Titel: Cirkeln
Utgivningsår: 2011
Författare: Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Så gick det med den nattsömnen
En natt då månen färgas röd förs sex tonårstjejer samman i en övergiven folkpark. De gillar inte varandra särskilt mycket, men är utvalda och tvingas samarbeta i ett spel på liv och död. Du kanske tycker du hört det förr, men det är bara att slänga sina förutfattade meningar överbord och kapitulera. Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs ”Cirkeln” är en riktig bladvändare och precis så bra som alla säger. På samma gång spännande mysrysare som en alldeles lysande skildring av gymnasieperioden när några få har sin storhetstid, några ger upp och alla andra går runt och hoppas på att bli upptäckta eller drömmer om ett obestämt efteråt.
Under gymnasiet gick jag mest runt och längtade bort och drömde om en framtid bortom den hierarki där jag sedan sekund ett försuttit alla chanser att någonsin bli någon. Har de senaste åren gått och inbillat mig att internet skulle ha gjort det så mycket enklare att hitta sin grej, men åtminstone på den här gymnasieskolan, i den lilla bruksorten Engelsfors i Bergslagen, tycks det vara precis lika jävligt nu som det var på min gymnasieskola i en mellansvensk småstad runt 1990.
Jag tror det är språket som gör att man så snabbt dras in i ”Cirkeln” utan att man riktigt märker av det. Det finns ett driv i berättandet och inget som stakar sig i dialogen. Att plötsligt inse att man behärskar övernaturliga krafter och lära sig hantera dem avhandlas parallellt med och med samma tonläge som jobbiga föräldrar, mobbning och kärleksproblem. Balansgången mellan det övernaturliga och vardagliga är hårfin och övergången sker snyggt och utan skarvar. Utgångspunkten, att sex tjejer som är varandras motsatser tvingas samarbeta, finns i otaliga gängskildringar där en samling udda typer förs samman av ett gemensamt mål. Här funkar det rakt av. Istället för att tjejerna blir till klichébilder av olika tonårstyper gör det faktum att boken hela tiden byter berättarperspektiv att man kommer alla (även om det såklart finns de man gillar mer eller mindre) nära både ur ett inifrån- och ett utifrånperspektiv.
Att recensera de delarna av boken som rör mysteriet, spänningen och läskigheterna är egentligen stört omöjligt för man vill inte berätta något alls om handlingen av rädsla för spoilers. Låt mig bara säga att det förekommer riter, uråldrig ondska, övernaturliga krafter och folk dör. Man sitter som på nålar och ingen, inte ens de man tror är huvudpersoner, går säker. Behöver jag tillägga att man inte kan lita på någon?
Det är sällan jag vill vara sexton igen. Saknar varken betygshets, gymnasiediscon eller efterfester när man mest väntade på att en lite coolare kompis som hånglade i rummet intill skulle tröttna och vilja ta nattbussen hem. Däremot kan jag längta tillbaka till hur en bok, en film eller en låt kunde bli så stor och betyda allt. Till hur man kunde få en tjock bok i julklapp, stänga in sig i sitt rum och läsa som om det inte fanns någon morgondag. Det händer inte på samma sätt längre, men det räckte med ett kapitel av ”Cirkeln” för att bli fast. Fast som i bokslukaråldern. Hade bara tänkt läsa något kapitel, men klockan fyra på morgonen vände jag det sista bladet och släckte lampan med en känsla av upprymdhet i bröstet. Kan bara tänka mig hur det skulle varit om jag varit sexton och väntat på uppföljaren ”Eld” som visst ska komma ut i april. Så mycket större.
– Hanna Fjällman
Notis:
Just nu pågår provfilmningar till den planerade filmatiseringen av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs ”Cirkeln”. Enligt IMDB ryktas det att två av de manliga sidokaraktärerna ska spelas av Joel Kinnaman och Thorsten Flinck. Det tillbakavisas dock i bokens facebookgrupp – inga roller är satta än.