0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Studio S-boxen 
Utgivningsår: 2010
Distribution: Studio S Entertainment
Stefan Särnefält (2010)
Så kom då boxen med stort B: Studio S och Videovåldet. Boxen som firar att det i år är 30 år sedan programmet om det ökända videovåldet sändes i SVT. Boxen är en ren kulturgärning och får väl sägas vara ett måste i varje skräckälskares hem. Många har säkert flera av filmerna i hyllan sedan tidigare men nu kan ni som har slänga alla gamla videokorniga Horse Creek-utgåvor och se Verktygsmördaren och Boogeyman på riktigt. Jag har inte finkammat boxfilmerna i dess nuvarande form men tittat igenom öppningsscenerna för att checka av bildkvalité och dylikt. Känna av stämningarna helt enkelt. This is good shit rakt igenom. Som filminledningsfetischist så måste jag slå en vinpava i väggen för Verktygsmördaren. Den har verkligen en skön 70-talssmutsig atmosfär där mördaren åker runt i sin bil och lyssnar på en galen radiopredikant innan han skrider till verket med sin verktygslåda. Allt ackompanjerad av ett underbart melankoliskt och suggestivt stråk- och pianospel signerad George Deaton. Topp där. Filmen har en del ruggiga mordscener som när Vance jagar den gamle porrskådisen Kelly Nichols med bultpistol. Annars tycker jag den spårar ur och floppar efter typ halva. Blir riktigt strange. Uncle Buck alias Cameron Mitchell från vilda västern-serien High Chaparral spelar verktygsmördaren.
Dödens Mannekänger har även den ett rätt saftigt intro med en hjälpsökande snubbe som blir attackerad av dockor och diverse lösa föremål. Jag skrev en recension av filmen för nåt år sedan och tyckte den fortfarande var riktigt roande. Chuck Connors som dockmakaren Slausen briljerade i all sin dårskap. En favoritscen är när han under högtidliga fanfarer avfyrar sitt General Custer vs Sitting Bull-kitt och sköna Tanya Roberts springer och duckar för kulor och yxor. Dockhuvuden flyger, krukor krossas, fönsterglas splittras och mitt i slagfältet sitter Slausen och skrattar som en dåre. Riktigt crazy. Terror är en annan favorit som jag skrev om inför Studio S-släppet i fjol. Den är fortfarande en liten stämningspärla som ger mig sköna nostalgi- och skräckvibbar. Filmen är mer som en komposition bilder utan riktig sammanhållande handling om man ser den nykter. Men det finns en del fantastiska scener som verkligen går på knock. Ivor Slaney skrev musiken och hans utflippade syntscore förhöjer verkligen atmosfären i filmen. Inledningen med släktfilmen där en häxa bränns på bål lägger ribban rätt.
Motorsågsmassakern är givetvis karamellstruten i boxen. Med sitt korniga, dokumentära och suggestiva bildspråk och berättande så är den ett rent och skärt mästerverk. Ett gäng ungdomar som hamnar i klorna på en kannibalfamilj i Texas. Och där motorsågen har huvudrollen. Filmen låter mer skrämmande än vad den i själva verket är. Men det är så oerhört realistiskt gjort att man för en stund köper konceptet att Texas är befolkat av människoätande dårar. Fläskig inledning med ruttna människodelar och psykedeliska ljudkompositioner signerad av bland annat regissören Tobe Hopper själv. Kan även tolkas, som en rad andra i genren, som en samtidskritisk kommentar till Vietnamkriget med miljöer där posttraumatiserade soldater som återvänt som nervvrak och flippar ut på hemmaplan. Uppföljaren är mer eller mindre en ren drift med den amerikanska landsbygdskulturen. Han gjorde senare halvmesyren Eaten Alive som väl får sägas vara den sämsta filmen i boxen. Men det var ett tag sen jag såg den. Såg bara nu att Robert ”Freddy Krueger” Englund snuskade runt i inledningsscenerna. Han var ful gubbe även på den tiden. Trist inledning däremot.
The Boogeyman är också good stuff. Kanske regissören Ulli Lommels enda ”lyckade” film. Shit vad dåliga hans senare grejer är. Men här har han faktiskt fått till det rätt bra med en snubbe som går igen och mördar via spegelskärvor. Läcker inledning där också med ett familjetrauma som släpper lös helvetet. Den enda filmen som saknas i boxen är A Taste of Hell. Har inte sett den sen tidigt 80-tal så jag har inte mycket att komma med där. Men den hade William ”Falconetti” Smith i en av huvudrollerna. Förmodligen fortfarande historiens värsta filmskurk som traumatiserade ens barndom i tv-serien De Fattiga och de Rika. Killen med stenhuggaransiktet och ögonlappen som aldrig försvinner från näthinnan. Falconetti har hunnit bli hela 77 år och lånade i fjol ut sin röst till en av karaktärerna i spelet Wanted: Weapons of Fate. Hoppas inte kidsen lider allt för stor skada bara.
Dokumentärskivan innehåller Studio S-programmet, Filmkrönikans uppföljningsprogram, paneldebatten från Fantastisk Filmfestival med svensk och brittisk censurdebatt samt lite fakta och tidningsklipp från slutet av 70-talet och framåt om video- och censurdebatten i Sverige. Mycket intressant där som är värt att ta sig tid att bläddra igenom. Bland annat blev Olof Palme så rasande under den socialdemokratiska partikongressen 1984 när den beslutade att censur av videofilmer skulle införas att han slog sin portfölj i bordet och lämnade podiet. Maj-Britt Theorin blev desto gladare: ”Censur är inget hot mot yttrandefriheten, utan enda möjligheten att skydda och rädda våra barn”. En spännande kulturhistorisk resa i bonusmaterialet alltså.
Helheten är som bekant ofta större än summan av delarna. Och det stämmer rätt bra in på Studio S-boxen. Enda filmen som får full pott är Motorsågsmassakern. Men det går inte att ge en sån här box mindre än fem masker. Det inser nog även Jan-Erik Wikström om han får nyktra till i fyllecellen på Finlandsfärjan. Den är så fullproppad med julgodis att fetmaprofessorn Stephan Rössner skulle ropa på förbjud av folkhälsoskäl. Starkt rekommenderat köp alltså.
Stefans videovåldstopplista
1.Motorsågsmassakern
2.Terror
3.Dödens Mannekänger
4.The Boogeyman
5.Verktygsmördaren
6.Eaten Alive
Läs också Rysarnytts Studio S-intervju med de medverkande i programmet.
