Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Tusk

Publicerad av Rysarnytt 15 okt 2014: 11:03

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Tusk hockeymaskhockeymaskhockeymaskhockeymask
Utgivningsår: 2014
Regissör: Kevin Smith
Manus: Kevin Smith
Medverkande: Justin Long, Haley Joel Osment, Johnny Depp m fl

tusk 2014 kevin smith

Ibland är det som härdad skräckfilmsrecensent kul att inte känna till ett dugg om filmen man ska se. När jag satte mig i biostolen för att se Tusk var den enda informationen jag hade titeln samt att det var Kevin Smith, regissören som svävade över mina prepubertala år som en god fe, som låg bakom den. Utifrån titeln härbärgerade jag en sorts vanföreställning om en djurskräckis i Hitchcock-stil, fast med valrossar istället för fåglar.

Upplägget består i breda drag av att en hjärtlös podcastare (jag kanske är lite jävig här, men tycker att han förtjänar sitt öde på grund av att han ståtar med den hemskaste porrfilmsmustaschen sedan Donald Sutherland i Röster från andra sidan) lämnar sin flickvän och kollega i Los Angeles för att jaga en sensationshistoria i Kanadas vildmarker. Väl där leder en rad sammanträffanden till att han hamnar i ett ödsligt hus tillsammans med en äldre man med fäbless för egendesignade djurkostymer i bästa Jame Gumbe-anda. Härifrån rullar historien på som ett pärlhalsband där den ena scenen är knasigare än den andra, ända fram till den gripande slutscenen.

När den värsta chocken lagt sig efter att ha fått se lillkillen från Sjätte sinnet som överviktig stonerkollega till hjälten och Johnny Depp i sitt hitintills stolligaste utförande inser man att Kevin Smith är tillbaka i sin forna storhet som jag tycker kan beskrivas med konsten att med väldigt mycket dialog om vad som verkar vara ingenting, kokar ner till essensen av en människas inre.

Min åsikt är att en skräckfilm ibland är som bäst när den har inslag av andra genrer, som fungerar som katalysatorer och förstärkare till skräcken. Tusk är en sådan film, mitt i freakshowen figurerar det även mycket komedi och en ganska fin sedelärande kärleksskildring, även om den kanske skulle ha blivit ännu bättre med lite redigering av Johnny Depp på Jack Sparrow-autopilot. Men summan blir ändå att om du tycker dig ha sett det mesta (en yrkesskada då man pysslar med skräckfilm), se då Tusk och förbered dig på att bli förvånad. Och kanske fälla en tår vid förekomsten av den mest romantiska scenen mellan valross och människa världen skådat. Den scenen kommer stanna hos mig länge.

– Rosie Gibson

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: