Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Texas Chainsaw 3D

Publicerad av admin 3 feb 2013: 12:45

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Texas Chainsaw 3D hockeymaskhockeymaskhockeymaskhockeymask
Utgivningsår: 2013
Regissör: John Luessenhop
Skådespelare: Alexandra Daddario, Dan Yeager, Gunnar Hansen m fl
Distribution: Scanbox

texas_chainsaw_3d

Dear old Texas. Äntligen tillbaka på hemmaplan där man får känna doften av barbeque och halvkorkade ungdomar. Den sjunde filmen Texas Chainsaw 3D går ut stenhårt genom att köra över rubbet av efterföljare och greppa stafettpinnen direkt från slutscenerna i Tobe Hoopers original och leverera en helt ny fortsättning. Rätt kaxigt får man väl säga. Det börjar på bästa tänkbara sätt där man går på knock med ett rasande 3D-bildflöde med de bästa scenerna ur den första filmen. Man bara sitter och myser och nickar igenkännande och önskar mumsa i sig hela paketet. Bill Moseley (TCM 2) klipps elegant in som Drayton (Jim Siedow gick bort 2003) för att göra övergången så smidig som möjligt till den nya storyn. Det enda jag uppriktigt saknade i retrobildflödet var Leatherface fantastiska motorsågsdans i slutscenen, så vi tar och friskar upp minnet av den med min gamla motorsågshaiku som faktiskt Gunnar ”Leahterface” Hansen en gång i tiden uttryckte sin uppskattning för:

Skog i gryningen
Motorsågens snitt i skyn
Dödsdans i ljusregn

Tycker till och med själv att den är rätt delikat i all sin enkelhet. Därefter tar Luessenhops film över rodret och låter Leatherface hus barrikaderas av hela tjocka släkten Sawyer med helt nya figurer medan polisbilar bromsar in på gårdsplanen och en bunt uppretade locals bränner ned gården till grunden. Men ett spädbarn överlever och adopteras av en mordbrännarfamilj. Sedan kliver vi rakt in i någon form av nutid där det nu vuxna barnet Heather (mycket bra spelad av Alexandra Daddario) får reda på att hon ärvt ett stort hus av sin nyligen bortgångne mormor i Texas. Tillsammans med några vänner tar hon en gammal chainsaw-van och bränner av mot barbequegrillarnas och motorsågarnas land. Och där vi vet vad som väntar på dem. Ett mörkt och mört stycke Texas-historia.

Under filmens gång börjar man lite nervöst bita på armbågarna och undra om den drabbats av kronologisk kollaps. Så vi måste reda ut det här på en gång. Heather bör vara runt 40 men i filmen är hon häften så gammal, så då borde vi röra oss i mitten av 90-talet om vi ska följa tidpunkten för inspelningen av den första filmen. Men då fanns inga Iphones som i den här filmen. Kan man ha missat en sån viktig grunddetalj? Visserligen har Jason goes to Hell-författaren och regissören Adam Marcus haft sina snurriga fingrar i manuskokandet men filmen glider lite snyggt förbi det där genom att vara otydlig i frågan om massakern och årtal så man kommer om man så vill undan hela problematiken. Vi får inga årtal alls utan bara datumet den 19 augusti.

Om man nu inte väljer att se den som den tredje filmen (Moseleys inhopp). Kan ju också tänkas att något kommersiellt ljushuvud ville göra en eftergift åt köpstarka konsumenter i starkt behov av identifikationsobjekt. Jag hade ändå föredragit en 40-årig Heather. Gärna Jessica Chastain. Hon är het nu. Och rödhårig, vilket passar perfekt i Texas. Men om vi skiter i tidsaspekterna och bristande logik (minns Friday the 13th-förvirringen) har vi trots det njugga mottagandet en förvånansvärt välgjord och underhållande motorsågshistoria.

Om vi uppehåller oss en stund vid det som är mindre bra så saknar den originalets gryniga och dokumentära känsla (i rättvisans namn undviker den samtidigt skönt nog den kitschiga färgsättningen som vi ofta brukar bestraffas med) även om det är snyggt gjort. Man har också skruvat upp tempot på bekostnad av den krypande obehagliga och oroande stämningen som var den första filmens signum. Hooper gav rätt tid och tyngd åt detaljerna som Luessenhop sveper förbi lite för lättvindigt. Han fokuserar mer på muskelstyrka och hoppa-till-effekter än suspensefaktorer. Den har några sedvanliga dumma repliker och beteenden men inget man sitter och stör sig överdrivet på. 3D-effekterna bjöd på några kul sågtricks men inte så mycket mer än så.

