla fem bär spår av mördarens signatur eller så kallade modus operandi. Men många talar idag om att det kanske bara rörde sig om tre mord.

Nåväl, det känns som man kan hålla på hur länge som helst och räkna mord och spekulera kring möjliga gärningsmän. Philip Sugdens  The Complete History of Jack the Ripper är en mycket engagerande bok och presenterar en grundlig genomgång av världens mest berömda case på ett både spännande och detaljerat sätt utan att förlora sig i alltför många stickspår. Vill man gå till kärnan och är mer intresserad av seriös forskning än fantasirika spekulationer så är Sugden en perfekt guide in i rippervärlden.

– Stefan Särnefält