0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Rabid 
Utgivningsår: 1977
Regissör: David Cronenberg
Skådespelare: Marilyn Chambers, Frank Moore m fl
Stefan Särnefält (2007)
Det här var en av de första skräckisarna jag såg under videogrammens barndomstid. Rabid var en av de rullar min barndomspolares mindre nogräknade farsa släpade hem från sin videobutik – som man aldrig visste var den låg. Kusligt bara det. Han brukade ladda upp med ett gäng sköna rullar, lite snacks, godis och läsk när han och morsan i familjen skulle bort på fest. Men den gången var hela familjen ”Video” samlad – och det var upplagt för en rejäl rysarfest. Bara namnet Rabid och omslaget med den frysdöda tjejen minns jag gav iskalla kårar längs ryggraden. Vill minnas att videofarsan till och med var tveksam om det var lämpligt visa filmen för oss. Omtänksamt!
Ett par, Rose och Hart, kraschar med motorcykeln ute på en landsväg sedan Hart vejjat för en bil som försökt vända mitt på vägen vid en krök. Rose hamnar i koma och tas in på ett närliggande sjukhus som experimenterar med en ny form av plastikkirurgi. Experimentet går tyvärr snett och Rose vaknar upp ur koman med ett extremt sug efter blod. I armhålan har hon fått inopererad en penisliknande, blodsugande sond av något slag. Förbannat sjukt påhitt av Cronenberg. Har aldrig fattat hur den sjuka prylen kom dit och fattar det inte nu heller. Känns som typisk Cronenberg humor att stoppa in en sugande penis i en tjejs armhåla (som dessutom spelas av den då ökände porrstjärnan Marilyn Chambers). Rose söker efter offer och börjar samtidigt sprida ett snabbspridande virus. Offren blir tokgalna och börjar löpa amok, smittan sprids vidare på landsbygden in till staden. Sjuka scener utspelas när exekutionspatruller rullar in med militärfordon och börjar rensa staden från smittade. Maskförsedda sanerare i kuslig skyddsutrustning som hänger utefter megastora sopbilar tar hand om avfallet – som utsända från Anticimex special forces.
Det var nog många som höjde på ögonbrynen när porrstjärnan Marilyn Chambers fick huvudrollen i den här rullen. Men Chambers är inte bara mums mums för ögat. Hon spelar faktiskt riktigt bra. Hon har den rätta utstrålningen för rollen och behöver definitivt inte skämmas. Hon lyckas göra Rose både sårbar, förförisk och utlevande. Och tog man bort armhålspitten skulle hon vara en perfekt biodejt för Travis Bickle i Taxi Driver. (Videofarsan kanske insåg att det inte var så bra för en tonårings psykologiska utveckling att se en sexbomb som Chambers ha ihjäl folk med en penis i armhålan)
Chambers slog igenom redan 1972 med Behind the Green Door, men hade också året innan haft en ledande roll i Sean S Cunninghams (Fredagen den 13:e) mondo dokumentär Together. Hennes första roll var annars en liten biroll i komedin The Owl and the Pussycat med Barbara Streisand (1970). Chambers var samtidigt gift med Chuck Traynor, som var tillsammans med Linda Lovelace under Deep Throat-perioden. Deras relation finns beskriven i Lovelace omskakande självbiografi Skärseld. En bok som blivit både hyllad och starkt ifrågasatt. (Lovelace dog av skadorna hon ådrog sig i samband med en bilolycka i april 2002. Traynor dog tre månader senare i en hjärtattack). Under sin tidiga karriär var Chambers också modell för tvålföretaget Ivory Snow innan såpabossarna fick nys om Chambers lättklädda karriär. Dom valde då i stället en annan modell som bättre kunde symbolisera renheten hos produkten.
Frågan är då varför Cronenberg valde Chambers för rollen som Rose. Chambers upptäcktes av David Cronenberg när man letade efter en huvudrollsinnehavare till Rabid. I en intervju med Dvdforum.nu sade Cronenberg att det var producenten Ivan Reitner som funderade på hur en film av den då relativt okände regissören Cronenberg skulle kunna marknadsföras internationellt. Några Hollywoodstjärnor hade man inte råd med. Cronenbergs tanke var från början att Sissy Spacek (Carrie) skulle ha rollen som Rose. Men Reitner ville ha någon med sex appeal. Han hade hört att Chambers ville försöka bli legitim skådespelerska och tyckte att det ur marknadssynpunkt vore ett lyckokast att ha med henne i filmen. Cronenberg gick med på att låta henne pröva för rollen. Hon visade sig vara bättre än någon annan av de sökande och Cronenberg bestämde sig för att ge henne huvudrollen. Chambers legitima karriär kom dock av sig. Hon återvände märkligt nog till porren bara ett par år efter Rabid. Känns som hon var värd ett bättre öde.
Nystar man tillbaka hela kaosförloppet i Rabid så hamnar man inte helt oväntat på en rätt tarvlig och mänsklig nivå: Familjegräl på ”Vi hade i alla fall tur med vädret”-nivå. Upprinnelsen till epidemin utspelas nämligen i bilen där kvinnan tjatar på sin man att vända mitt på vägen eftersom han kört fel. Sedan blir maken, Hart, Rose, läkarna och i förlängningen samhällets krav på medicinska framsteg till slut alla indragna i orsakskedjan. Cronenberg gör med Rabid någon slags biologisering av vampyrmyten genom att förankra den i urspårad vetenskap. Rätt fiffigt. De problematiska förhållandena mellan människa och vetenskap är ju något som sysselsatt Cronenberg i många filmer.
Kvaliteten på min dvd-utgåva är tyvärr mer vhs och man hade helst sett filmen med bättre bild. Rabid påminner annars i strukturen mycket om Romeros zombierullar. Ett litet smygande hot som kulminerar i en kolossal epidemi som hotar att utplåna hela samhället. Fradgan sprutar och paniken sprider sig men tyvärr får man kanske inte riktigt känslan av det omfattande eller överhängande jättehotet som i Romeros filmer. Rabid påminner också en del om Cronebergs föregående film Shivers där epidemin, visserligen avgränsad till en kurort, utgörs av ett sexuellt virus. Här har han dock putsat bort en del av kantigheterna och skådespeleriet är överlag bättre (den knastertorra playboyläkaren i Shivers borde varit totalportad på all filminspelning). Trots allt tycker jag Rabid håller fortfarande rätt bra.
