Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Terminator Genisys

Publicerad av Rysarnytt 24 jun 2015: 18:51

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Terminator Genisys hockeymaskhockeymaskhockeymask
Utgivningsår: 2015
Regissör: Alan Taylor
Manus:  Laeta Kalogridis, Patrick Lussier m fl
Medverkande: Arnold Schwarzenegger, Emilia Clark, J.K. Simmons
Distribution: UIP

arnold schwarzenegger terminator genisys

Mitt liv är sammanflätat med Terminatorn. Vi såg dagens ljus samma år, tvåan gav mig modeinspiration hela mellanstadiet och filmerna har lämnat mig med en generande förkärlek till män i läderjacka. Tyvärr innebär oftast även ett långt liv för filmikoner att udden tas ur vad det än var som först skrämde vettet ur och lockade publiken.

Den livsfarliga mördarroboten har gått och blivit en folkhemsinstutition, en myspysgubbe vi lärt oss skratta åt – ett öde han delar med Anthony Hopkins’ Hannibal Lecter och Hajen. Monster på film är som rockstjärnor, de ska drabba oss med full kraft och helst försvinna lika mystiskt som de kom, annars kan det hela sluta med att de mest blir ihågkomna uppträdandes i vit sparkdräkt i Las Vegas. Detta gäller dock inte Arnold, som har låtit sin terminator åldras med värdighet till hälften gråhårig surgubbe, hälften gammal rostig sovjettank som än vet hur man levererar en oneliner.

De övriga skådespelarna klarar sig med så mycket skådespeleri man kan förvänta sig av en habil actionfilm med sommarpremiär, storyn kan jag faktiskt inte förklara närmare, jag insåg efter en inledande scen där gubb-Arnold slåss mot en datoranimerad naken ung-Arnold att det bara var att strunta i petitesser som logik och berättande och luta sig tillbaka och bli underhållen.

Själva berättandet i Terminator-filmerna är som vanligt uppdaterade att passa in i tidsandan (Skynet är en app!), men som gammal nörd blev jag mycket lycklig över alla blinkningarna till föregångarna. Självklart kan man säga att fokus i Terminator Genisys inte skiljer sig mycket från de senaste tre filmerna; stora fordon som blir körda och saker som går sönder i 3D, ett narrativt skelett av metall med lite mänskliga känslor och annat tjafs ovanpå mest för syns skull, men ändå kan jag inte låta bli att charmeras.

– Rosie Gibson

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: