0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Us 
Utgivningsår: 2019
Regissör: Jordan Peele
Manus: Jordan Peele
Medverkande: Lupita Nyong’o, Winston Duke, Elisabeth Moss m fl
Jordan Peele’s föregångare och debut Get Out (2017) var en riktig knock out. En kombination av kuslig och gammaldags skräck och lysande samtidssatir och snyggt regiarbete som höll en på halster hela vägen till slutet. Så bra att den hamnade i topp på Rysarnytts årsbästa 2017. Så bågen var rätt högt spänd inför Us. Tyvärr når han inte riktigt lika långt med sina nya film men han visar fortfarande att han är en högst originell filmskapare väl värd att följa.
Här leker han med vår rädsla för dubbelgångare och våra inre skuggfigurer som vi förträngt men som jagar oss i det fördolda och någonstans på vägen alltid hinner upp oss. Några doser Jung och Freud ihopkokad med gammaldags mytologi om man så vill. Men här står de mitt framför oss i fysisk form och håller räfst. Det är vi ju inte direkt vana med.
I centrum står en ganska vanlig kärnfamilj som heter Wilson som har lite kufiska och underhållande drag men inget överdrivet. Ute på landet överraskas de en kväll av en kopia av sig själva som står utanför husknuten. En familj klädda i nån slags sektröda dräkter som håller guldsaxar i händerna utan säga ett pip. De försöker förhandla och pappan i familjen hoppas kunna köpa sig fri med pengar och prylar. Ett rätt fåfängt försök som ni fattar.
Det är en obehaglig och förbannat bra upptakt som påminner rätt mycket om en klassisk husinvasionsöppning. Men det är mer än så. En port till det kollektiva förflutna har öppnats som inte bara hotar deras existens. Bakgrunden får man i inledningen som börjar i 80-talets kalla kriget-period då mamman (Lupita Nyong’o) är barn och hamnar i ett spegelhus på ett tivoli där hon möter en version av sig själv bland speglarna. Minnet av händelsen har plågat henne hela livet och det visar sig att det inte var någon vanlig spegelbild. Lupita Nyong’o spelar båda sina versioner strålande ska sägas.
Peele leker sig igenom filmen med populärkulturella referenser och komiska situationer och oneliners. Och det är rätt kul. Han leker också med bokstäver, symboler och siffror och 11.11 återkommer som bibelcitat från profeten Jeremia som handlar om Guds straff för avgudadyrkan. Filmtiteln kan ju även läsas U.S. och det visar sig att det inte bara är Wilsonfamiljen som har en halvzombiekopia inpå knuten som vill hålla räfst. Svårt att skriva utan att spoila men tyvärr spårar det ur lite väl i andra halvan av filmen och det förvandlas till en rätt klumpigt genomförd apokalyps som inte knyter ihop historien på ett sätt som tillfredsställde mig
