0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Zodiac
Utgivningsår: 2007
Regissör: David Fincher
Skådespelare: Jake Gyllenhall, Robert Downey Jr m fl

Helena Bjuresäter Sjöholm (2007)
Att göra film av en historia som publiken redan på förhand vet hur den slutar, eller som är filmatiserad och omskriven flera gånger om är ju alltid en utmaning. David Fincher är en av Hollywoods bättre regissörer med filmer som Fightclub, Alien 3 och fantastiska Se7en i bagaget. Nyligen hade hans senaste film Zodiac premiär – en brutal story som Fincher lånat från verkligheten. Den handlar om en seriemördare som satte skräcken i San Fransisco på 60- och 70-talet. Mördaren åkte aldrig fast och det är själva mordgåtan som Fincher tar fasta på. Eller kanske ännu mer, regissören själv liksom filmens huvudperson (Jake Gyllenhaal) är besatt av att knäcka den. Han lägger krutet på själva detektivgörat. De bestialiska morden är något nedtonade med något enstaka undantag. Det blir inte särskilt blodigt. Det hade det kunnat bli med tanke på hur offren faktiskt mördades.

Det mest tilltalande med filmen är de teorier som läggs fram om vem, eller möjligen vilka, som låg bakom den här råa människoslakten. Jack The Ripper utnyttjade yttre kontakter som polis och massmedia i sin ”karriär”, det gjorde också Darryll Lee Cullum i Copycat och Kevin Spaceys karaktär i Se7en. En liknande växelverkan mellan polis, massmedia och mördare som liksom drar berättelsen framåt finns även i Zodiac. Men fokus ligger på att lösa fallet till vilket pris som helst, givetvis på bekostnad av familj och karriär. Mördaren, polisen och journalisterna lever i symbios, livet utanför pågår för fullt men för de här männen kommer det i bästa fall i andra eller tredje hand. Det blir aningen tjatigt efter ett tag.

Frågan är om Zodiac hade behövt bli lite mer en pillertrillare för underhållningens skull? Å andra sidan är det ganska rafflande när man förstår vilket enormt arbete som lagts ner på de här morden, för att inte tala om att de inblandade i utredningen troligen hade mördaren inom räckhåll. Men nära skjuter ingen hare… Som helhet är det en mycket bra film och tidsandan känns inte för utmejslad. Fincher passar samtidigt på att hylla Alan J. Pakulas Alla presidentens män, (1976). Kolla in tidningsredaktionen som Gyllenhaal och Downey Jr jobbar på, det är såå snyggt! Betyget blir tre masker.