Titel: 101 skräckfilmer du måste se innan du dör
Utgivningsår: 2010
Huvudredaktör: Steven Jay Schneider
Förlag Tukan förlag
Stefan Särnefält
Stod och bläddrade i den här i bokhandeln någon gång i höstas men det blev aldrig något köp. Men ett lättduperat skräckpsyke faller gärna för en bokrea med sådana här titlar. Som titeln avslöjar är det en genomgång av – vad redaktörerna anser vara – skräckfilmshistoriens bästa filmer. Det vill säga 101 kortare analyser/recensioner av klassiker som spänner från Doktor Caligari 1919 fram till Barnhemmet 2007.
Och visst är det mysigt med sådana här böcker när man ligger i soffan och slickar irish coffe-grädde från läpparna och minns alla sköna skräckfilmsstunder man haft. Några har inte setts ska erkännas. Men lite nya skräckfilmstips slukar man gärna som bikinitjejer som överrumplar en på bar gärning när man skriver erotiska meddelanden på deras ryggar med pekfingret. Det är såna tider nu. Ha gärna en 9 bitars Sushi som backup om ni råkar på en uppretad jobbcoach i topless. Men tillbaka till boken. Det är en välskriven och lättillgänglig bok illustrerad med gamla posters och klassiska bilder från filmerna. Man får också lite stoff av kuriosa- och anekdotkaraktär som givetvis är en fin humörhöjare.
Men som alltid när det gäller listor har man ju självfallet invändningar när det kommer till själva urvalet. Man blir ju aldrig riktigt nöjd med sådana här sammanställningar. Till exempel föredrar jag Bob Clarks Black Christmas framför hans Deathdream och Mario Bavas Blood and Black Lace framför Dödsmasken om jag tvingats välja en av dom. Kanske under pistolhot eller hot om avancerade arbetsmarknadsåtgärder. Lite asiatisk horror har också plockats med även om man fokuserat på nutidsfilmen. Men när det gäller The Ring föredrar jag den amerikanska versionen framför den japanska. Och jag föredrar Neil Marshalls Dog Soldiers framför hans mer kända The Descent. Och även om både Deep Red och Suspiria finns med så hade jag nog plockat med ett par Argento till. Men det är jag det. Men varför inte The Thing finns med är helt obegripligt. Det är också en del andra rullar som jag skulle valt bort och lagt till.
Som sagt, så där kan man hålla på om man vill leka sur gubbe som blivit utan påskgodis och thaimassage. Eller upptäcker att påskägget är fullt av avhuggna fingrar. Men den stora merparten har givetvis sin givna plats i en sån här bok. Det är ju trots allt skräckfilmshistoria vi pratar om och det finns säkert något gammalt guldkorn som väntar på att upptäckas. En bra gå-bort-presentbok och trevlig groggläsning men ger inte så mycket ny information till hard core-fansen.
