Titel: Nyckeln 
Utgivningsår: 2013
Författare: Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Ugglorna är inte vad de verkar…
Det har blivit dags att knyta ihop säcken. Sista delen Engelsforstrilogin är här. Tecknen hopar sig och maginivåerna stiger i det lilla brukssamhället. Undergången närmar sig med stormsteg. De utvalda är de enda som kan förhindra den. Eller? Inget är vad det verkar i Engelsfors.
Kraven på sista delen i en trilogi är höga. Alla trådar ska knytas ihop och den ska få en värdig avslutning, samtidigt som den inte får tappa i spänning. Det är lätt att fastna i förklarandet och ve och fasa – man vill ju inte göra en Peter Jackson och gå vilse i det alltför långdragna slutet. Själv brottas jag med en liknande vånda. Att skriva en recension om den efterlängtade trean är som att gå på minerad mark. Allt riskerar bli en spoiler så varning utfärdad!
De utvalda som överlevt ”Cirkeln” och ”Eld” ska börja sista året på gymnasiet i den lilla bruksorten Engelsfors. Om de två första böckerna varit väldigt mycket Minoos och Linnéas fördjupas nu porträttet av den trubbiga och socialt kantiga Anna-Karin. Tidigare har jag tyckt att hon var lite jobbig, men nu träder hon fram och blir min favorit av de utvalda. När vänskapen testas och lojaliteter prövas framstår hon plötsligt som den starka och utgör kittet som håller dem samman. Det introduceras dessutom ett knippe nya karaktärer i ”Nyckeln”, men eftersom det är så ont om tid hinner de aldrig utvecklas till annat än ganska platta karaktärer och jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av att de skulle vara mycket mer spännande att se i en film än att läsa om i en bok.
”Cirkeln” är min absoluta favorit i trilogin. Där finns två riktiga nagelbitarscener – den lysande inledningen och scenen på skoltaket (ni som har läst den förstår vad jag menar). I ”Nyckeln” finns situationer med samma potential, men här går det så fort att det ofta är över innan spänningen byggts upp. Boken är dock härligt tjock och efter en ganska seg inledning går det i en rasande fart. Rådet? Väktarna? De utvalda? Det finns egentligen inte någon man kan lita på i kampen mot demonerna. Vardaglighet och magi blandas och även om undergången nalkas med stormsteg är det fortfarande lika stort fokus på vardagsångesten.
Jag nöjer mig så. Är nöjd med att fått svar på alla frågor och med att slippa gå och längta efter en fortsättning. Trilogin har fått en värdig avslutning.
– Hanna Fjällman
[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=XvBmKCNR66c” rel=”0″]
