Titel: Eld 
Utgivningsår: 2012
Författare: Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Hypen var stor inför ”Eld”, den andra delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens planerade trilogi om de utvalda i Engelsfors. Den har föregåtts av en stor kampanj inom sociala medier och gillar man den inledande ”Cirkeln” på Facebook får man nästan dagliga uppdateringar om boksigneringsturnéer, bilder på författarna, fanart, länkar, spoilervarningar och diskussioner. Redan innan ”Eld” släpptes den 26 april toppade den försäljningslistorna. Jag var en av dem som helsåld på ”Cirkeln” (läs min euforiska recension här) och var nästan var lite nervös inför att öppna uppföljaren.
För er som inte har handlingen i ”Cirkeln” klar för er handlar den – utan att avslöja för mycket – om sju gymnasieungdomar i ett litet samhälle i Bergslagen som är utvalda att rädda världen från den annalkande undergången. Ingen går säker och man kan inte lita på någon. I den andra delen blir det alltmer uppenbart att något är ruttet i Engelsfors. Inte bara folk börjar bli knasiga – naturen tycks säga ifrån och stadens vattensystem knakar i fogarna. Relationerna mellan de utvalda fördjupas och vänskapsband börjar formas så smått. Ondskan finns där och de utvalda lär sig mer om hur de ska utnyttja magiska krafter som till exempel tankeläsning och förmågan att göra sig osynlig.
En torftig resumé, men jag slutar där för att inte förstöra läsningen för någon. Kan bara konstatera att ”Eld” är en värdig uppföljare, den lekande lättheten och drivet i berättelsen finns kvar och även nu är man fast efter första sidan. Det enda jag möjligen har att invända mot är att ondskan inte riktigt känns lika farlig som i den första delen, men eftersom ”Eld” till stor del är en förberedelse inför slutstriden räknar jag med att den bara bidar sin tid och kommer tillbaka med full kraft i den avslutande delen. Till dess kan ni som inte upptäckt Engelforstrilogin än sluta fundera över sommarläsningen och fram emot några sköna dagar i hängmattan.
