Rysarnytt

Kvalitetssajt om skräckfilm

Teri McMinn

Publicerad av admin 24 jan 2011: 19:22

Teri McMinn från Motorsågsmassakern

Stefan Särnefält [090924]

Nyligen kunde vi se henne i SVT:s skräcksatsning Skräckministeriet. Teri McMinn är tjejen som blev upphängd på köttkroken av Leatherface i klassiska The Texas Chain Saw Massacre. Hennes plågor på kroken har gett henne ikonstatus bland horrorfansen världen över. När de flesta inblandade i filmen stannade kvar i det offentliga ljuset försvann Teri McMinn mystiskt i Texasterrängen som hon blivit bortrövad av ett UFO. Men ifjol beamade hon upp på en reunion med Texasgänget och syns nu till fansens glädje lite varstans i offentligheten, i tv, på nätet, på festivaler…

Hennes mediala offensiv är nästan värdigt en utomjordning som planerar för världsherravälde. Annars har drama och teater alltid varit hennes grej. Teri gick på dramalinjen på St Edward’s University i Austin 1973 då TCM:s regissör Tobe Hooper och producent Kim Henkel råkade se en bild av henne i lokalblaskan när hon spelade i Catch Me If You Can. Dom kallade upp henne för en audition och erbjöd henne rollen som Pam. En roll som hon idag är lycklig och tacksam över att hon fick spela.

Teri i The Legend Of Slue Foot Sue, Dallas Theater Center 1970

Men i över 30 år höll hon sig undan offentligheten och den mediala uppmärksamheten. Har du gett efter för fansens krav eller är det bara kul att vara tillbaka i svängen igen?

-Det passar bra in i mitt liv just nu, berättar hon. Jag insåg att fansen verkligen respekterade min insats i Chainsaw och Pam har bokstavligen lämnat ett outplånligt intryck hos generationer över hela världen, och de vill möta mig. Det har alla varit intresserad av att höra om filminspelningarna och våra erfarenheter från Chainsaw och tiden efteråt. Men samtidigt är jag i rätt ålder för att göra karaktärsroller och filmmakarna har nu börjat höra av sig. Men jag hoppas att kunna göra roller inom alla genrer, inte bara skräck. Just nu för jag diskussioner om flera projekt.

Teri berättar att hon uppskattade anonymiteten men att alla varit så otroligt vänliga och välkomnande. Livet i offentligen har därför bara varit roligt och gett henne många fina erfarenheter.

-Visst kan det finnas fans som förväntar sig för mycket, som tror att jag ska svara på deras mejl varje dag och kommentera saker. Det kan bli uttröttande. Eller om de frågar om saker som jag svarat på redan tio gånger. Du måste helt enkelt dra en gräns eller ge upp ditt privatliv. Nu är min websida terimcminn.net uppe dit jag kan hänvisa folk som vill veta mer. Men alla vill väl och tycker att det är roligt att prata med mig. Hur kan jag undlåta att bli smickrad och inte göra mitt bästa för att svara på deras frågor?

Under 80-talet jobbade hon som eventplanerare och drev senare fram till 2004 en egen blomsterfirma. Att folk förknippar henne med ”The girl on the hook” är inget som besvärar henne. Tvärtom så gillar hon att se folks reaktioner när hon avslöjar sina meriter. Köttkroksscenen är hennes favoritscen från filmen. Sommaren -73 var annars fruktansvärt hektisk. Hon äntrade teaterscenen på kvällarna och filmade med TCM-gänget på dagarna. Tillsammans med Hooper, Henkel och Hansen jobbade hon intensivt för att få den rätta feelingen i dödsscenen. Det jobbigaste var Texasvärmen och den långa väntan mellan tagningarna. Som skådis vill man trampa gaspedalen i botten hela vägen. Men här krävdes lika omsorgsfulla förberedelser som inför Johannes Paulus II:s hädanfärd. Inget fick lämnas åt slumpen. De flesta har nog utgått från att Pam så småningom hamnade på middagsbordet. Men Teri tror att listiga Pam lämnade frysboxen och smög iväg ut ur huset medan Sally torterades av kannibalfamiljen på övervåningen.

Scenen med den utflippade Hitchiker i minibussen var dock hell. Det var en helvetisk värme, fönstren var helt uppdragna för att stänga ute oljuden och bussen saknade AC. Hon vantrivdes med sig själv och hela ensemblen och höll bokstavligen på att smälla av på kuppen. Men hon visste att Leatherface och köttkroken väntade på henne, så hon bet ihop. Allt för konsten.

Nyligen kunde vi se dig i SVT:s Skräckministeriet. Ganska oväntat får man väl säga. Kan du berätta något om det och hur det var att göra programmet?

-Det var riktigt roligt. Den svenska filmaren Henrik Stockare hade via kollegan Thomas Nordanstad hört att jag skulle dyka upp i Los Angeles och frågade om han fick intervjua mig. Henrik tog med sig en kameraman och visade mig delar av det svenska debattprogrammet Studio S, säger hon.

I det klassiska Studio S-programmet om videovåld, som sändes i december 1980, varnade man för filmer som Motorsågsmassakern som bland annat beskrevs som ”ett verktyg för barnmisshandel”. Filmen blev en symbol för våldet i samhället och givetvis bannlyst i Censursverige. Stockare översatte vad som sades i programmet för Teri:

-Jag var road över att ungarna verkade vara så blasé och att de var generade över föräldrarnas oro. Typiskt för relationen mellan föräldrar och barn. Jag tror reaktionen var väldigt lika överallt i världen oavsett vilket land du bodde i. Alla blev chockade över motorsågar, köttkrokar och tanken över att människor åt människor. Men de kände inte till den värsta biten: att filmen var baserad på en verklig historia om den amerikanska seriemördaren Ed Gein.

