Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Godzilla

Publicerad av Rysarnytt 17 maj 2014: 17:35

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Godzilla hockeymaskhockeymaskhockeymask
Utgivningsår: 2014
Regissör: Gareth Edwards
Manus: Max Borenstein, Dave Callaham
Medverkande: Aaron Taylor-Johnson, Bryan Cranston, Ken Watanabe, Elizabeth Olsen m fl

godzilla_2014

Då var äntligen the monster of monsters här. Helvetiskt dimensionerad och jävligt imponerande i all sin prakt men som vi tyvärr vi får se på tok för lite av. Och det håller ju fan inte i en Godzilla-rulle. Istället har man lagt in två kuttrande tentakelmonster som mänsklighetens stora fiender. De flyger runt och parar sig och käkar kolossala mängder kärnkraft (Jan Björklund skulle ge dom MVG +) medan dom river allt som mänsklig ingenjörskonst byggt upp genom seklerna. En liten kul Mothra-flirt kanske. Dessa urtidsdjur blir några slags representanter för moder jord när jordbävningar och tsunamis utplånar allt mänskligt liv.

Historien drar igång med en kärnkraftsolycka i Japan 15 år tillbaka i tiden för att snabbt förflytta sig till nutid. Bryan Cranston gör rollen som kärnkraftsingenjören Joe Brody som var med vid katastrofen och försöker nu avslöja en gigantisk mörkläggning från myndigheternas sida om dess orsaker. Men det var bara förspelet. När katastroferna avlöser varandra och sprider sig från den japanska till den amerikanska kusten går det inte dölja vad som pågår.

Det är en mäktig monsterrulle vi får. Bra ös med storslagna röjarscener där broar, tåg och skyskrapor knäcks som pinnved. Allt insvept i rök och dimma. Men som mänskligt drama är det tyvärr för platt och intetsägande. Inte ens en desperat Bryan ”Heisenberg” Cranston lyckas skapa något större intresse kring sin karaktär. Men tristast är hans son spelad av Aaron Taylor-Johnson som är filmens mänskliga hjälte. Fan vad trist han är. Civilisationskritiken finns väl inbakad någonstans i dimman. Kärntekniken är både frälsare och förgörare men slutsatsen är att vi ska lämna naturen i fred så löser det sig. Godzilla kliver in som mänsklighetens räddare och återställer jämvikten i naturen som professorn säger i en slutscen.

60 år har gått sedan den första Godzillafilmen och trots de stora skillnaderna är nya Godzilla gjord med stor respekt för de gamla filmerna. Humorn och charmen är dock bortblåst och Gareth Edwards har valt att gå på gravallvar och full muskelstyrka. Det blir lite för trist i längden. Det är även ganska långt från hans mer filosofiska och lågmälda film Monsters som jag gillade rätt bra. Men jag gillar ändå nya Godzilla bättre än fjolårets monsterröra Pacific Rim.

– Stefan Särnefält

[youtube_sc url=”https://www.youtube.com/watch?v=vIu85WQTPRc”]

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: