Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

The Fall och konsten att inte kunna låta bli att peta på seriemördare

Publicerad av Rysarnytt 23 apr 2014: 15:41

Att långfredagen historiskt sett är omskriven som en utdragen och plågsam dag, vet vi redan. I år är inget undantag. Den är riktigt lång, trist och ful. Och jag fyller år. Är fullt medveten om jag inte är den enda som drabbas av detta ”mirakel”, varje förbannat år. Men att fylla år på Jesus dödsdag, det är ju typiskt. Fucking Hurray.

the_fall

Påminnelsen om kroppens förfall, undergången rycker närmare. Om vi har tur dör vi av ålderdom efter ett passionerat och händelserikt liv. Eller så gör vi inte det, jag har börjat tvivla på att det går att knyta ihop säcken som det var tänkt. Jag och tvivlaren Tomas.

tomas_tvivlaren

Måste gaska upp mig genom att tänka på riktiga, (helst levande), människor som är födda samma år som jag – och fyller år just idag, den 18 april. Viktiga människor, som jag kan känna identitet och samhörighet med. James Woods fyller 67 idag. Nu är 67 inte det jag är ute efter. Hm… Låt mig se, vem mer? Eric Roberts, jorå vars. Han är exakt 10 år äldre än jag. Känner väl ingen direkt samhörighet med honom. Sultanen Ahmed I av det Osmanska Riket, född 18 april 1590. Hopplöst. Eli Roth, now we’re talking! Fast nej, rätt dag, fel födelseår han också. Alldeles för framgångsrik i skräckbranschen. Att jag ens kunde alstra en enda liten tanke om att vi skulle ha något gemensamt, Eli och jag. Självförnedringen börjar fräta i skinnet nu. Bland kvinnorna då, vem där? Jaha, Suri Cruise fyller åtta år idag. Jag kan förresten berätta att hennes namn, Suri, betyder ”Surt barn”. Nej, det här går riktigt dåligt, får lägga ner fånerierna. Kanske borde träna, eller sova lite till?

surtbarn

Varför flexa – när man kan Netflixa?
Tar och Netflixar färdigt The Fall, säsong 1, istället. BBC Two har skapat en produktion i min smak. Gillian Anderson i högform. Klockren i rollen som kriminalkommissarie Stella Gibson. Har beundrat henne länge. Gillian är amerikanernas motsvarighet till Isabelle Huppert. Intelligent, sval och kylig i sitt skådespeleri. Och vacker. Klädsamt återhållen humoristisk nerv. Vi har mycket gemensamt, Gillian och jag. Vi är till exempel löjligt förtjusta i Agent Mulder. Och vi kan inte låta bli att peta på seriemördare. Vi är båda födda 1968! Vi har båda blonda kalufser. Ni fattar, soul mates. Fast, hon är född på rätt dag men i fel månad… Ingen är perfekt. Dessutom skiljer vi oss på ett plan till. Gillian, eller rättare sagt hennes karaktär Stella, förstår sig inte på musik…

gillian

Stella kallas från Amerika till Belfast. Hon ska hjälpa en hoper handfallna kriminalare som kört fast i en mordutredning. När teamet i Belfast ska sättas samman och operationen få ett namn, ratar hon de flesta namnförslagen. Efter att ha dissat de flesta, föreslås till sist ”Genesis”, varpå hon svarar: ”Genesis, my least favourite band… well, aside from U2”. Jag trodde jag skulle sätta hela avsnitt tre i halsen när jag hörde den repliken. Stella har uppenbarligen aldrig hört A Trick of the Tail, eller Foxtrot med Genesis, tänker jag. Men jag kryper till korset, (hellre det än att bära). Jag förstår så småningom det geniala i det här uttalandet. Väl samlade i mötesrummet, säger hon: ”Welcome to Operation Musicman”. Även om hon redan är respekterad, för hon är ju en specialinkallad Detective Superintendent from America, så är det i det här ögonblicket hon positionerar sig på allvar bland främlingarna. Hennes nya team. Hon har hög rang. I princip ensam kvinna om att ha det i en annars påtagligt manlig poliskår.

Men det vore att slå in öppna dörrar genom att peka på tv-seriens uppenbara genusproblematik. Jag tänker istället att det är de ”kulturella hindren” hon vill jämna med marken. Hon tar vid rodret genom att göra sig lustig över U2, en av Irlands största musikexporter någonsin. Hon gör tydligt att hon tycker namnförslagen för operationen är fåniga. Hon nappar inte heller på det bibliska namnet Genesis, utan drar direkt ”ner” nivån till ett bandnamn. Hon befinner sig i ett land där religion är politik. Där religion är krig. Hon gör klart att fakta är allenarådande, spekulationer får träda tillbaka till förmån för utredningens sakliga utveckling. Här tror vi inte, här vet vi. The Truth Is Out There. Det visar sig att Stella tidigare haft en sexuell relation med polismästaren som rekryterat henne. För hennes del är det ett överspelat kapitel. Det är inte för hans skull hon är där. Det är för utredningen. Cut to the chase, liksom.

Jag har en benägenhet att lystra till rysliga historier som handlar om seriemördare. Tv-serien Hannibal, där Gillian spelar psykiatern Dr. Badelia Du Maurier, är en sämre berättad historia än The Fall. Hannibal har sina kvalitéer. Men den här är mer sammanhållen, inte lika fladdrig. The Fall försöker inte att vara onödigt sensationell. Det gillar jag. Gillian porträtterar dock rollerna på likartat vis. Sofistikerat. Stella är betydligt kaxigare än Badelia, men hon kaxar med grace.

gillian_mads

I The Fall möter vi mördaren ganska omedelbart. Han röjer själv sin identitet för oss, redan i början av första avsnittet faktiskt. Ingen whodunnit historia m.a.o. Han, Paul Spector, är till och med extremt framträdande för oss, det provocerar. Precis som Stella, är han ganska kaxig. Men inte lika sofistikerad. Stundtals blir han till och med ganska slarvig. Som till exempel när han ramlar hem i säng blodig, och vaknar upp av att den lilla dottern ligger bredvid honom. Jag kan inte låta bli att dra en parallell till ett mer autentiskt case. Hagamannen, Umeå. Mig veterligen, har man inte kunnat knyta Hagamannen till ett mord. Men hade han inte stoppats, hade det kunnat eskalera? Våldet tenderade att bli grövre, våldtäkt, grov våldtäkt och till sist mordförsök. På ett av offren bet han av ena örat. Paul är en ”skötsam” familjefar, precis som Hagamannen. Två dubbelnaturer.

Paul är övertygande och manipulativ. Såklart. Han söker Stellas uppmärksamhet, seriemördarens enorma bekräftelsebehov. Han njuter av sin maktfullkomlighet, och lever i tron om att Stella inte kan lägga pussel. Att hon inte har några ledtrådar. Han lever in tron om att han kommer gå fri. Ända till han får anledning att börja tvivla. Paul, tvivlaren.

– Helena Bjuresäter Sjöholm

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: