Beyond Terror – The Films of Lucio Fulci
Stephen Edward Thrower (1999)
Jonas Danielsson (2007)
Skulle du vilja ha en uttömmande bok om Lucio ”Godfather of Gore” Fulci som innefattar hela denne märklige regissörs digra karriär? Jag med. Därför slog jag till snabbt som attan när den här fin-fina boken utkom som sedan dess har förgyllt många timmars bläddrande och betydligt fler i hyllan. Själv är jag måttligt intresserad av Fulcis komiska filmografi som mest består av buskisar men desto mer pinglar mitt hjärta när Thrower störtdyker i zombiefilmerna och kriminalarna. Det var ju nämligen så att den gode Fulci, efter att ha gått ut filmskolan med Antonioni och Visconti som lärare, började sin filmkarriär med att göra inhemska komedier. Då han hade en förkärlek för fysisk komik blev det italienska radarparet Franco & Ciccio samarbetspartners i hela hela 13 filmer med Fulci i regissörstolen.
Efter denna framgång med lättsamma komedier blev snart mörkare filmer, till exempel giallon, mer konstnärliga utmaningar. Och vem kan, eller vill, glömma A Lizard in a Womans Skin eller Don’t Torture a Duckling? Som de flesta italienska regissörer inom sensationsfilmernas underbara värld gjorde Fulci snart filmer inom alla genrer men det var hans zombieepos som skulle överbevisa världen att Fulci var en filmskapare utan speciellt många hämningar. Det märks också att dessa filmer är de som intresserar författaren till Beyond Terror mest. Det innebär bland annat uttömmande synopsis, schyssta analyser, ofantligt trevliga jämförelser med andra zombiefilmer, både hans egna och andras, och framför allt ett gediget bildmaterial av den blodiga sorten. Fräsigast är kanske alla coola posters från hela världen i färgsprakande fyrfärg. Eller är det kanske uppslaget som bild för bild uppvisar ögonpenetreringsscenen ur Zombie Flesh Eaters?
Bara analysen av The Beyond gör boken till en liten guldklimp. Skärskådningen av kanske världens bästa zombiefilm täcker nämligen det mesta. Vad sägs till exempel om en lustig, men trovärdig, iakttagelse att filmen i mångt och mycket handlar om exkrementer. Eller, en mer tveksam analys, att hjältens (David Warbeck) oförmåga att räkna ut var han ska skjuta zombierna handlar om en lek med den traditionella machokaraktären. Eller hur begränsade karaktärerna är av den förvirrade och bristfälliga geografiska logiken. Låter rätt fräsigt vad?
Det mesta som är värt att veta om signore Fulci finns i denna bok, som inleds med ett fint förord av hans dotter Antonella. Ett mer gediget hantverk får man faktiskt leta sig trött efter.