Den stora jackpotten är att filmen bjuder på duktigt med rusande såg. Leatherface sågkonster får en bredare publik och det sparas varken på blod eller upplivande fysiska bataljer. Idén med att låta en poliskille smyga runt och filma med mobiltelefon live-uppkopplad i Leatherface källare är faktiskt så bra att jag själv kunnat fimpa kronologin för att klämma in en sådan scen. Men när man ändå släpper ut Leatherface på grönbete så hade man lugnt kunnat dra de briljanta scenerna där Leatherface härjar runt på tivolit och pariserhjulet några varv till. Hans prickkastning med motorsågen var i klass med Ricky Bruch. Kast med liten motorsåg borde vara en obligatorisk gren i Gröna Lunds femkamp.

texas-chainsaw-3d-amusement-park

”The saw is family” är en gammal kär Texas-devis och ett grundtema i filmen är att ”blod är tjockare än vatten”. Så ömma känslor som Heather och Leatherface visar varandra har jag inte sett sedan Meryl Streep och Jeremy Irons i Den franske löjtnantens kvinna. Det var nästan som att en tår föll i ögonvrån mot slutet. Ömma ögonblick mellan killar med masker och snygga tjejer i push-up BH är ett område som behöver utforskas betydligt mer känner jag.

En annan positiv sak var hur filmen så konsekvent och genomtänkt hyllade originalet. Det fullkomligen haglar av referenser och blinkningar. Allt från castingen av det gamla gänget från originalfilmen till scenografin där till exempel Tania Raymonde trippar runt i likadana läckra röda shorts som Pam, som när man gör en ny variant av den berömda köttkroksscenen. Denna gång med en snubbe med vinkeln filmad snett avslöjande från sidan till skillnad från originalet där man bara ser upphängningen framifrån. Tivoliscenen lirar också rätt fint med Texasgängets gömställe under nöjesfältet i tvåan.

Men viktigast av allt är Leatherface själv. Om det är en ny eller gammal läderstjärna är jag inte hundra på. Människokött kanske håller kroppen i trim. Men det är ointressant. Här heter han i alla fall Jed och är underbart spelad av Dan Yeager. Yeager är den bästa Leatherface sedan Gunnar Hansen. Motoriken med den efterblivna och otympliga springstilen och bisarra identitetsförvirringen bakom masken bär Hansens 24 karats guldstämpel. Möjligtvis är Yeager mer slipad och vältrimmad och besitter något slags obegripligt förnuft som korresponderar med omgivningen. Han snappar upp polisradiomeddelanden och dylikt och visar lite fina känslor. Hansens Leatherface skulle sätta sågen i radion eller sprungit iväg vettskrämd. Han reagerade bara på yttre stimuli och besatt ingen inre tankevärld av vikt och hade en ytterst begränsad uppfattning av omvärlden. Fast klädsmaken var kanske ett snäpp bättre och maskerna lite roligare så det är svårt att mäta IQ-nivåerna i guldvågen. Men han var mer en korkad gåta som man inte kom inpå livet. Här får man en liten glimt bakom masken.

Måste bara avrunda med några ord om castingen och den skruvade leken med rollfigurerna. Familjekonstellationerna har ju skiftat med åren i filmerna så det är inte så mycket att hänga upp sig på. Att advokaten spelad av Richard Riehle var kusligt lik Paul Partain (Franklin) innan han gick bort 2005 kan väl knappast varit en slump. Snarare en diskret hyllning. Att låta Gunnar Hansen nu spela hövding över Sawyer-familjen och Marilyn Burns (den enda överlevande från originalet) hoppa över till motståndarlaget i en mormorsroll var absurt genialisk. Cirkus Texas Chainsaw 3D är gjord med stort hjärta och stora doser nostalgi och humor. Filmen mäter sig lätt med Hoopers egen uppföljare från 1986 och remaken från 2003. Men första filmen kommer alltid att vara överlägset bäst. Missa inte bonusscenen efter att sluttexterna rullat färdigt. För att att inte vara sämre tar vi och avslutar med en liten japansk rengadikt som bonus från Rysarnytt. En horror renga.

Renga för Texas Chainsaw 3D

I en dröm går han
genom ett sargat Texas
med krycka av hud

Röken från motorsågen
bildar ett blodrött blommoln

Den ruttna staden
som högg sönder släktträdet
hade glömt sitt arv

Skön nymf i tunnaste skrud
malde lögnen till köttfärs

En natt föll ett milt
månljus över slakthuset
som läkte blodsband

I källarhålan sågas
resterna av en sjuk värld

– Stefan Särnefält
In English

[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=75TvtJIbbNY” rel=”0″]

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: