Det här var inget kul skräckår alls. Deprimerande som fan – eller så har jag missat för mycket helt enkelt. Strunt samma. Helt nattsvart är det inte men man har inte suttit och blåst såpbubblor under den här sammanställningen. Jag och drängen kommer inte undan en topplista över årets bästa rysare ändå. Vi har tjafsat lite fram och tillbaka (utan att hamna i handgemäng). Drängen är mer inne på humor och naket medan jag vill ha påklätt och stabil skräck som skrämmer. Men det var mer av ett drängår i år. Mycket humor i halmhögarna så det är bara att ge sig.
MOFs julnatt bjöd på ett par intressanta titlar (The Babadook och REC 4) som kanske hade seglat in som övergivna spökskepp eller kryssningsfartyg fullproppade med vingliga hyttraggare. Men dom missade jag så det får väl bli nästa årslista i så fall. Ett ganska jämntjockt fält med lite variationer. Men det finns en film som glimmar som gammalt otäckt naziguld i tandgarnityret. Ni vet vilken jag talar om. Nu kör vi.
10. Faust 2.0
En svensk episodrysare som kikar närmare på vad vi egentligen tackar ja till när vi installerar de senaste apparna. En riktigt bra grundidé där man mejslat ut ett gäng tankeväckande och skrämmande små moraliteter. Känns lite tunt och hafsigt emellanåt men ändå ganska kul.
9. The Last Days
Skön atmosfär och bitvis spännande i denna virusutbrotthriller som utspelas i Barcelona. Lite knaggligt berättad med hopp fram och tillbaka och man är inte lika engagerad som i apokalypskusinen REC. Men inte alls ointressant och med bra skådespeleri och en del visuellt godis att njuta av.
8.Godzilla
En mäktig monsterrulle med bra ös och imponerande röjarscener där broar, tåg och skyskrapor knäcks som pinnved. Allt insvept i tung rök och dimma. Men som mänskligt drama är det tyvärr för platt och intetsägande. Inte ens en desperat Bryan ”Heisenberg” Cranston lyckas skapa något större intresse kring sin karaktär.
7.The Purge: Anarchy
Det man inte fick till i ettan har man försökt fixa till i tvåan. Den här gången har utrensningen en starkare social och politisk dimension. Det är ju själva poängen med Purge. Här hänger börsmäklare som snuvat medborgare på pensionen uppspikade och överklassare roar sig med slaktsafari. Hyfsat bra drag och en del ruskigheter. Masker får vi också och det gillar vi.
6. Under the Skin
Vi måste ha med en riktigt weird rulle på listan. Scarlett Johansson som förförisk utomjording på dödlig raggningsturné i Skottland. Berättad i långsamt tempo med ett suggestivt och ödesmättat bildspråk. Segt och utflippat men genialiskt med Scarlett Johansson i huvudrollen som utforskar mänskliga beteenden bland vanligt folk (som inte spelas av skådisar) och droppar plagg stup i kvarten. Det är inte lätt att vara människa.
5. Late Phases
En blind änkling och krigsveteran hamnar på ett ålderdomshem (eller community för äldre) och får vittring på varulvar som tuggar i sig åldringar under fullmånenätterna. En annorlunda och underhållande varulvsfilm om vardagsbestyr, ålderdom och konsten att förbereda sig för en sista fajt. Både rörande och kul. Lite Bubba Ho-Tep men inte lika vansinnigt kul som Bubba.
4. What We Do in the Shadows
Ett gäng uråldriga vampyrkufar som visar upp sin vardag berättad som dokumentär. Skojfrisk vampyrkomedi från Nya Zeeland med en hel del absurda inslag, som en bisarr munhuggningsscen med ett varulvsgäng. När det är som bäst påminner den om The Office. Men fullt så kul är det inte hela vägen. Man sitter ganska mycket och ler åt dumheterna. Kliar sig i skrevet av fel anledning. Såna grejer. Inget fel med det iofs.
3. Wolf Creek 2
Mick Taylor är tillbaka för att terrorisera backpackers och han gör det med samma våldsamma och bisarrt hurtiga humör som tidigare. Ingen dum uppföljare alls och några brutala överraskningsscener i ryggsäcken som gör ont. Riktigt ont.
2. Housebound
Ännu en fräsch nyzeeländare med komiska inslag om en ung kvinna som efter en misslyckad bankomatstöt tvingas till husarrest i sitt barndomshem – där det spökar som fan. Lite halvseg uppstart men sen tar det fart ordentligt när hon med hjälp av en Kling & Klang-polis ska nysta upp bakgrunden till hemsökelserna. Både roande och oroande. Mest det senare.
1. Död snö 2
De förbannade nazizombierna är tillbaka. Tvåan följer upp direkt på ettan och gör det i ett så hejdlöst tempo med glimten i ögat att man kapitulerar med byxorna nere vid fotknölarna. Det är både roligare, galnare och blodigare. För att inte säga helt sinnessjukt ibland. Det är rappt berättat med få döda stunder och ett stabilt skådespeleri där tajmingen för det mesta är på topp. Och jäkligt brutalt. Fast på ett underhållande sätt så klart. Årets roligaste och bästa rysare. Det ska tydligen till norrmän för det.
Tillbakablickar på nyhetsåret på Rysarnytt 2014:
Årets utställning: Skräck och skrock på Hallwylska museet
Årets Zelig (kille som dyker upp och smälter in i alla möjliga och omöjliga sammanhang): Knud ”drängen i Fäbodjäntan” Jörgensen som dök upp både som fanatisk censurmotståndare och liderlig präst
Årets nostalgitripp: Motorsågsmassakern firade 40 år och gästades av förre censurchefen Gunnel Arrbäck
Årets recensionsgärning: Helena på Rysarnytt såg och reccade tre Monsters of Film-filmer på raken – som om hon drack jäger på krogen
Årets kultursamarbete 1: Dario Argento och Iggy Pop förenas i The Sandman
Årets kultursamarbete 2: Fransoserna Julien Maury och Alexandre Bustillo gör nya Leatherface
Årets games goes slasher-nyhet: Tom Savini och Harry Manfredini teamar upp för slasherspelet Summer Camp
Årets Father & Son: George A Romeros son på gång med prequel till Night of the Living Dead
Årets remakenyhet: Originalregissör gör nyinspelning av pillerrysaren Blue Sunshine
Årets skräckquiz 1: Rysarnytts Halloweenquiz
Årets skräckquiz 2: Rysarnytt gjorde skräckquiz till Monsters of Films invigning
Årets återförening 1: Skådisarna från Alien lånar ut sina röster till retrospelet Alien Isolation
Årets återförening 2: Candyman-regissören Bernard Rose gör Frankenstein-film med Tony Todd
Årets återförening 3: Camille Keaton och Meir Zarchi gör uppföljare till I Spit on your Grave
Året komikerförlust: Brasse Brännström
Årets mysterium som fick en oväntad lösning: Gåtan om drängen i Fäbodjäntan hade medverkat i okänd film eller inte
Årets kvinnokämpe: Nicolas Winding Refn gör skräckfilm med bara kvinnor
Årets snuskreportage: Svenska synden-utställningen på Spritmuseum
Årets återkomst: Herschell Gordon Lewis tillbaka i regissörsstolen med antologin Bloodmania
Årets tv-serie-överraskning 1: Fredagen den 13:e blir tv-serie
Årets tv-serie-överraskning 2: Sam Raimi regisserar Bruce Campbell i Evil Dead-serie
Årets barmhärtiga samarit: Jason Voorhees tänker positivt och gör goda gärningar i punkvideo
Årets filmbolag: Nybildade genrefilmsbolaget Last Exit Entertainment
Årets nostalgirecension där filmen inte hade åldrats som ett gott vin: Bloodsucking Freaks
Årets horror surprise: Phantasm 5 alias Phantasm: Ravager färdiginspelad i hemlighet
Årets The Warriors-sorg: Roger ”Cyrus” Hill gick bort
Årets The Warriors-kille: Rysarnytts Stefan Särnefält som sett The Warriors två gånger i år plus tunnelbaneintrot som han sett fyra gånger, en gång inklusive hela Bronx-mötet tillsammans med några andra Warriors-diggare, varav en fanatiker som ser om The Warriors vartannat år för att hantera alla spänningar i kroppen.
Årets recensionsöverraskning 1: Her
Årets recensionsöverraskning 2: En duva satt på en gren och funderade på tillvaron
Årets Charles Manson-samarbete: Rob Zombie och Bret Easton Ellis tar ett helhetsgrepp på Charles Manson i nytt projekt
Årets helomvändning från sargkanten: Rob Zombie lägger hockeyfilm på is och gör ny horror
Årets filmkompositörsförlust: Riz ”Cannibal Holocaust” Ortolanis bortgång
Årets promoting: Djävulsbabyn i Devil’s Due
Årets maskkille i spel: Michael Myers i Call of Duty: Ghosts
Årets filmfestival: Får bli Monsters of Film igen