Ganska löst kanske man får tillägga. Gein fungerade som inspiration för Leatherface-karaktären. Men den berömda motorsågen ingick inte i Geins rekvisita. Bra skräckfilm ska innehålla mycket spänning, anser Teri:

-Jag gillar spänning, som scenen med Jodie Foster i Lammen Tystnar när hon är ensam i huset med Buffalo Bill och inte kan se något. Hajen är också ett exempel på bra skräckfilm. Och jag var vettskrämd när jag såg Titanic eftersom man visste hur det skulle sluta. Men jag har alltid haft en vild fantasi. Det är väl tanken över att man inte har någon kontroll som gör en rädd. Men jag älskar vatten, sjöar och hav så det är en knivig fråga.

Men skräck som utspelar sig på film och den horror som utspelar sig i verkligheten kan se rätt olika ut. She is hooked on true crime stories och har typ fördjupat sig i vartenda mordfall sedan Kain mördade Abel, berättar hon. Tanken på att hållas inlåst av en riktig dåre kan skrämma slag på henne. Hon tar upp fallet med de sadistiska mördarna Leonard Lake och Charles Eng som fångade in och torterade ihjäl ett stort antal människor. Morden dokumenterades med videokamera. Även två barn föll offer för Lakes och Engs sinnessjuka härjningar. Fallet fick henne att bokstavligen tappa andan och det är en av de mest skrämmande och spännande historier hon läst om.

-Du behöver inte hitta på historier, det vimlar av verkliga monster i mänskliga skepnader där ute, säger hon.

En av de absoluta läckerheterna i TCM är Hans och Greta-scenen när Pam sitter och gungar i trädgårdshammocken i sin röda minishorts och väntar på Kirk. När hon inte får några livstecken från honom promenerar hon sakta upp mot huset medan kameran smyger efter henne som en efterhängsen älskare. Hon hade inte en susning om vad som rörde sig i Hoopers och fotografen Daniel Pearls huvuden när dom skulle göra scenen. I en intervju med Dread Central berättar hon att dom mer eller mindre lurade henne in i den. Man får komma ihåg att det var 1974 och att begreppet indiefilm inte var uppfunnet. Den här typen av filmen var liktydigt med porr, påpekar hon. Seriösa skådespelare förväntades helt enkelt inte ställa upp. Hon hade ingen agent och eftersom de redan frågat henne om att göra en nakenscen (något hon vägrade) var hon skeptisk. Hon litade inte på att de hade hennes bästa för ögonen:

”Jag kände inte heller någon av dom innan jag fick rollen. När jag skulle filma scenen och såg Daniels kamera under hammocken fick jag dåliga vibbar. Jag var väldigt oroad över hur jag såg ut i dom minimala shortsen och jag tappade besinningen. Tobe var sympatisk men inte den bästa kommunikatören och förklarade aldrig vad han ville uppnå med scenen. Vi argumenterade en lång stund och slutligen gav Tobe mig ett löfte om att filma runt omkring mig istället. Till slut gav jag efter. De filmade verkligen runt om, gjorde de inte? Runt hela min sjärt. Under en lång period jag var väldigt kritisk till min insats i filmen och kunde inte se scenen. Den hade många namn, som ”the butt shot”, the “famous dolly shot”, the “red shorts shot”. I dag är jag dock tacksam för att dom höll fast vid sin idé. Det är en vacker scen filmad av den begåvade Daniel Pearl. Jag har talat om för Tobe och hela världen att jag älskar den scenen. Jag önskar bara att min stjärt såg lika bra ut i dag.”
(Dread Central)

Nog är den värd en busvissling alltid. Hon är annars en riktig tv-nörd, älskar fotografi och matlagning. Men hon är också en hängiven trädgårdsentusiast och drev, som redan nämnts, en egen blomsterfirma. Till och från har hon också jobbat som ”foot and leg model”. Inte lika nasty som det låter. Det rör sig om strikt seriösa företag i damstrumpebranschen. Det kanske inte är helt omöjligt att vi spanat in hennes saxande ben på någon strumpförpackning i vår förlorade ungdom.

Du ska nu spela in en komedi som heter The Cellar och du kommer att vara med i en skräckfilm som heter Vicous nästa år. Hur känns det att börja filma igen?

-The Cellar är ett pilotavsnitt för tv som jag gjort ett inhopp i. Dom hoppas kunna sälja in det så småningom. Det är baserad på en verklig händelse om ett åldersdiskrimineringsfall. Den är väldigt rolig och välskriven. Det finns en fansajt på Facebook som heter Applemouth and Cox. Det känns så naturligt för mig att filma, som att äntra en motorcykel. Jag älskar att jobba mycket och det ser ut som att jag kommer att få göra det en del framöver. Jag gillar också att vara tillbaka på scenen. Min känsla för humor finns kvar och jag håller dörren öppen för framtida projekt.

När jag avslutningsvis frågar Teri om vilken roll i filmhistorien hon skulle velat ha spelat får jag en hel lista på namn från filmklassikernas värld: Evelyn Mulray i Chinatown, Norma i Norma Rae, Alice i Alice bor inte här längre, Rosemary i Rosemarys Baby, Joanna Kramer i Kramer mot Kramer, Ada McGrath i Pianot med flera med flera. Fast hon har svårt att tro att hon skulle klara av att matcha Mia Farrow, Meryl Streep, Faye Dunaway och resten av tjejerna. Men frågan är om dom skulle matcha Teri i Texas galna landsbygd upphängd på en köttkrok av en motorsågsdåre i mask gjord av människohud. Jag är inte säker på det.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Lämna en kommentar: